torsdag 31 augusti 2017

Ge mig en dag till av Mitch Albom


Handling
Vad skulle du göra om du fick tillbringa en sista dag med den viktigaste personen i ditt liv?

Charleys liv blev inte riktigt som han tänkt sig - han blev ingen firad baseballstjärna utan en misslyckad försäljare som har svikit sina nära och kära. När han inte blir bjuden på dotterns bröllop ger Charley upp. Han dricker, sätter sig i bilen och beger sig mot sin barndomsstad, fast besluten att ta sitt liv. Färden slutar i en krasch, men han överlever och väl framme i staden möter han sin döda mor.

Hon är den som alltid har stått vid hans sida trots att han som barn, vid föräldrarnas skilsmässa, valde fadern. Nu får han en sista dag med sin mor, den person han älskat mest - ett möte som blir början på en naken och ärlig uppgörelse med Charleys liv och val.

Recension
Det är så märkligt när jag tänker på hur länge jag har skjutit upp att läsa den här korta boken och så slutar det med att jag vid sista sidans slut lämnas med en fullständigt överraskande läsupplevelse, på det mest positiva sätt. Jag var fastklistrad och det slutade nästan med att tårarna trängde fram.

Det var så intressant att läsa något nyupptäckt, där små medel användes för att hålla mig kvar och bjöd på en djupdykning i karaktärerna. Boken verkade så fjuttig, men jag har absolut inget att klaga på. Jag kan inte inte säga nog hur förvånad jag blev!

Det började med att Charley verkade smått helt i det blå, för att sedan utveckla sig till det mest kärleksfulla. Både alldagligt men samtidigt högst unikt såsom varje relation mellan människor kan vara, framförallt det här mellan en förälder och dess barn. Charleys mamma var så himla fin. Sedan berättelsen som var fantastisk. Ge mig en dag till var en toppenbok i microformat.

For One More Day Forum 2007 (2006) 978-91-37-13088-0 | 202 sidor

onsdag 30 augusti 2017

Fjärilens hemlighet av Erland Svenungsson


Handling
Vad rörde vid oss under den sista natten när ömheten fogade samman våra timmar, slog sina mjuka vingar över oss? ... Du var döende när jag kom fram till dig. Om jag skulle få se dig ännu en gång måste det ske nu.

Erland Svenungssons roman börjar i samtalet mellan två bröder i ett sjukrum där den äldre av dem utkämpar sin sista natt i livet. Deras sista samtal föder minnen och tankar om livets ömtålighet. Mitt i livet kunde de ha förlorat varandra - men så blev det inte. Den trohetspakt som de ristade in i trädets stam som pojkar och deras fascination över hur en fjäril kunde flyga höll in i ett liv som var starkare än döden, den död som kom i den sista nattens gryning.

Recension
Jag har inte många ord om det här boken. Jag vet knappt hur den hamnade hos mig och när den väl blev läst var det fullständigt nollställt. Upplägget var knepigt, det kändes som predikande och var varken intressant eller givande att läsa. Med risk för att det var en tillfällighet törs jag inte heller sätta betyg på boken, för det hade varit skamligt...

Libris 2012 (2011) 978-91-7387-191-4 189 sidor

tisdag 29 augusti 2017

Veckans topplista - Höstläsning

Ännu en tisdag med Johannas topplista och den här gången är det dags att lista fem böcker som jag ser fram emot att läsa i höst. Jag håller på att beta av mina böcker här hemma och även om det finns en hel del kvar som väntar så är det framförallt böcker i serier som jag ser fram emot i höst (men sedan vet man aldrig vad som dyker upp). Jag tycker det känns som passande för höstmörkret. En har jag dock som står utanför och den har jag nyligen hittat efter en lång jakt.



Nyckeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Kraften av Siri Pettersen
Vålnadernas berg av Michelle Paver
Harry Potter and the goblet of fire av J.K Rowling
Aprilhäxan av Majgull Axelsson

måndag 28 augusti 2017

Det växte ett träd i Brooklyn (del 2) av Betty Smith


Handling
Andra delen om Francies liv börjar när hon fyller tretton. Samma år dör hennes pappa, och mamman är havande med ett nytt syskon. Trots att skolan betyder allt för Francie har hon inget annat val än att börja arbeta.

Ändå vägrar Francie att släppa drömmen om att bli författare. Med okuvlig nyfikenhet och mod arbetar hon sig från det smutsiga fabriksgolvet till en tidningsredaktion på Manhattan. 

Sedan drabbas hon av kärleken det största hindret av alla för fortsatta studier...

Bakgrund
Recensionsexemplar från förlaget, tusen tack!

Recension
Det var så härligt att kunna fortsätta ganska så snart att hänga med Francie och hennes familj. Jag måste säga att mamman verkligen är en karaktärsstark person. Det är nästan så att det hade varit intressant att läsa om hur hon kom att bli som hon blev, varför hon har sina starka övertygelse och kan besitta en sådan orubblig övertygelse i vissa avseenden. Men nu är det framförallt Francie som jag har fått följa.

Även i den här delen är det samma myskänsla av att läsa och jag vill bara fortsätta. Det blev ännu mer påtagligt om hur fattigdomen formar dem och jag måste säga att jag gillar författarens sätt att skriva om det. Det slitsamma livet är ständigt närvarande, men det läggs inte någon värdering i det. Fullt allvar som jag tidigare sagt, men med lättsamhet. För det är inte precis så att jag går oberörd, tvärtom, både i den första och den andra delen så har jag kastats in i deras liv och fallit för dem, samtidigt som jag fått en inblick i hur situationen såg ut i de tidiga 1900-talets Brooklyn, allt inpackat i en underbar läsupplevelse.

Men jag läste lite i förhoppning om att det skulle finnas fler delar, men förstod ändå någonstans att det bara var två stycken. Det ändrade mitt tycke lite grann, eftersom jag inte blev tillfreds med ett slut. För det kändes inte riktigt som ett slut. Inte fullt ut och därför får mitt betyg sjunka ett snäpp. Och det är inte riktigt av besvikelse för att jag vill ha mer, även om jag inte tackar nej till det, men som en berättelses helhet hade jag önskat en bättre avrundning. Samtidigt kan jag förstå eftersom det här är en uppväxtskildring att det någonstans måste dras en gräns och att den blev där den blev. Det går inte att undgå att fundera över hur Francies fortsatte liv urartar sig. Det var fantastiskt att följa och lära känna henne.

Bookmark 2017 (1943) 978-91-88345-87-5 350 sidor

lördag 26 augusti 2017

Var kommer idéerna ifrån?

Det har poeten Ruth Stone ett fantastiskt svar på. Det här är ett utdrag från boken Stor magi av Elizabeth Gilbert, s. 65-66. Det är även ett inslag i hennes populära TED-tal. Såhär skriver hon...

När hon var barn, sa hon - hon hade växt upp på en gård på Virginias landsbygd - hade hon ibland hört en dikt närma sig medan hon arbetade på åkrarna, komma rusande rakt emot henne över fälten som en galopperande häst. När det hände visste hon precis vad hon måste göra: Hon sprang "som fan" hem till bostadshuset, försökte hinna före dikten, hoppades kunna rycka till sig papper och penna så fort hon kunde fånga den. Då skulle hon kunna hejda dikten och skriva ner den efter diktamen när den nådde fram till henne och drog igenom henne - låta orden forsa fram på pappret. Men ibland var hon för långsam och fick inte tag i papper och penna i tid, och då kände hon att dikten rusade rakt igenom kroppen och ut på andra sidan. Den fanns i henne ett kort ögonblick och sökte gensvar, men sedan försvann den innan hon hann gripa tag i den - galopperade vidare över markerna och "letade efter en annan poet", som hon sa.
   Men i vissa fall (och det här är det galnaste) missade hon den nästan men inte riktigt. Hon hann bara nätt och jämt fånga den, förklarade hon - "gripa den i svansen". Som att fånga en tiger. Sedan drog hon tillbaka den med ena handen, drog in den i kroppen igen - nästan fysiskt - samtidigt som hon skrev ner den med den andra. När hon gjorde så stod orden skrivna i motsatt ordning på pappret efteråt: baklänges, men för övrigt helt rätt.
   Och det, mina vänner, är riktigt kuslig, gammaldags, voodooaktig stor magi.
   Men jag tror på det.

Är det inte så här det känns med idéer? De kommer till oss ibland men kan likväl gå förlorade om vi inte fångar dem. Jag älskar det här tankesättet, och mer därtill som tas upp i den boken :)

fredag 25 augusti 2017

Bloggen fyller 2 år!


Woho, grattis bloggen! Tänk att ännu ett år har gått och det känns än mer knasigt när jag nu kan säga att jag är inne på mitt 3:e år som bokbloggare. Det är fantastiskt och jag tycker nog att det är först nu som det börjar bli kul på riktigt, nu när ett litet uns av självförtroende och erfarenhet har växt fram.

Så jag vill tacka att den här bloggen aldrig tycks lämna mig. Tack till er som läser vad jag har att skriva och kommenterar, tack till förlag och författare som skickat rec.ex till mig och hela den här fantastiska bokbloggsvärlden som ger mig inspiration och glädje och en aldrig sinande läshög :) Det är underbart roligt att få ägna sig åt det här och samtidigt möta likasinnade.

torsdag 24 augusti 2017

Dagboken från i morgon av Cecelia Ahern


Handling
Föreställ dig en dagbok som berättar vad som skulle hända i morgon. Skulle du vilja veta?

Tamara har alltid levt i ögonblicket och aldrig ägnat morgondagen en tanke. Men när ett kringresande bibliotek kommer till byn där hon bor, och hon hittar en stor läderinbunden bok med hänglås, väcks hennes nyfikenhet. Med lite hjälp lyckas hon öppna boken och oväntade saker börjar hända.

En varm och charmig berättelse om hur morgondagen kan förändra det som sker idag.

Recension
Idén till den här boken är väl helt fantastisk? En talande bok om ens liv, som kanske kan hjälpa en. Nog är det svårt att hålla tillbaka sin nyfikenhet.

Men efter att ha läst en ganska bra bit i boken blir jag fundersam varför det inte klickar för mig. Det måste vara något med huvudkaraktären, så jag kommer på att det nog är för att hon verkar så bitter. Inte särskilt rolig. Annat var det med Mitt liv & jag av samma författare, den boken flög rakt in i mitt hjärta. Där var huvudpersonen, Lucy, också lite knasig. Men det fungerade ypperligt för mig. Nu hände ingenting. Det var bara knasigt allting.

Sedan blev jag ganska besviken på det här med dagboken. Dessa bitar tyckte jag var för långa och tråkiga. Det blev ointressant, inte alls spännande. Och när det som jag borde falla tycke för inte gjorde det, då raserade det mesta. Grundläggande var att jag inte förstod mig på Tamara.

Men jag ska inte gräma mig mer. Det var helt okej läsning, utöver detta. Lättsamt och ibland lite småroligt. Mot slutet öppnades det upp för annat och då var jag betydligt mer tillfreds. Trots att Tamara var som hon var så var det såklart uppskattat med de bokliga inslagen, inte bara dagboken, utan också det där kringresande biblioteket. Jag ville bara att hon skulle förstå sig på det här med böcker, de är ju fantastiska.

The Book of Tomorrow Bazar 2014 (2009) 978-91-7028-402-1 | 324 sidor

onsdag 23 augusti 2017

Det växte ett träd i Brooklyn (del 1) av Betty Smith


Handling
Brooklyn 1912: Den unga Francie klättrar ut på brandstegen för att få vara ifred med sin bok. Inne i lägenhetens mörker skrapar hennes mamma ihop matrester till middag medan lillebrodern leker. Ingen vet var pappan sover ruset av sig.

Livet är inte alltid lätt för Francie, men hon älskar sin familj och den stökigt livliga stadsdelen som de bor i. Men framförallt bär hon på en stor dröm om att bli författare, och om att få resa över bron till New York och se världen.

Det växte ett träd i Brooklyn är en ärlig och stark uppväxtskildring. Genom en ung kvinnas iakttagelser får vi ta del av en unik tid och plats, på ett sätt som griper tag i våra egna liv. Det är en bok som fortsätter att trollbinda läsare i alla åldrar.

Bakgrund
En bok som fångade min uppmärksamhet lite extra bland andra bokbloggar, så när jag fick en förfrågan blev jag väldigt glad, detta är ett recensionsexemplar från förlaget, tusen tack!

Recension
Den första känslan som infann sig när jag började läsa den här boken var precis en sådan läsmagi som det pratas om - jag sveptes iväg till en annan värld och jag njöt av att följa en annan person. Det var så mysigt att läsa och jag ville bara fortsätta att göra det. Det var tur att jag visste att det fanns en till bok som väntade!

Språket är enkelt men rakt och det berättas med både lättsamhet och stort allvar. Det fanns en tydlig stil, som jag alltid tycker är roligt att upptäcka. Det var inte svårt att fastna för karaktärerna. Och att författaren sedan är skicklig i sitt upplägg med små detaljer gör att alltsammans blir som att jag funnit en ny skatt. På ett sätt var det lite lugnare tempo såsom med en serie men det gjorde absolut ingenting. Jag ville som sagt inte att det skulle ta slut.

Francie är så söt och även om det såklart är hemskt och tragiskt med deras situation, att de är fattiga, så är det många åtagande som de gör som jag tyckte var så charmiga och egna, som vad Francie gör när de fikar.

Sedan tycker jag att det är extra häftigt att den här boken är så pass gammal, men inte fått så mycket uppmärksamhet vad jag vet, och att den nu får nytt ljus. Att det också sägs vara en klassiker. Men det är också lite synd att det kanske beror på att författaren är en kvinna, i vilket fall är det så fint och bra tycker jag att jag fick chansen att läsa den här boken. Den rekommenderas varmt. Det var otroligt härlig och underbar läsning!

A Tree Grows In Brooklyn | Bookmark | 2017 (1943) 978-91-88-345-73-8 295 sidor

tisdag 22 augusti 2017

Veckans topplista - Sommarens bästa


Här är veckans lista som annordnas av Johanna, denna gång om de fem böcker som jag tyckte mest om att läsa nu i sommar:




Mitt liv & jag av Cecelia Ahern
Sörja för de sina av Kristina Sandberg
Det växte ett träd i Brooklyn av Betty Smith
Naturkraft av Miranda Kvist 
Lugn av naturen av Mats & Åsa Ottosson samt Roine Magnusson 

måndag 21 augusti 2017

9 fakta om mig själv

För ett tag sedan gjorde jag ett par inlägg om min hund och sedan min katt. De är så söta och busiga att jag lätt kan göra fler sådana listor, men tänkte att det kanske kunde vara dags att berätta lite om mig själv i stället. Det är ändå jag som klapprar på tangenterna och skapar alla inläggen här på bloggen...

  • Jag föddes den 5 augusti 1991 på Sundsvalls sjukhus, vägde 2,8 kilo och var 48 cm lång. Idag har jag stannat vid 168 cm, vad jag väger är irrelevant.
  • Jag har bott på 13 ställen, om jag räknat rätt, fram till idag. Bidragande till detta var att både mina föräldrar, som är skilda sedan jag var 5, flyttat runt och så mitt ungdomsliv. Därför känns det lite läskigt att jag nu har flyttat till i mitt egna hus, på landet utanför Borås, med en förhoppning om att leva här tills jag dör...
  • Jag är född i lejonets stjärntecken, som ni kanske kunnat gissa er till med tanke på datumet ovan samt bloggens namn. Några av dess egenskaper som jag allt känner igen mig i är: storsint, kärleksfull, viljestark, svarsjuk, ledare, trofast och plikttrogen.
  • Jag har INFJ-personlighet enligt ett test. Detta står för introvert, intuitiv, känslor och bedömning. Det är också den ovanligaste personlighetstypen med bara 1 %. Bra egenskaper är kreativ, insiktsfull, inspirerande, övertygande, beslutsam, passionerad och altruistisk. Dåliga egenskaper är känslig, extremt privat, perfektionist, behöver alltid ha en anledning samt kan lätt överarbeta. Något annat är att jag med känsla för både idealism och realism kan vara sådär extremt sprudlande för att sedan känna att allt är fullständigt hopplöst.
  • Jag har två stora drömmar, det ena är att vara så gott det går självförsörjande på gården och det andra är att bli författare. Om jag uppnår det här, då är mitt liv sannerligen magiskt.
  • Jag har alltid velat sticka iväg på en riktigt lång vandring.
  • Jag har alltid virrat mellan samhälls- och naturvetenskaper. Detta har gjort det svårt för mig att definiera någon riktning vilket varit jobbigt. Idag vet jag att det är för min altruistisk sida, det finns ju så mycket intressant.
  • Jag önskar ibland att jag levde några tusen år tillbaka i tiden, utan vissa värderingar i samhället, den ständiga uppkopplingen och den här hänsynslösheten mot naturen. Men inte när jag tänker på allt som finns i vår moderna värld med många nya och smarta lösningar och bekvämligheter.
  • Jag är väldigt mycket för andlighet, eller energier är kanske ett mer passande ord. Det är en trygghet och lite av en religion. Så jag tror på själens eviga liv och därmed liv efter döden, att allt har en mening, att allt är möjligt bara man tror starkt på det och jobbar hårt samt många återkommande kommentarer om telepati och vad stort som smått som man möter kan bära med sig för budskap.
Det blev lite text... du som orkade läsa alltihop, hoppas du känner att du fick en liten bild om vem som gömmer sig här bakom :)

lördag 19 augusti 2017

Veckans topplista - v.33


Även om det blir lite hipp som happ att jag gör det här inlägget några dagar senare och dessutom på en helgdag, vilket jag inte brukar göra nuförtiden, så ville jag inte missa veckans lista som Johanna arrangerar. Men först trodde jag att det bara var feelgood, och där hade jag några riktiga guldkorn, men det skulle ju såklart vara en svensk sådan. Då blev det lite klurigare, så jag har bara med tre stycken. Inte ville jag stoppa in en okej bok bland dessa topplistor, här klassas bara favoriter :)


Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
Larma, släcka, rädda i Rosengädda av Emma Hamberg
Finns inte på kartan av Carin Hjulström

Nu ska det bli kul att kika runt och få fler tips i detta ämne!

fredag 18 augusti 2017

Hjälp någon

Jag har provat allt men det går inte... Jag försöker flytta i layouten så att antalet kommentarer som visas längst ner i ett inlägg hamnar på samma rad efter/till höger om klockslaget, för just nu är det alldeles för luftigt där emellan för min smak (så blev det förut också när jag försökte installera reaktioner, men nu vill jag ju lösa detta). Om det inte går att se "felet" i det här inlägg så syns de i tidigare. Blir tokig av att inte kunna lösa det, de vägrar att flytta sig. Är det någon som vet hur jag kan göra? Tack snälla!

Flytten till Cornwall av Liz Fenwick


Handling
38-åriga konstnären Maddie Hollis blir änka samtidigt som hon ärver ett hus i Cornwall efter en kvinna hon inte känner. I alla fall tror Maddie inte det. Hon beslutar sig för att ta vara på arvet och bryter upp från London i förhoppning om att flytten till Cornwall ska ge henne och hennes tonåriga styvdotter Hannah en ny start i livet.

Trevenen, som huset heter, är en otrolig vacker men förfallen byggnad med urgamla anor som är i stort behov av renovering. Problemet är bara att Maddie inte har några pengar, eftersom hon inte kunnat måla under lång tid då hon vårdat sin man i hemmet. Medan Hannah bara gör livet surt för dem båda och drömmer om att få flytta tillbaka till London så fort som möjligt, börjar Maddie intressera sig för Trevenen. Hon hittar foton och ett gammalt släktträd och hon upptäcker generationer av tidigare husägare, kvinnor som hon känner sig besläktad med.

Har husets tidigare ägarinna, Daphne Peventon någon anknytning till Maddies eget liv?

Bakgrund
Recensionsexemplar från förlaget, tusen tack!

Recension
Det här var en sådan bok som visade sig gömma betydligt mer inuti sig än vad den först tycktes göra. För titeln tyckte jag var lite platt och baksidestexten verkade inte heller särskilt märkvärdig. Men när jag började läsa så märkte jag tidigt att Fenwick kan skriva, det var nästan så att hon klättrade upp bland mina favoriter! Jag kan absolut tänka mig att läsa mer av henne.

Det var aldrig några oklarheter eller något som stannade upp läsningen, det fanns alltid en lust att fortsätta. Jag ska inte säga att det var så roligt att jag skrattade högt, men nästan, underhållande var det i varje fall. Lite glimten i ögat ibland, vilket passade väldigt bra ihop med karaktärerna som å andra sidan hade det lite kämpigt. Jag tror säkert att det alltid skulle finnas en igenkänning antingen hos den tjuriga tonåringen eller hos den ängsliga vuxna personen.

Det dök också upp en karaktär i berättelsen som jag knappt kan sluta fnissa åt, läsare från norden har säkert lika roligt åt det som jag. Kan ni förstå att det doldes så mycket feelgood i den här boken!

Även om jag trodde att det skulle finnas mer utrymme för husets mysterier så fanns de ändå där. Trevenen verkar minst sagt vara en fantastisk plats. Flytten till Cornwall var minst sagt en glad överraskning, jag älskade att följa både Maddie och Hannah. Det började med att de bara verkar bråkiga till att det sedan växer fram en sorglig historia bakom och hur alltsammans tillsist urartar sig var fint att läsa om.

Norstedts 2017 (2012) 978-91-1-307097-1 365 sidor

torsdag 17 augusti 2017

Lite nya böcker

Det blev några dagars uppehåll här på bloggen under tiden som jag hade besök. Jag ville passa på att vara med dem de få dagar som de var här, så allt det andra stannade av helt. Det har blivit många promenader, roliga utflykter, god mat och mysiga fikastunder och sällskapsspel till sena kvällar. Sedan var det en ny upplevelse att säga hejdå och vara den som stannade kvar och inte den som reste iväg, mycket värre...

Men ett litet besök på en second hand affär hann vi också med och några böcker fick jag med mig hem :)


En tesked jord och hav av Dina Nayeri
Berättelsen om Pi av Yann Martel
Huset vid sjön av Kate Morton
Störst av allt av Malin Persson Giolito

Det har även hittat hem några rec.ex. Det växte ett träd i Brooklyn (del 1+2) av Betty Smith samt Flytten till Cornwall av Liz Fenwick. Recensionerna på dessa kommer upp alldeles snart.

Hoppas allt är bra med er!

torsdag 10 augusti 2017

Den blinde mannens trädgård av Nadeem Aslam


Handling
När den unge läkarstudenten Jeo ska ta sig över gränsen till Afghanistan och ge vård åt den skadade civilbefolkningen beslutar sig hans fosterbror Mikal för att följa med. Men trots sina goda avsikter blir de snart indragna i krigets fasansfulla skeenden.

Kvar hemma i den lilla pakistanska byn finns Jeos fru Naheed och fadern Rohan, som var den som en gång öppnade sitt hem för den föräldralöse Mikal. Nu håller han långsamt på att bli blind, och medan han vandrar runt i sin fantastiska trädgård sörjer han sin hustrus död och börjar förstå att han kanske orsakat sina barn skada i religionens namn.

Den blinde mannens trädgård utspelar sig månaderna efter elfte september-attackerna. På en lyrisk prosa och med obönhörlig skärpa skildras en familj drabbad av krigets verkningar. En roman om längtan och förlust, om extremismens vansinne och svårigheten att skilja vän från fiende i en värld där våld föder våld och ingen segrare finns.

Bakgrund
Jag föll för omslaget när den här boken flyttade hem till mig, och titeln.

Recension
Jag läste den här boken under ett readathon och eftersom många av böckerna som jag läste då var snarlika, så uppskattade jag just den här väldigt mycket. För att den var lite annorlunda. Det var också poängen, eftersom jag hade valt boken utifrån kriteriet "en huvudperson som är olik dig".

Egentligen tycker jag inte så värst mycket om teman kring krig och eländigheter, såsom den där. Det är inget som får mig att plocka fram en bok i varje fall. Men den här boken har lyckats fånga det hela på ett annat sätt, ett sätt som höll mig kvar genom boken. Att var blind påminner sannolikt om boken Ljuset vi inte ser, där en flicka upplever kriget utan att kunna se något. Nu ska dessa inte jämföras, inte minst för att miljön är annorlunda och det nu handlar om en man. Framställningen är också helt olik. Tyvärr var det inte så mycket utrymme om den blinde mannen i den här boken, som jag givetvis trodde att det skulle vara eftersom det är just titeln. Men när det väl var det, då var det ljuvligt. Det blir något särskilt när ett sinne tas ifrån oss och de andra får ta över och bli starkare. Dessa delar var fantastiska. Språket hade sina glänsande stunder minst sagt. Men utöver dessa stunder var språket bra då också.

Annars var det "den där vanliga" dramatiken att någon sticker iväg och sådär vid krig. Inte särskilt dragande för min del. Däremot ställs det mellan den blinde mannen och personer omkring honom inför ett val och ett dilemma som allt var intressant att utforska. Om det här hade fått lite mer utrymme, samt det faktum att mannen blir blind, och lite mindre av allt det andra, då hade jag verkligen gillat den här boken. Jag kan ju få önska. Men så blev det självfallet inte, alltså slutade det bara i ett ok för min del.

The Blind Man's Garden Forum 2014 (2013) 978-91-3713833-6 427 sidor

onsdag 9 augusti 2017

Sista sommaren (med dig) av Ann Brashares


Handling
Så länge Alice kan minnas har hon tillbringat somrarna på Fire Island utanför New York, och trots att hon och storasystern Riley nu är vuxna är veckorna på ön fortfarande en höjdpunkt. Den här sommaren jobbar Riley som livräddare på stranden och Alice har tagit en liten paus i studierna. Granne med familjen bor Rileys bästa vän Paul. Efter flera års frånvaro är han nu tillbaka på ön och till en början känns allt precis som vanligt; Paul och Riley utmanar varandra i kappsegling medan Alice sitter på stranden och läser. Men allteftersom veckorna går inser Alice och Paul att känslorna mellan dem förändrats. Under hela sin barndom har de umgåtts som bror och syster, och det gör att den spirande kärleken känns förbjuden. Men de stulna stunderna av lycka riskerar att få ett abrupt slut när en tragisk hemlighet avslöjas?

Bakgrund
Ett gammalt loppisfynd, eftersom jag kände igen författaren från systrar i jeans-böckerna.

Recension
Den här boken utger sig för att vara Brashares första vuxenroman, men jag vet inte om det beror på de ungdomliga som jag tidigare läst av henne, för jag tyckte allt att den här boken också kändes ungdomlig. Lite enklare på något sätt, omoget om jag får dra det lite längre. Jag gillade det inte så mycket. Så därför blev det lidande genom hela boken. Framförallt när miljön plötsligt övergick till en annan, det hade jag inte förväntat mig. Jag som gillade det där idylliskt somriga. För att fortsätta var det inte så roligt berättarmässigt att veta vad båda parterna tänkte. Men det fanns trots det här missunnsamma också fina funderingar som brukar växa fram bland unga vuxna. Generellt var det nog språket som jag inte uppskattade.

Det är nog allt jag har att säga om den här boken, en liten besvikelse även om jag inte förväntade mig så värst mycket heller. Den skulle säkert klättra lite om det var vid rätt tillfälle och utifrån annan approach.

Albert Bonnier 978-91-0-01747-4 2008 (2007) 286 sidor

tisdag 8 augusti 2017

Jag ser dig av Clare Mackintosh


Handling
En dag upptäcker Zoe Walker ett foto på sig själv bland småannonserna i en Londontidning. Utan förklaring, utan hänvisning till någon hemsida. Det bara finns där - ett grynigt svartvitt foto och ett telefonnummer.

Hon visar upp det för sin familj, men de är övertygade om att personen på fotot bara är någon som liknar Zoe. Dagen efter finns en ny annons på samma plats i tidningen med en bild av en annan kvinna. Och dagen därpå ytterligare en.

Är allt bara ett misstag? Ett underligt sammanträffande? Eller är det någon som håller koll på dem... Zoe är fast besluten att ta reda på sanningen bakom bilderna.

Bakgrund
Trots att det var läskigt läste jag Jag lät dig gå av denne författare för ett tag sedan och tokgillade den. Den här verkade än mer skrämmande, men jag var bara tvungen att utsätta mig för det.

Recension
Jag har bara en mindre bra sak att säga och det är att jag inte klickade riktigt lika bra och lika snabbt med karaktärerna i början. Sedan tyckte jag att spänningen snördes åt lite sent. Även om det presenterades små smakbitar så tyckte jag att det dröjde lite för länge innan det blev på allvar. Men det här får kanske tas med en nypa salt, för jag hade kanske lite förväntningar med mig från Jag lät dig gå. Nu satt jag också och väntade lite på att jag skulle bli rädd, vilket jag inte blev. Men det skulle jag dock inte behöva oroa mig för, ståpälsen skulle allt komma krypandes med tiden...

Sedan har jag lite delade meningar om själva idén i boken... på ett bra sätt! Eftersom det handlar om läsning. För så länge det stannar där så är det fullt okej, då är det väldigt spännande, till och med roligt någonstans. Men så fort jag börjar fundera djupare blir det genast väldig läskigt. Otäckt för att det framställs så realistiskt. Jag får svårt att sluta läsa. Det är himla tur att jag läste den här nu när jag har slutat pendla med tåget. Usch och fy. Det hade inte varit samma stillsamma färd längre. Nu är jag tryggt omsluten av det gröna och det finns inte många i rörelse härikring.

Mot slutet var det så olidligt att jag läste alltsammans i ett enda svep, jag kunde inte ens rätta till mig i fåtöljen när jag satt lite obekvämt, för då skulle jag komma av mig i läsningen och det ville jag absolut inte göra. Vilken pärs det var. Men slutet... jag ska inte säga något, men Jag ser dig var verkligen superbra!

Lind & Co | 2017 (2016) 425 sidor 978-91-7461-795-5

måndag 7 augusti 2017

Sörja för de sina av Kristina Sandberg


Handling
Far ror, mor är rar. Är det så? Allt borde ju vara bra nu. Freden är här och maken Tomas har lyckats hålla sig nykter sedan hypnosbehandlingen hos professor Bjerre i början av kriget. Och har inte Maj gjort allt vad hon kan för att familjen ska ha det fint i den nya stora lägenheten som Tomas överraskat henne med? Det moderna köket och vardagsrummets parkettgolv. Och Paradiskullens störtande hoppbacke som brant fond från balkongen. Men här i sommarhusets ensamhet tycker hon sig höra svärmors steg i salongen, det är förstås inbillning, tant är ju död. De egna förlusterna vill Maj inte tänka på.

Maj är hemmafru under folkhemmets 40-och 50-tal då hemmafrun är ett eftertraktat ideal och det finns en strävan att betrakta det som ett viktigt yrke. Och hur Maj än försöker vara kärleksfull, trygg och sörja för att hemmet ska bli harmoniskt och rationellt, så väser en röst i henne att mor också är en orm. När tröttheten, rädslan och oron övermannar, kring allt som både hänt och skulle kunna hända henne och familjen. De oklara kroppsliga symptomen, hur hon tappar i vikt och så yrseln som får benen att vika. Och trots att Tomas kämpar hårt med att avstå från alkoholen, och sköta firman som gått i arv i hans släkt, hänger misstanken om att han kanske börjat dricka igen som ett tungt orosmoln över Maj och familjen.

Bakgrund
Jag läste den första boken om Maj och gillade den, även om det var ett nytt och ibland krävande språk så var det också intressant och vid bokens slut hade jag kommit in i stilen tillräckligt för att vilja fortsätta.

Recension
Genast när jag började läsa den här boken blev jag så glad att få återse Maj. Det där lite speciella språket var inte alls knaggligt längre, utan från första början och hela boken igenom stornjöt jag av läsningen, just för att det känns så unikt och eget.

Det är intressant hur det kan både hända en massa å ändå inte. Det är den här vardags- och familjedramatiken som slår Maj men jag kan inte undgå att känna med henne i det som händer. Det hon sysslar sig med mentalt och fysiskt känns både naturligt och igenkännande för mig. Alla de frågor som hon ställer undrar jag också och jag vill bara läsa vidare för att se hur det ska gå för henne. Även om det tycks stillsamt uppfattar jag det också som stor dramatik, inuti Maj.

Jag minns inte om man fick följa Tomas i förra boken, men det smög sig in små delar om honom nu och det tyckte jag mycket om. Dels att få en förståelse för honom också men även att få en vidare bild av situationen.

Det är så mycket som kan kännas igen än idag, samtidigt som det också märks att tiden var en annan. Det fångas på ett både lustigt och givande sätt. Jag tycker Maj är lite söt när hon ställs inför nya tider och de förändringar som kommer i och med det. Det ska bli mycket intressant att läsa den sista boken som också fick Augustpriset.

Maj #2 | Norstedts | 2012 | 499 sidor | 978-91-1-304447-7

fredag 4 augusti 2017

Naturkraft av Miranda Kvist


Handling
Tillhör du dem som låter osynliga hinder begränsa dig själv och ditt liv? Tror du inte att du kan bestiga höga berg, springa ultralopp i öknen, eller tror du kanske nästan att en långpromenad i skogen är för tuff för dig? Låt dig inspireras av Miranda Kvist tjejen som personifierar uttrycket »Just do it«!

I Naturkraft berättar Miranda om träningsglädje, drivkrafter och hur man övervinner osynliga hinder. Allt du vill kan du göra!

Bakgrund
Jag läste Mirandas blogg för några år sedan och gillade den väldigt mycket, på den tiden var jag mer äventyrlig i min löpning och gillade framförallt att släppas av någonstans och springa hem, eller någon annan transportlöpning. När jag så en dag ganska nyligen fick syn på den här boken så blev jag oerhört glad och frågade om jag fick läsa den. Detta är ett recensionsexemplar från författaren, tusen tack!

Recension
Den här boken var verkligen energi- och inspirationsboost delux! När jag hade läst ett tag ute i solen och hade det väldigt härligt, inte minst för att det var bra läsning, så kunde jag bara inte sitta still längre. Jag måste ut och springa, NU. Och så stack jag iväg utan minsta tanke, bara något glas vatten, på en längre tur än vanligt. Jag älskar den slingan förbi sjöarna där hunden får doppa sig och jag kan ta några klunkar. På kalhyggen åt jag lite hallon och i skogen några blåbär. Sprang och sprang och kom hem lycklig att jag hade gjort det. Lika bra att kastas iväg och göra det ordentligt.

Tillbaka till läsningen. Jag var ganska så bekant med mycket av det som stod i boken men det var ändå ett väldigt kärt återseenden. Jag tror säkert att det skulle vara minst lika upplevelsefullt för den nya läsaren. För Miranda berättar om sina äventyr på ett så inlevelsefullt och humoristiskt sätt. Det var så många gånger som jag skrattade högt åt allt som hon är med om. Hon hoppar på allt. Alla knasiga idéer som blir till minnen och erfarenheter och som bjuder på ännu fler upplevelser. Det skulle vara omöjligt att inte ryckas med i det.

Samtidigt som det tycks så himla extremt, framstår det också som så himla enkelt. Den där rörelseglädjen som genomsyrar precis allt är smittsam och jag önskar precis som Miranda att fler hittade något som passade dem och framförallt vågade göra sin träning lite knasigare. Jag förknippar Miranda med så mycket lekfullhet.

Boken varvas med en kronologisk berättelse om hur Miranda hamnade där hon är idag. Det är en fantastisk resa. Emellanåt blir det blogginlägg om något äventyr och ibland några informationsrutor med tips och annat. Och såklart många härliga bilder. Allt så personligt och bra skrivet.

Naturkraft är en bok som inte lämnar någon oberörd. Bakom kärleken till löpningen är det framförallt ett driv och en livsglädje som jag hoppas att fler får inspireras av. Jag kan inte låta bli att drömma mig bort om att få springa i riktigt magnifika berg.

LB Förlag | 2017 978-91-8844-736-4 224 sidor

torsdag 3 augusti 2017

En hemlig plats av Tana French


Handling
Fotot visar en leende tonårskille. Över hans blå t-shirt har någon omsorgsfullt klistrat fast utklippta bokstäver: Jag vet vem som dödade honom.

Det har gått ett år sedan Christopher Harper hittades ihjälslagen på den välklippta gräsmattan innanför murarna på flickinternatet St Kilda's. Chris var sexton år och elev på pojkskolan i närheten. Nu dyker en av tjejerna på St Kilda's, Holly Mackey, upp på polisstationen med ett foto på Chris i handen. Holly säger att hon hittat bilden på internatskolans anslagstavla, där eleverna sätter upp lappar med sina hemligheter. Hennes historia ger nytt liv åt fallet och kriminalaren Stephen Moran ser sin chans att äntligen klättra i graderna. Men för att lyckas måste han samarbeta med Antoinette Conway: kantig, illa omtyckt och utstött bland de manliga kollegorna på mordroteln. Och han måste tränga sig in i den slutna och laddade världen på internatet.

Kriminalpoliserna Morans och Conways intensiva utredningsarbete ger En hemlig plats ett febrigt tickande driv, samtidigt som Tana French målar upp en tonsäker skildring av tonårsliv: med skoningslöst intrigerande och mörka hemligheter, men också svindlande ung kärlek och en magiskt stark vänskap.

Bakgrund
Jag såg några hyllade recensioner om den här boken och stötte på den på second hand och nu äntligen efter några månader blev den läst.

Recension
Det tog inte många sidor innan jag reagerade över att det allt som oftast stod "Jag sa" följd av en dialog. Tvärtom mot vad det brukade. Det kanske låter löjligt men det irriterade jag mig väldigt mycket på. Än mer när det fortsatte. Och fortsatte. En sån liten struntsak skavde i mig från början.

Det andra irritationsmomentet var att det var för ensidigt. Förhör på förhör. Det tredje att jag fick svårt att från början över huvud taget hänga med på huvudkaraktären. Jag visste knappt vem denne var, eller varför jag ens skulle bry mig.

Det var så mycket oklarheter och så mycket som blev helt fel från mitt håll. Den här boken var inget för mig bara. Visst kunde jag finna något givande mellan raderna under läsningen, men det var för mycket annat som jag direkt inte gillade. Det största plusset var ändå de väldigt intressanta och otroligt ofiltrerade ungdomslivet med gäng och kompisar och språket som de använder. Det var mest det som höll mig kvar. Samt att jag ville få ett svar. Själva gåtan är ändå spännande och med tiden växer sig en väldigt stor fråga om vem tusan den där Chris egentligen var och vad tjejerna döljer.

På ett sätt var det mycket intriger som någonstans var spännande och på ett annat sätt inte alls en stil eller uppbyggande som passade mig den här gången, framförallt inte när det kändes så utdraget.

 The Secret Place | Albert Bonnier | 2016 (2015) | 978-91-0-015366-3 568 sidor

onsdag 2 augusti 2017

Booktube-A-Thon: Avslutning

Det blev ett hejdundrande läsmaraton för min del under årets booktube-a-thon. Alla böcker blev utlästa och alla enligt utmaningarna. Otroligt.

När jag på måndagen började läsa var det en övertygelse i mig att det skulle vara fullständigt omöjligt att läsa alla dessa på en vecka. För jag hade räknat sidorna och det skulle innebära att måste läsa mer än jag någonsin läst på en dag i en vecka. Men samtidigt kunde jag inte heller se att jag skulle skippa en bok, jag ville ju läsa alla.

Så jag läste på så mycket jag kunde och efter 3 dagar blev det lite tungt, än mer när jag då låg efter och skulle behöva öka och dessutom i fler dagar. Suck. Mina ögon kändes lite snurriga, jag fick ont i huvudet och när jag somnade drömde jag att jag läste, haha. Tro nu inte att läsningen var tråkig, det är som med fysiska maraton, det är kämpigt men kärleken till aktiviteten överväger lätt. Jag blir så tjurig bara. Men men, efter en riktigt långpromenad och ett par löpturer under veckan samt lite andra korta utflykter (har myst med kattungar, så söta!) så blir det lättare. På torsdagen läste jag ut en normalstor roman och på fredagen var fokuset på att läsa ut de två korta samt läsa ut det jag hade kvar på min utomhusbok. Det kändes skönt att avsluta 3 st på en dag och inför helgen kände jag mig med ens lugn att jag bara hade en och en halv bok kvar. Det är en del det också men med den här bakgrunden kändes det så pass överkomligt att jag tog lite paus från läsningen ganska långa stunder.


2329 sidor läst och 7 böcker blir i snitt 332 sidor / dag. Lätt läsrekord. Nästa gång måste jag dock vara noggrannare att välja riktigt bra böcker, för det var många sisådär och då blir det kämpigare.

Den bästa var helt klart Hundra omistliga ting, överraskningen var Ge mig en dag till och den största "besvikelsen" var Fjärilens hemlighet.

Nu har jag så mycket att ta igen och fixa i ordning här hemma när allt har avstannat, haha, både ute och inne, innan min familj kommer nu i augusti, alla på lite olika datum. Det ska bli så himla kul! :)

tisdag 1 augusti 2017

Veckans topplista - 31


Som ett komplement, eller kanske rent av ersättning, till Top Ten Tuesday har Johannas Deckarhörna knåpat ihop en svensk variant - Veckans topplista. Jag gillade idén till det lite enklare och mer flexibla sättet att införa små listor då och då. Den här veckans ämne är: Crimetime: Fem deckarförfattare jag vill läsa mer av.

Deckargenren är ingen som jag dras till men det händer att jag läser det ibland, så jag hade en lite svår start med detta trots allt. Jag fick göra en egen variant, med nästan bara vad jag vill testa:

  • Camilla Läckberg och...
  • Stephen King. Två stora författare som jag inte har läst något av. Tipsa mig gärna om en bok från dem och helst en mild variant.
  • Malin Persson Giolito med boken Störst av allt som cirkulerat omkring och hyllats. Den har jag då inte undgått, än mindre att bli nyfiken på.
  • Kati Hiekkapelto med Kolibri. Mest för att jag tycker den ser så jäkla snygg ut! Svag för omslag ibland... Så frågan är om den är läsvärd? (är den hemsk?)
  • Clare Mackintosh. Lite stolt är jag att jag hängt på nu och faktiskt läst hennes två böcker ;) Och de gillade jag himla mycket så det här får jag hålla i.