måndag 7 augusti 2017

Sörja för de sina av Kristina Sandberg


Handling
Far ror, mor är rar. Är det så? Allt borde ju vara bra nu. Freden är här och maken Tomas har lyckats hålla sig nykter sedan hypnosbehandlingen hos professor Bjerre i början av kriget. Och har inte Maj gjort allt vad hon kan för att familjen ska ha det fint i den nya stora lägenheten som Tomas överraskat henne med? Det moderna köket och vardagsrummets parkettgolv. Och Paradiskullens störtande hoppbacke som brant fond från balkongen. Men här i sommarhusets ensamhet tycker hon sig höra svärmors steg i salongen, det är förstås inbillning, tant är ju död. De egna förlusterna vill Maj inte tänka på.

Maj är hemmafru under folkhemmets 40-och 50-tal då hemmafrun är ett eftertraktat ideal och det finns en strävan att betrakta det som ett viktigt yrke. Och hur Maj än försöker vara kärleksfull, trygg och sörja för att hemmet ska bli harmoniskt och rationellt, så väser en röst i henne att mor också är en orm. När tröttheten, rädslan och oron övermannar, kring allt som både hänt och skulle kunna hända henne och familjen. De oklara kroppsliga symptomen, hur hon tappar i vikt och så yrseln som får benen att vika. Och trots att Tomas kämpar hårt med att avstå från alkoholen, och sköta firman som gått i arv i hans släkt, hänger misstanken om att han kanske börjat dricka igen som ett tungt orosmoln över Maj och familjen.

Bakgrund
Jag läste den första boken om Maj och gillade den, även om det var ett nytt och ibland krävande språk så var det också intressant och vid bokens slut hade jag kommit in i stilen tillräckligt för att vilja fortsätta.

Recension
Genast när jag började läsa den här boken blev jag så glad att få återse Maj. Det där lite speciella språket var inte alls knaggligt längre, utan från första början och hela boken igenom stornjöt jag av läsningen, just för att det känns så unikt och eget.

Det är intressant hur det kan både hända en massa å ändå inte. Det är den här vardags- och familjedramatiken som slår Maj men jag kan inte undgå att känna med henne i det som händer. Det hon sysslar sig med mentalt och fysiskt känns både naturligt och igenkännande för mig. Alla de frågor som hon ställer undrar jag också och jag vill bara läsa vidare för att se hur det ska gå för henne. Även om det tycks stillsamt uppfattar jag det också som stor dramatik, inuti Maj.

Jag minns inte om man fick följa Tomas i förra boken, men det smög sig in små delar om honom nu och det tyckte jag mycket om. Dels att få en förståelse för honom också men även att få en vidare bild av situationen.

Det är så mycket som kan kännas igen än idag, samtidigt som det också märks att tiden var en annan. Det fångas på ett både lustigt och givande sätt. Jag tycker Maj är lite söt när hon ställs inför nya tider och de förändringar som kommer i och med det. Det ska bli mycket intressant att läsa den sista boken som också fick Augustpriset.

Maj #2 | Norstedts | 2012 | 499 sidor | 978-91-1-304447-7

2 kommentarer:

  1. Jag tyckte mycket om den här trilogin. Alltid lika trist när man måste säga farväl till karaktärer som man tycker sig lärt känna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den känns så egen och underbar. Jag har inte hunnit fundera än på att ett avsked kommer snart, får ta det då :) är nyfiken på hur det ska gå för Maj!

      Radera