torsdag 3 augusti 2017

En hemlig plats av Tana French


Handling
Fotot visar en leende tonårskille. Över hans blå t-shirt har någon omsorgsfullt klistrat fast utklippta bokstäver: Jag vet vem som dödade honom.

Det har gått ett år sedan Christopher Harper hittades ihjälslagen på den välklippta gräsmattan innanför murarna på flickinternatet St Kilda's. Chris var sexton år och elev på pojkskolan i närheten. Nu dyker en av tjejerna på St Kilda's, Holly Mackey, upp på polisstationen med ett foto på Chris i handen. Holly säger att hon hittat bilden på internatskolans anslagstavla, där eleverna sätter upp lappar med sina hemligheter. Hennes historia ger nytt liv åt fallet och kriminalaren Stephen Moran ser sin chans att äntligen klättra i graderna. Men för att lyckas måste han samarbeta med Antoinette Conway: kantig, illa omtyckt och utstött bland de manliga kollegorna på mordroteln. Och han måste tränga sig in i den slutna och laddade världen på internatet.

Kriminalpoliserna Morans och Conways intensiva utredningsarbete ger En hemlig plats ett febrigt tickande driv, samtidigt som Tana French målar upp en tonsäker skildring av tonårsliv: med skoningslöst intrigerande och mörka hemligheter, men också svindlande ung kärlek och en magiskt stark vänskap.

Bakgrund
Jag såg några hyllade recensioner om den här boken och stötte på den på second hand och nu äntligen efter några månader blev den läst.

Recension
Det tog inte många sidor innan jag reagerade över att det allt som oftast stod "Jag sa" följd av en dialog. Tvärtom mot vad det brukade. Det kanske låter löjligt men det irriterade jag mig väldigt mycket på. Än mer när det fortsatte. Och fortsatte. En sån liten struntsak skavde i mig från början.

Det andra irritationsmomentet var att det var för ensidigt. Förhör på förhör. Det tredje att jag fick svårt att från början över huvud taget hänga med på huvudkaraktären. Jag visste knappt vem denne var, eller varför jag ens skulle bry mig.

Det var så mycket oklarheter och så mycket som blev helt fel från mitt håll. Den här boken var inget för mig bara. Visst kunde jag finna något givande mellan raderna under läsningen, men det var för mycket annat som jag direkt inte gillade. Det största plusset var ändå de väldigt intressanta och otroligt ofiltrerade ungdomslivet med gäng och kompisar och språket som de använder. Det var mest det som höll mig kvar. Samt att jag ville få ett svar. Själva gåtan är ändå spännande och med tiden växer sig en väldigt stor fråga om vem tusan den där Chris egentligen var och vad tjejerna döljer.

På ett sätt var det mycket intriger som någonstans var spännande och på ett annat sätt inte alls en stil eller uppbyggande som passade mig den här gången, framförallt inte när det kändes så utdraget.

 The Secret Place | Albert Bonnier | 2016 (2015) | 978-91-0-015366-3 568 sidor

4 kommentarer:

  1. Jag har faktiskt inte läst den här även om det borde vara någon som intresserade mig, men jag har inte alls känt för det och nu efter din recension tror jag att jag har gjort rätt val :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man vet aldrig, men om man inte är speciellt sugen på den så kanske det inte blir så bra :)

      Radera
  2. Jag läser just nu den bok som är före denna i serien och jag har läst de tidigare också. Serien är i och för sig väldigt löst sammanhållen, en bifigur i en bok blir huvudperson i nästa och så vidare, och jag vet inte om det kanske beror på det. Har ju inte läst En hemlig plats än, men det ska jag, någon gång i år :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha oj jag visst inte att det var en serie, det kanske förklarar lite att jag tyckte det var något som saknades.. men nja den var inte helt för mig. Hoppas att den lämpar sig mer för dig när du också läser dem i ordning till och med ;)

      Radera