torsdag 30 mars 2017

bird by bird av Anne Lamott


Handling
"Thirty years ago my older brother, who was ten years old at the time, was trying to get a report on birds written that he'd had three months to write. It was due the next day. We were out at our family cabin in Bolinas, and he was at the kitchen table close to tears, surrounded by binder paper and pencils and unopened books on birds, immobilized by the hugeness of the task ahead. Then my father sat down beside him, put his arm around my brother's shoulder, and said, 'Bird by bird, buddy. Just take it bird by bird.'"

Kommentar
Den här skrivhandboken hade jag hört talas om från olika håll och haft den i åtanke som en bok som jag skulle vilja läsa någon gång, just för att jag intresserar mig för skrivandet och vill få tips och inspiration.

Texten är ju på engelska och i vanliga fall brukar jag inte läsa på det språket. Men när det är lite mer åt det fackliga hållet brukar det gå bättre. Sedan underlättade det också väldigt mycket i och med Lamotts lättsamma språk. Det är följsamt, roligt, igenkännande och intressant. Hon bjuder ofta på historier och har många kloka råd att ge. Det är konkret och generöst. Jag tyckte den var väldigt härlig att läsa. Nog blev jag peppad till att skriva ännu mer. Att ta det "bird by bird", såsom hon uttrycker det. Det uttrycket gillar jag.

Det fanns dock några tillfällen under läsningen som jag helt enkelt skummade förbi. Mest för att jag bara ville ha åt det som handlade direkt om skrivandet. Det blandas alltså in ibland lite om hennes liv (det nämns också tydligt vid just bokens undertitel).

Slutsats och betyg
Väldigt personlig och härligt peppande bok för skrivande människor med många goda råd. Betyg 4.

bird by bird - Some Instructios on Writing and Life | 237 sidor
Anchor Books | 1994 | 978-0-385-48001-7

onsdag 29 mars 2017

Veckans bokbloggsfråga - vecka 13



Frågan från Barnboksbloggen ser ut så här denna vecka: Om du skulle skriva en bok, vad skulle den då handla om? Barn-, ungdoms- eller vuxenbok? Skönlitterär eller faktabok? Och vilken genre?

Att jag vill skriva böcker vet jag men inte riktigt om vad. Jag gissar dock på vuxna skönlitterära böcker, men vad de kommer handla om ändras hela tiden med alla idéer som jag får. Det viktigaste för mig blir att bestämma mig för någon och faktiskt slutföra den, annars blir det ju aldrig någon bok ;) Det kanske är lättare att nämna vilken genre och det skulle i så fall bli ganska så vardagliga men med lite magiska inslag. Men jag vet som sagt inte i detalj exakt hur. Vilken känsla är också viktigt för mig och jag har några inspirationskällor, ska bara försöka hitta mig själv där någonstans.

tisdag 28 mars 2017

Liv efter liv av Kate Atkinsson


Handling
Den 11 februari 1910 föds Ursula Todd, det tredje barnet till en rik engelsk bankirfamilj. Ursula har ett synnerligen unikt liv framför sig, där hon föds och dör om och om igen under de ca 60 år vi får följa henne. Hon får uppleva flera av sin tids viktigaste händelser och på olika sätt vara med att påverka historien. Tänk om du skulle få ett oändligt antal chanser att leva om ditt liv. Skulle du till slut kunna rädda världen från ett oundvikligt öde? Skulle du ens vilja?

Kommentar
Den här boken hade funnits i mitt bakhuvud ett tag som en sådan bok som jag bara måste läsa just för att jag tyckte att ämnet var så spännande, det här med reinkarnation och att leva flera liv, så som Ursula gör i den här boken. Det är en berättelse som verkligen tilltalar mig och nu fick jag äntligen en chans att läsa den.

Men jag måste säga att det inte riktigt blev så som jag tänkte mig (jag hade å andra sidan inga större förväntningar på den heller). Boken är väldigt lång, inte för att det i sig är något större problem, men när jag inte fann handlingen som särskilt spännande så blev det mest en lång transportsträcka. Jag hoppades att något intressant skulle dyka upp. Vilket jag tyvärr inte tyckte att det gjorde. Det blev alldeles för utspritt och ogreppbart för mig. Efterhand blev jag också medveten om tiden som den utspelar sig kring (där mitt intresse stjälper) så då fanns det inte mycket som kunde rädda det hela från mitt håll. Väldigt synd att det blev så.

Slutsats och betyg
Trots att boken har ett väldigt spännande tema så föll den för att jag aldrig riktigt fastnade för den, den blev på tok för långtråkig för mig. Betyg 2.

Life After Life | 535 sidor | Massolit förlag | 2015 (2013) | 978-91-87783-23-4

måndag 27 mars 2017

Bokbloggsbrev #8


Kära bokblogg!

Jag gillar tillfällen vid läsning när den ena boken kan inspirera den andra. När jag läste ut Los Peregrinos av Cecilia Samartin, som utspelar sig i Spanien och handlar om en gammal legend, lockades jag sedan till att plocka upp Fatimas hand av Ildefonso Falcones (en ofattbar tegelsten, över 900 sidor). Jag har precis börjat på den, men blev genast uppmärksam på att en viss stad nämns i båda dessa böcker. Eftersom den nya boken som jag nu började på utspelar sig för fyrahundra år sedan blir jag nyfiken på om det skulle kunna vara vid samma tid. Men förmodligen inte. Böcker har i varje fall gemensamma nämnare. Men visst är det spännande att kunna spinna vidare och göra ännu fler kulturella resor genom böckerna!

På tal om tegelstenar. Jag måste tyvärr bekänna att jag inte klarade av att läsa ut Mammutjägarna av Jean M. Auel. Läste knappt till hälften, men det gick bara inte. Jag har aldrig lagt undan en bok förut. Jag tänker att jag kanske kan plocka upp och läsa den framöver lite i taget, hoppas jag. Det blev nog som en följd av att jag nu försöker läsa efter lusten mer och mer.

Och på tal om att avbryta böcker. De receptböcker som jag nämnde för dig att jag lånade hem fungerade inte riktigt för mig. Den ena var alltför krånglig för mig och den andra behövde jag inte för jag har redan fått hjälp på den fronten. Så så är det med det.

Varma hälsningar
Fanny

fredag 24 mars 2017

Columbus koden av Mike Evans


Handling
Information från säker källa är hans enda vapen...
   Den amerikanske Secret Service-agenten John Winters tycker att påståendet att han i nedstigande led är släkt med Christopher Columbus är löjligt. Han tror att avslöjandet att Columbus hade en hemlig agenda för sina resor till den Nya världen förmodligen är falskt. Men, tänk om han har fel...?
   När Christopher Columbus reste för att upptäckta Amerika och den Nya världen, var det för att han ville tjäna den spanske kungen och drottningen? Eller var det för att han ville fly ifrån dem? Var hans band till Jerusalem starkare än någon kunde ana? Var han egentligen en jude som flydde från den spanska inkvisitionen? Och kan en upptäckt av dessa hemligheter stoppa en internationell katastrof i dagens värld av terrorism?
   Secret Service-agenten John Winters är fast besluten att finna svaren i denna spännande roman som är baserad på verkliga och fram tills nu, aldrig tidigare avslöjade fakta.

Kommentar
Jag måste säga att den här boken tycks utlova enastående läsning som både bjuder på spänning och fakta. Det här med Christofer Columbus tyckte jag verkade superspännande. Det var det som fick mig att plocka upp boken, av nyfikenhet.

Bland författarinformationen längst bak i boken står det att Evans har skrivit över 60 böcker, herregud tänkte jag. Men det var också något som märktes vid läsningen för det fanns ett flyt och en naturlighet.

När jag började läsa boken tyckte jag att det började bra och spännande och jag blir nyfiken på vad som ska avslöjas. Men efterhand ändras fokuset en aning och bokens handling består plötsligt av något annat än vad jag tänkte mig. Att det inte heller var så mycket om just Christopher Columbus tyckte jag var tråkigt då jag fick för mig att boken skulle handla ganska mycket om det. Så den här vändningen gjorde att jag tappade den lite, framförallt läslusten kring den.

Slutsats och betyg
Okej läsning, men inte riktigt min smak och dessutom blev jag något besviken vilket gör att boken får av mig betyg 2.

Columbus code | Spänning | 359 sidor | semnos förlag | 2016 | 978-91-87827-44-0

torsdag 23 mars 2017

Veckans bokbloggfråga - vecka 12

Frågan som Carola på Barnboksbloggen ställer låter såhär:

Då och då skickar ju bokförlagen ut pressutskick och recensionsexemplar. Ibland kommer det bara böcker, och ibland kommer boken tillsammans med något annat roligt som anknyter till bokens tema. Jag har dock funderat lite på hur det går till hos förlagen när de bestämmer vilka bloggar som ska få sådana här pressutskick. Har någon av er koll? Har ni på något sätt anmält er eller jobbat aktivt för att få vara med på listorna över vilka som ska få pressutskick? Eller tvärtom, tillhör du de som innerligt önskar, men aldrig får något? Och till sist, vad tycker ni om själva konceptet, är det bara kul att få sån här post eller känner ni att det förpliktigar?

Det här är en fråga som jag har klurat på. En stor anledning till att jag startade min bokblogg var för att jag tyckte att det var så himla häftigt att man kunde på hem rec.ex. Men nu är jag så kluven till det. Jag tycker det är jättejobbigt och känner sån press att skriva om dem, jag känner mig mer fri om jag inte fått boken på det sättet. Sedan har jag börjar omvärdera att jag kanske rent av inte vill samla på mig en massa böcker. Och då blir det ju knepigt.

Jag tillhör dem som får några förfrågningar men det är inte från några större förlag precis. Jag antar att man får jobba aktivt för att få rec.ex och pressutskick, göra sitt bokbloggande bra, konsekvent och uthålligt. Och kanske visa att man vill. Men jag vet inte om jag vill längre så jag håller mig bara på avstånd. Inte vet jag, men de som skickar ut kanske rent av har sina favoriter, de vill ju ändå sälja sina böcker (och har några kriterier) och just det krockar med mig. Inte för att jag tycker att det är något fel med detta, jag tycker det är så fint och bra att bokbloggar får lyftas fram.

onsdag 22 mars 2017

Det här med Goodreads...

... har jag bråkat lite med. Det har lite att göra med mitt köpstopp av böcker som jag nämnde förra veckan. Nu är det ännu en boklig sak som jag vill göra något åt för att underlätta för mig själv. För jag har inte riktigt gillat Goodreads. Jag använder det ju nästan inte. Det har mest bara varit bökigt att söka upp böcker för att markera först "pågående läsning" och sedan "läst" och sedan gå in och betygsätta. Plus att jag ska leta upp en bild som ska visas i bloggen så att ni kan se vilken bok som jag läser just nu. Detta för varenda bok. Ni hör ju vad omständligt det är. Det tycker jag i varje fall.

För några veckor sedan tog jag bort de rutor som jag hade i menyn på bloggen som har med Goodreads att göra. Mest för att jag inte tycker att de är så fina. Sedan undrade jag varför jag trots allt fortsatte använda dem, när jag ändå inte är så aktiv eller gläds åt det. Så nu tänker jag helt enkelt sluta med det. Det räcker väl gott att jag göra små listor på min blogg om de böcker som jag läser och skriva om dem här. Jag ser inte så stor mening i att dokumentera det på ännu fler platser.

måndag 20 mars 2017

Röta av Siri Pettersen


Handling
Hon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.
   Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.

Kommentar
När jag läste den första boken i serien, Odinsbarn, hade jag svårt att komma in i den. Det är en originell serie det här och jag var nyfiken på den, så det kanske inte är så konstigt att det inte gick som jag hade förväntat mig. Jag tror också att läsmetoden som jag hade för den boken inte riktigt passade mig. Jag var med ett readalong och då skulle vi läsa vissa sidor under vissa veckor. Det var jätteroligt att läsa boken tillsammans med andra. Jag tror också att det hjälpte mig en del med några förklaringar. Dock har jag förstått att det passar bättre att läsa utifrån min egen takt och mer sammanhängande. Men mot slutet av Odinsbarn var jag däremot indragen i berättelsen och det höll sig kvar inför den här andra boken, Röta.

Nu den här gången hänger jag med redan från början och fortsätter att göra det under i stort sett hela boken. Jag gillade att läsa Röta. Framförallt när Hirka nu har kommit till vår värld, det tycker jag var väldigt intressant. Kanske blev det då lite lättare för mig att hänga med, vem vet. Det är ju tydliga skillnader mellan Ymslandet och vår döende värld. Jag gillar de här kontrasterna och den samhällskritik som kommer fram nu när spelplanen ändrades.

Det är nog det som får mig att känna ännu mer för berättelsen. Det som Pettersen också skriver om vid allra första början - "... och till dig. Du som bryr dig om jorden. Du som kämpar på egen hand, eftersom avgrunden mellan din dröm och verkligheten är alltför stor. du som vill lämna världen i bättre skick än den var när du kom. Du som alltid har vetet att vi går i fel riktning. Det här är din bok." Jag gillar verkligen att få en glimt av författarens intentioner med sin berättelse, det blir så mycket mer då när jag läser den.

Jag var som sagt mer i samklang med historien den här gången och njöt av att läsa och följas med i svängarna. För det svängde verkligen, ibland visste jag inte vad jag skulle tro. Är riktigt nyfiken på hur den här serien ska sluta!

Dock är jag ju rätt så känslig av mig, så när de kommer de där äckliga scenerna avskys jag av det och tänker hur egentligen ungdomarna tar det, för boken har väl en lite yngre målgrupp än mig. Annars blir ju rätt så inlevelsefullt...

Slutsats och betyg
Det klickade mer för mig nu när jag läste Röta , tyckte den var väldigt spännande och intressant och jag ser fram emot att läsa den sista boken i serien. Röta klättrar upp och får en 4:a av mig.

Korpringarna #2 | Fantasy, Ungdom | 525 sidor | B. Wahlströms | 978-91-32-16619-9

fredag 17 mars 2017

Bokbloggsjerka 17-20 mars

Frågan som Annika ställer denna fredag låter såhär: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Hmm, vad tycker jag egentligen? Jag grubblar inte så jättemycket på detta får jag erkänna. Så mest tryggt skulle jag nog säga. Men visst, ibland blir jag medveten och kan tycka att något irriterar, men oftast om jag uppmärksammar något blir det mest som en iakttagelse och inte något som grämer mig så värst. Jag är väl en av dem som bara sväljer när allt är så normalt. Samtidigt så kan jag ändå känna att jag uppskattar och kan tycka att det blir intressant om det kommer in andra influenser. Så jag tycker ändå att det är något bra att lite alternativ får komma fram också, annars blir det väl tråkigt.

torsdag 16 mars 2017

Heidenstams misstag av Jakob Sverker

Recensionsexemplar från författaren
Handling
Madeleines farfar besöker 1932 Verner von Heidenstam på Övralid. En doktorand vid litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala blir i vår tid mördad som en konsekvens av mötet. Mordoffret lämnar efter sig en anteckning som får polisen att kontakta Carl-Henrik, nyligen hemkommen från Paris.
   En förbjuden kärlek i trettiotalets Uppsala, via Vinterkrigets Finland, leder till en kapplöpning i Nordafrika om hemligheten som kan förändra Europa.

Kommentar
Vid den här andra boken om Carl-Henrik och Madeleine kände jag att det flöt på bättre vid läsningen. Språket var mindre komplicerat, även om det fortfarande var innehållsrikt. Den här boken är också snyggt uppbyggd med tydlig spänningshalt och jag hölls ända fram till slutet för att få reda på hur det egentligen skulle gå för personerna. Plus att lockas jag till en fortsättning till sista boken.

Jag tycker att boken är okej som helhet men det finns en viss aspekt som inte faller mig i smaken. Det är egentligen hela dramat som jag inte går igång på, kanske mest för att genren inte är något som jag så ofta dras till. Något annat är det här med det sexuella som så ofta kommer in i handlingen och får stå för rätt mycket, det tycker jag känns pressat och smått uttjatat.

Däremot tycker jag att den här andra boken i serien är något mer utvecklad än den första. Mer flyt som sagt, men också mer tilldragning rent historiemässigt för min del. Jag tycker till exempel att historien och uppbyggandet av Madeleines farfar är intressant att läsa om och även det som Carl-Henrik i den här boken ställs inför. Boken har ett mer djup som jag gillar och som får mig som läsare mer intresserad.

Slutsats och betyg
Mer läsvänligt för mig än den första boken i serien fast med samma spänning. Det är inte riktigt min smak men med språket och uppbyggandet kring historien inkluderat landar den på en 3:a.

Europatrilogin #2 | Spänning182 sidor | Jakob Sverker förlag | 2016 (2014) | 978-91-981827-3-6

onsdag 15 mars 2017

Nytt i hyllan: Mars

Här är böckerna som fylldes på i hyllan under de dagar som varit mars månad. Sen efter det här blir det så som jag meddelade igår, inga fler sådana här inlägg fram till sommaren.


En fransk curry av Richard C. Morais
Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes
Skymningens barfotabarn av Anna Jansson
Dans på glödande kol av Anna Jansson

En fråga, tror ni att det går bra att läsa de två understa böckerna fast de är väldigt många nummer in i en serie? Klart det kommer att vara lite skillnad vid privatlivet om jag läser en annan bok som är tidigare sen, men annars, är det ok?


Häxans trädgård av Hella Natborst-Böös

Sedan var det bara en bok som jag köpte på bokrean via Adlibris, mest för att jag hade en rabattkod så denna nya bok blev som ett loppispris. Ser fram emot att läsa den :)

tisdag 14 mars 2017

En bokutmaning för mig själv

Det har hänt lite saker omkring mig den senaste tiden, eller framförallt inom mig. Det har i varje fall lett fram till att jag nu beslutat mig för att införa ett köpstopp av böcker fram till det att vi flyttar. Det kommer vi att göra när den här terminen är slut. Egentligen är det inte så lång tid, inte ens tre månader, men det får räcka till att börja med. Min sambo tror verkligen inte att jag kommer att klara det, så snälla säg att ni tror på mig ;)

Alltså inga nya böcker får smyga in i lägenheten (nya och nya, jag plockar ju alltid på mig begagnade, men de tar plats de med). Jag blir så stressad över alla böcker som jag aldrig hinner med, fast jag verkligen vill läsa alla. Angående rec.ex har jag tänkt att om jag blir supernyfiken så får det väl gå, men annars inte.

Eftersom det blivit några under de två veckor som mars varit så tänker jag visa i morgon vilka det var, men annars ska det vara uppehåll med dessa inlägg fram till sommaren. Jag känner mig faktiskt taggad nu när jag spikar det här!

måndag 13 mars 2017

Några ord om boken jag läser...

... Mammutjägarna av Jean M. Auel.

En storsäljarserie som hade sina glansdagar ett antal år innan jag fick nys om dem genom mitt intresse för svunna tider. Jag är väldigt intresserad om människans historia och storartad släktforskning som då rörde sig tusentals år tillbaka i tiden. I samband med mitt bok- och läsintresse blev det en naturlig följd att jag också ville finna böcker i ämnet. Som skönlitterär bok verkade Auel intressant så jag bestämde mig för att läsa.

Nu vid tredje boken, men kanske till och med vid första, har jag drabbats av den förödande kritiska sjukdomen. Det här med att det kanske är ren svammel det hon skriver. För jag ville i princip läsa böckerna för att bli insatt och lära mig något. Men om böckerna inte ens är sanningsenliga, vad är det då för mening?

Men sedan har jag landat lite. Det här är skönlitteratur. Allt är påhitt och författarens egna föreställningar är det som är hela berättelsen. Som läsare har jag äran att få svepas med. Vad som då skulle vara sant eller inte på vilken grund som helst har ingen betydelse. Det är ju det fina med romaner. Det skulle kunna vara så det såg ut, eller inte alls. Auel har ändå gjort en imponerande research så så himla mycket svammel kan de inte vara (vem kan ens säkerställa något som hände för över trettiotusen år sedan?). Jag njuter alltså av att läsa böckerna på ett lite annat sätt än vad jag först tänkte, och det är inte helt fel det.

fredag 10 mars 2017

Bokbloggsjerka 10-13 mars

Den här gången utgick Annika från följande fråga, och kopplade sedan ihop den med ännu ett par frågor:

"What was the last book you read, which wasn't originally written in your native language?" Skriv gärna dina tankar om böcker på svenska i förhållande till andra språk. Vad ligger dig varmast om hjärtat, vad föredrar du och varför etc. Skriv så kort eller långt du vill och du är välkommen att spåna fritt i eller kring ämnet. Sidospår är mer än välkomna.

Jag läser i stort sett bara på svenska, men sedan finns det böcker vars originalspråk är något annat. Kanske hälften är svenska, hälften från något annat språk, men jag vet inte alls egentligen. Oftast är det engelska som kan vara något annat originalspråk. Men jag tycker det blir extra spännande när det är något annat än svenska och engelska som är originalspråket.

Den senaste boken var originalspråket norska (Röta av Siri Pettersen), inte så långt ifrån svenska. Innan den var det engelska (Columbuskoden av Mike Evans). Lite tråkigt egentligen.

Jag vet inte om det är en tillfällighet men jag har verkligen gillat böcker där originalspråket är på spanska. Det måste vara något med de spanska författarna, deras kultur och känsla. Riktigt bra. Jag tänker på Isabel Allende, Cecilia Samartin, Carlos Ruiz Zafón och även Carole Martinez. Alla har någon snarlik touch som jag älskar. Om du känner till några andra spanska (eller latinamerikanska) författare får du gärna tips mig! :)

torsdag 9 mars 2017

Larma, släcka, rädda i Rosengädda


Handling
Tessan och hennes get Bella har flyttat in i Rosengäddas förfallna stationshus där tapeterna flagar, murbruket spricker och orken sinar. Utan vare sig vänner eller pengar försöker Tessan renovera stället till en mysig bykrog samtidigt som hon provlagar vinångande vildsvinsgrytor.
   Före detta brandmannen Jonny sitter ensam i sin enorma teve­soffa med ett par 3D-glasögon på näsan, tittar på en film om delfiner och gråter. Han misslyckades på årets brandmannatest och får nu istället sköta pappersjobb på den ödsliga deltidsstationen i Rosengädda.
   Rafael kliver av tåget i Rosengädda med sina fladdrande svarta armanikläder. Elegant som få och med en doft av hemligheter, dekadens och äventyr flyttar han in på det stora godset Smörkulla. På jakt efter förströelse hittar han en gråtande brandinspektör samt en slutkörd stationshusägarinna. Vilken jackpott.

Kommentar
Jag kan inte göra annat än att gå direkt på det positiva med den här boken - det vill säga ALLT! Det här var en sådan äkta feelgood för mig. Jag bubblade av skratt och satt som klistrad med karaktärerna i deras smådramatiska värld. För att inte tala om njutningen med Hambergs speciella och helt underbara berättarstil. De två tidigare böckerna som jag läst av henne har varit lika härliga och knasigt annorlunda (på ett bra sätt), men den här toppar verkligen. Åh jag tyckte så mycket om att läsa den, det kan inte sägas nog!

Självklart tyckte jag mycket om att följa och läsa om Tessan i den här boken, hon som serien framförallt följer. Men det var den nya personen som dök upp i den här boken som jag fastnade mest för, nämligen Jonny. Han verkar toppen. Jag hade också velat ha en Jonny omkring mig. Men han har det inte helt lätt, stackaren. Och genom berättelsens gång är det honom jag hoppas mest på. Han var superrolig att läsa om, även om det också är med en stor sympati för honom, typ att jag bara vill hålla honom i handen.

Det är alltså karaktärerna i den här boken som lyser starkast, det som oftast gör att man fastnar som mest för en bok. Hambergs röst är också en stark bidragande faktor. Platsen där boken utspelar sig är också väldigt charmig, Rosengädda. Jag har heller inget att klaga på vad gäller handlingen. Den var perfekt. Jag kan alltså inte klaga på något alls eftersom jag föll pladask.

Och efter att ha njutit av varenda mening i boken är det glädjetårar som tränger sig fram när de sista sidorna passerar. Jag vet inte vad som hände. Feelgood när den är som bäst.

Slutsats och betyg
En helt igenom fantastisk feelgood som självklart får det högsta betyget.

414 sidor | Rosengädda #2 | Feelgood
Pocket | Piratförlaget | 2015 (2013) | 978-91-7579-021-3

onsdag 8 mars 2017

Veckans bokbloggsfråga - vecka 10

Frågan som Carola på Barnboksbloggen ställer ser ut så här:

Vad betyder mångfald för just dig när det handlar om böcker? Är mångfald viktigt för dig? Är det något du har i åtanke när du väljer böcker? Vad tycker du om att en del bibliotek och bokhandlar skyltar vissa böcker extra mycket genom till exempel en regnbågshylla, är det hiss eller diss tycker du?




Jag tror att om jag bara tänker utifrån mig så tänker jag att mångfald blir variation. Jag kan läsa lite olika typer av böcker med lite olika typer av innehåll, personer, miljöer osv och det vill jag gärna göra, även om jag ändå är väldigt avskalad med mina preferenser och bekvämlighetsområden som jag ofta håller mig till. Att jag ofta läser det invanda och lustfyllda utifrån mig. Så nu när jag säger att jag varierar mina böcker kan det ändå skilja sig markant från en annan som påstår detsamma. Men jag tycker ändå det är bra att åtminstone försöka.

Annars om jag tänker på mångfald i ett större perspektiv, blir det just större. Med sådant som jag inte riktigt skulle välja att läsa. Men det är klart att jag tycker det är bra att utbudet finns, att det kanske skjuts lite extra på om det är något som behöver balanseras upp. (Det handlar väl också om vilka typer av böcker som skrivs och till sist ges ut, för det är väl inte helt igenom mångfald det heller (överlag kan jag ibland störa mig på det här med marknaden, vad som är poppis och som man tror är poppis)). Men innan jag drar iväg kan jag säga att jag tycker det varken är hiss eller diss, okej skulle jag nog säga att det är att skylta vissa ämnen. Jag är sällan sugen på hetsiga diskussioner om t.ex genusperspektiv och tänker att man får väl läsa det man själv känner för.

Men överlag tror jag att själva läsning i sig borde få en att vilja söka sig till mångfald.

tisdag 7 mars 2017

Bokbloggsbrev #7


Kära bokblogg!

Jag har vikit av lite från mitt vanliga bokbeteende. Inte för att det är något fel med det jag har gjort, snarare tvärtom. Men det är ovant för mig. Jag har nämligen lånat lite böcker från biblioteket!

Det blir alltså några böcker som får petas in i min läsplanering den här månaden. Hoppas jag hinner med alla ändå. De böcker som fick följa med hem var två receptböcker som jag tänkte prova och med dem kan jag likväl skriva lite om på samma sätt som romaner och faktaböcker. Böckerna är Friendly Food av Hanna Göransson och Hälsokick av Marita Karlson.

Sedan lånade jag också två romaner som jag verkligen velat läsa men som jag ännu inte hittat på alla mina second hand rundor. Jag kommer alltså skaffa hem dem på riktigt när jag väl hittar dem. Nu kunde jag bara inte hålla mig längre. Vet du lilla bokblogg, jag är så van att vara på jakt efter böcker att jag blev lika glad och förvånad i biblioteket som bland loppisar när jag såg boken som jag sökte framför mig. Lite knepigt va? Jag måste ju trots allt lämna tillbaka dem snart... Hursomhelst, de romanerna som jag tänker läsa inom kort är En nästan sann historia av Mattias Edvardsson och Liv efter liv av Kate Atkinson.

Du förstår inte hur nyfiken jag är på dem alla! Det kanske rent av blev ett bra sidospår det här.

Varma hälsningar
Fanny

måndag 6 mars 2017

Ondskans schaman av Michelle Paver


Handling
Torak svär att hämnas när en av hans närmsta vänner blir dödad. När han var fredlös blev Torak jagad av alla - nu är det han som är jägaren. Jakten på mördaren tar honom och Renn till Djupa Skogen, en okänd och vild trakt där faror lurar överallt. En Själ-Slukare har tagit över klanerna med list och lögner. Torak och Renn möter eld, krig och överväldigande ondska... Hur ska de lyckas undkomma alla fasansfulla hot och samtidigt rädda Djupa Skogens klaner?

Kommentar
Nu har jag kommit långt i den här serien om Torak och hans vänner och det märks både för att jag älskar att hänga med dem men också för att de nu börjar utvecklas en del. Jag kan både tycka att det inte händer så mycket, men samtidigt så gör det också det. Det är ju fartfyllt mest hela tiden. Det finns alltid något som vill hålla mig kvar och läsa vidare. Det hände en hel del i boken som jag bara vill skrika ut någonting om, men eftersom jag inte vill spoila så låter jag bli.

Böckerna är fantastiskt välskrivna och spännande. Jag tycker också att de är väldigt intressanta med tanke på den tid som de utspelar sig vid, för 6000 år sedan.

Ondskans schaman var en sådan bok som jag njöt av att läsa, mycket för att jag verkligen gillar den här serien. Nästa bok som jag plockar upp kommer bli lite vemodigt, eftersom det är den sista, men också spännande såklart.

Slutsats och betyg
Jag älskar verkligen att hänga med karaktärerna i deras fartfyllda värld så boken får tveklöst fullpott från mig.

Oath Breaker - Cronicles of anicent darkness | Han som föddes att möta mörkret #5
311 sidor | Kartonnage | Ungdom 9-12 år | Semic förlag | 2009 (2008) | 978-91-552-3264-1

söndag 5 mars 2017

Lite småpyssel i bloggen

Nu har jag gjort en liten förändring i bloggen. Först märker ni nog att typsnittet är annorlunda. Jag känner mig helt enkelt mer rund som person, inte på det sättet dock hehe, utan mer personlighetsmässigt och då kände jag att ett mjukare typsnitt är mer passande för mig. Men det är bara en liten detalj.

Det som jag framförallt har ändrat är själva recensionerna. Vilket ni inte kan se just idag, men i morgon kommer det upp en recension och då kommer ni kunna se hur jag har designat om dem. Det kanske kommer vara lite ovant men jag tror det blir bra. Det är kul med något nytt.

Helst skulle jag vilja göra något snyggt med typ photoshop men det har jag inte så jag har det väldigt grundligt. Jag har gjort dem lite enklare och justerat lite med det som jag tycker känns viktigt (mer tankar och mindre siffror). Svårt att förklara, ni får helt enkelt se i morgon och framöver hur det blev. Jag ville bara förvarnade er redan nu ;)

fredag 3 mars 2017

Veckans bokbloggsfråga - vecka 9

Frågan som Carola på Barnboksbloggen ställer den här veckan lyder som följande:

Vad har du lättast respektive svårast för att skriva om – böcker du själv älskar, böcker du tycker är sådär mittemellan eller böcker du tycker är dåliga? Varför tror du att det är så?





Jag kan tycka att det kan vara lika klurigt oavsett vad jag tycker om en bok, om jag älskar den eller inte. Skillnaderna beror snarare på boken i sig. Ibland har jag lättare att definiera vad jag tycker och ibland svårare, och så kan det vara om vill ge bok fullpott eller ett lågt betyg.

Men om jag ska säga någon så är det de där mittemellanböckerna. De kan skilja sig väldigt mellan varandra, vilket leder in mig på en tanke om recensionsskrivandet. Nämligen hur ni som läsare uppfattar min recension. Om budskapet går fram, ni förstår vad jag menar osv. Att skriva recensioner är en konst som jag tycker är supersvår.

Bara det att känna själv. vad tycker jag om boken egentligen. är svårt och jag kan ibland få tvinga fram åsikter. Men jag vet också att det är nyttigt för mig, att kunna utveckla resonemanget om en bok som jag tycker är "bra" respektive "dålig". Jag har lärt mig en del men vet också att det är oändligt mycket mer att lära. Det är så himla många aspekter av det. Ännu en sak är att jag vill kunna skriva recensioner som är snygga, koncisa och intressanta. Men med det blir man ju aldrig nöjd.

Sedan kan jag också ibland tycka att det är rätt jobbigt att recensera böcker när jag tänker på allt arbete som författaren lagt ner. Böcker är så personliga. Men då brukar jag tänka att det ju tycks och tänks överallt om alla möjliga saker, så nog kan jag få säga mitt också, och vilja göra det. Hela bokbloggandet är som en skräckblandad förtjusning, jag både vill och inte vill men vet som sagt att det är bra för mig.

Kort och gott blev mitt svar att allt är svårt att skriva om, men det är också i grunden väldigt roligt så det driver mig att hela tiden fortsätta.

torsdag 2 mars 2017

Läsplanering för mars

Nu tänkte jag prova att stapla en bokhög som jag tänker att jag vill läsa under en månad framöver, hoppas den håller och att den blir bra!

Det är visst många serier, alla förutom en. Kanske inte så ultimat för de flesta som kikar in här men så får det bli. Serier tar ju typ aldrig slut känns det som, det fylls bara på :)


Systrar i jeans (#3) av Ann Brashares
The Wilderness av Samantha Harvey
Heidenstams misstag (#2) av Jakob Sverker
Äventyrliga hjärtan (#3) av Jakob Sverker
Guds barmhärtighet (#1) av Kerstin Ekman
Röta av (#2) Siri Pettersen
Mammutjägarna (#3) av Jean M. Auel

Till en massa läsning behövs också bokmärken, något som Joelinda på Boktanken återigen har gjort och som jag fick hem, är så glad för dessa :) Tycker dom är jättesöta!


onsdag 1 mars 2017

Nytt i hyllan: februari

Jag trodde först att jag bara skulle ha en bok att visa upp. Det skulle vara något nytt, otroligt av mig :) Den lilla boken som fick flytta in var den ni ser nedan. En bok som jag var "tvungen" att införskaffa eftersom det är nummer 1 i en serie. Jag fick ju nummer 2 och 3 förra månaden, så nu kan jag prova och se vad jag tycker om den :)


Guds barmhärtidhet av Kerstin Ekman

Men så kom jag på att det fanns några till som var nya den här månaden, visserligen rec.ex. Så ganska så bra tycker jag att jag lyckades hålla mig :)


Berättelsens ängel av Jakob Sverker
Heidenstams misstag av Jakob Sverker
Äventyrliga hjärtan av Jakob Sverker