onsdag 26 juli 2017

Fyra grundstenar till ett bättre liv av Don Miguel Ruiz


Handling
Författaren och läkaren Don Miguel Ruiz kommer från en släkt med många healers, som länge har förvaltat det toltekiska arvet, en tradition djupt rotad i det gamla Mexiko. Toltekernas urgamla visdom erbjuder en samling effektiva levnadsregler som snabbt kan förvandla ditt liv så att du får uppleva frihet, verklig lycka och kärlek. Fyra grundstenar till ett bättre liv ger oss tillgång till denna stora skatt av levnadsvisdom på ett sätt som är lätt att applicera på vårt moderna liv. Det här är din guide till personlig frihet!

Kommentar
Sista dagen jag gick rund bland hyllorna på mitt biblioteksjobb innan jag flyttade kände jag mig en smula sentimental. Sådär som man kan bli när man vet att det är sista gången som jag går här, gör det här o.s.v, för sedan kommer jag "aldrig" tillbaka. Inte för att det drar ner upplevelsen i att njuta av stunden. Men så som jag är så letade jag efter ett litet tecken... Är det något jag ska ta med mig härifrån? Då såg den här boken bland alla tusentals. Den var så otroligt fin och jag reagerade över hur det här biblioteket kunde ha en så pass religiös och talande bok till mig. Den här vill jag ha, tänkte jag, jag måste läsa den åtminstone. Sedan gick det några veckor. Och en person som jag inspirerades av listar den här boken som en av hennes livs topp-fem-böcker. Just den här, nej nu får jag ta och läsa den!

Kort och gott tyckte jag att den var bra och det som Ruiz förespråkar är något som jag kan förstå, applicera och önskar att fler tog till sig.

Det fanns dock en liten detalj - det blev lite väl långdraget i slutet. Boken skulle ha slutat tidigare. Den är ganska kort ändå. Men att bara berätta om de fyra grundstenarna hade räckt gott. Inklusive inledningen. Den var bra. Författaren började filosofiskt vilket gjorde att jag blev öppen och otroligt medveten om hur vi egentligen har det. Sedan gick han igenom de 4 delarna.

Jag kan säga vilka de är utan att det är alltför avslöjande (de står ändå på förstasidans innerpärm). Det första är att var sann i sitt tal (orden har en makalös makt, denna är viktigast av alla), det andra är att inte ta något personligt (allt från en människa kretsar bara kring dennes egna värld), det tredje är att inte ta något för givet (hör ihop med de andra men kopplas ofta till det giftiga skvallret) samt det fjärde att alltid göra vårt bästa (handlar om genomförandet av de tre första).

Dessa är väldigt enkla men jag kan inte påstå att de är enkla att genomföra, med tanke på hur vi blivit van att leva. Men även författaren berättar att han kämpar på som en sann krigare (ordets rätta innebörd) och för varje gång blir det lite enklare. Jag kan också se hur de här fyra grundstenarna faktiskt förändrar ens liv. Jag har verkligen tagit till mig den där första, att tänka över orden som jag både säger och tänker. Ord är så kraftfulla. Det är alldeles för mycket som vi grötar in oss själva med. Tänk om vi bara kan släppa det. Lite av detta hänger ihop med annat jag läst. Lite kan jag också se att det brister, det är inte hela bilden. Inte för att det borde vara det (eftersom det handlar om grunden).

Fyra grundstenar till ett bättre liv öppnar upp för nya möjligheter och en helt enorm dos av frigörelse för den egna människan, skrivet på ett mycket enkel och pedagogiskt sätt, sådär att jag häpnas och lyssnar och efteråt, då kommer orden aldrig att lämna mig.

The Four Agreements - A Practical Guide to Personal Freedom
Richters | 144 sidor 2001 (1997) 91-7711-010-2

tisdag 25 juli 2017

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie


Handling
Olanna och Kainene är så olika som två tvillingsystrar kan bli. Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda familj till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, Odenigbo och får en dotter, Baby.
   Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i ung ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen.
   Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när kriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda händelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras, Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid.

Kommentar
Jag hade faktiskt ingen aning om vad jag skulle förvänta mig av den här boken. Vad den skulle bestå av, vad den berättade, hur den berättade eller vad som var det underliggande budskapet. Ingenting. Bara att det var en ”snudd på klassiker” och någonting i Afrika.

När jag så började läsa fattade jag genast tycke för tjänstepojken Ugwu. Han som vill så väl, kämpar på och tycks alltid hålla sig upprätt. Det var nog också honom som jag tyckte mest om att följa. För här varvas kapitlen med några huvudpersoner. Alla är dock i samma kretsat och allt grundar sig i det som händer kring dem. Här kunde jag dock tycka att det tog lite väl lång tid innan det tog fart. Även om det var skön läsning utan komplikationer hade jag önskat att det fanns lite mer driv och det tidigare. På något sätt var jag ändå tillräckligt fängslad.

När jag så hängt en hel del med dessa personer från början då när allt var frid och fröjd till att sedan vittna om hur det blir allt värre för dem, gör att jag grips med lite extra. Då kunde jag känna det eländiga i situationen. Svårigheterna, kampen men även det aldrig sinande hoppet. Nu fick jag en liten insyn i det som drabbade dem.

Samtidigt kunde jag också tycka (fram till mot slutet) att jag sedan innan fått en betydligt starkare läsupplevelse och insyn i Afrika genom en annan bok jag läst. Detta är dock bara min personliga reflektion. Den vita massajen av Corinne Hofmann var för mig en väldigt ambitiöst berättad historia (verklighetsbaserad) som både berörde och lärde mig massor, sådant jag minns än idag.

En halv gul sol blir ändå för mig en högst läsvärd historia. Författaren har gjort det väl genom att få med många bitar om vad som händer ett land och dess människor. Å andra sidan finns det en kluvenhet som sagt, det här pladdret som jag kan tycka försvinner i mängden.

Efter Ugwu är det Olanna som jag gillar mest att läsa om. Olanna som tycktes vara den där pålästa, rättfärdiga och godhjärtade personen. Men faktiskt tycker jag om att läsa om alla karaktärerna. Det var lätt att känna en värmande känsla vid läsningen, för personerna alltså, och sedan en slags vemod inför det som drabbar dem. Så ja, boken gick hem hos mig.

(Bilden, eller boken, är lite sjaskig, det är för att jag ser den som en slags souvenirer från min Skåne tid då jag jobbade på biblioteken där, de hade lite utgallring och jag kunde inte låta bli)

Half of a Yellow Sun Albert Bonnier Förlag 2007 (2006) 978-91-0-010672-0 679 sidor

måndag 24 juli 2017

Booktube-A-Thon 24-30 juli: TBR

För någon månad sen kände jag mig inte så sugen på att delta i läsmaraton, men nu när jag har kommit tillbaka till lite mer läsning och framförallt nästan överväldigas av alla böcker som jag vill läsa, så har suget kommit tillbaka. Det blir ett bra sätt att delta i dessa arrangemang för att få lite extra motivation så att man får fler böcker lästa.

Booktube-A-Thon är ett läsmaraton som utgår ifrån Booktube, men det är nog fritt för alla som vill att delta ändå! Det hela börjar idag den 24:e och pågår till den 30:e.

Utifrån läsutmaningarna som finns har jag valt dessa böcker för veckan:


Läs en bok med en person på framsidan:
Sista sommaren (med dig) av Ann Brashares
Läs en bok som är populär:
Hundra omistliga ting av Lucy Dillon
Läs ut en bok under en dag:
Ge mig en dag till av Mitch Albom
Läs om en karaktär som är helt olik dig:
Den blinde mannens trädgård av Nadeem Aslam
Läs en bok som du bara läser utomhus:
Dagboken från i morgon av Cecelia Ahern
Läs en bok som du köpte pågrund av omslaget:
Kajas resa en roman om ett brott av Carin Hjulström
Läs 7 böcker:
Fjärilens hemlighet av Erland Svenungsson

torsdag 20 juli 2017

Lugn av naturen av Ottosson och Magnusson


Handling
I Lugn av naturen får du veta varför naturvistelser hjälper mot stress, vad mindfulness har med natur att göra och hur kropp och sinne påverkas av fågelsång, vindsus och grönska. Du möter personer som använder naturen för att hålla balansen i vardagen och får veta hur vetenskapen förklarar att det fungerar. Dessutom finns enkla övningar för egen avslappnings- och sinnesträning i flera av kapitlen.
   Boken är rikt illustrerad av fotografen Roine Magnusson. Bilderna fungerar som gläntor i boken där man kan stanna och vila en stund.

Kommentar
När jag läste Naturkraft - om naturens läkande, stärkande och helande effekter (av samma författare) för några år sedan överväldigades jag av det som stod i den. (…) Jag kan nog dra iväg en hel del om det här otroligt intressanta ämne som ligger så varmt hos mig. Jag älskar livsstilsfrågor, hälsa och varför naturen är så bra för oss. Och därför får jag inte nog av att läsa sådana här fina böcker.

Lugn av naturen är ganska så kort (med massor av foton) men desto mer fylld av kvalitativt innehåll. Grundligt förklarande med svar på varför naturen gör oss gott. Sådär vetenskapligt bevisat som det behövs. Men inte att förglömma också upplyftande. Även om det mesta redan var bekant hos mig fann jag det oerhört njutningsfullt att läsa. Sådant som jag bär med mig. Författarna är så duktiga på att skriva. Att boken sedan är väldigt snyggt komprimerad gör det än mer lustfyllt.

Bilderna i boken som Roine Magnusson har tagit var något utöver det vanliga. Jag tror aldrig att jag svepts iväg så utav foton i böcker. Meningen är också att bilderna ska göra det och det har de verkligen lyckats med! Varenda bild är så otroligt vacker och magisk och har ett sådan djup i sig. Till och med natur på bild ger effekt hos oss.

I boken finns också flera personer som berättar om sina erfarenheter och det var just en av dem som gjorde särskilt intryck på mig. Personen i fråga var en forskare som gjorde 51 djupintervjuer om hur cancerpatienter använde religion för att klara sin situation bättre. Men det de i stället pratade om var naturen, varenda en nämnde att naturen var viktig för dem och det gjorde forskaren helt chockad. Jag bara ryser av sådana historier! Vi vet ju! Låt det spegla sig i yttre värderingar då.

Jag kan lova att du inte kommer bli besviken när du läser Lugn av naturen. Den är väldigt lättillgänglig, vacker och igenkännande. Det är som författarna skriver - det kan inte pratas, skrivas och läsas nog om det här viktiga ämnet. Framförallt nu i vår tid.

Åsa & Mats Ottosson samt Roine Magnusson
Votum & Gullers Förlag 2013 | 978-91-87283-03-1 | 167 sidor

onsdag 19 juli 2017

Skriv som en nobelpristagare av Kristian Fredén


Handling
Vem blir nobelpristagare i litteratur? Vad är det för slags författare och hur skriver de egentligen? Och är det möjligt att själv bli lika skicklig?
   I Skriv som en Nobelpristagare lyfter Kristian Fredén fram tio av dessa författargiganter och analyserar deras stil och texter för att inspirera flera att börja skriva eller förbättra sitt skrivande. Han börjar med Selma Lagerlöf, den första kvinnliga pristagaren och den första från Sverige. Hennes litterära skaparkraft fascinerar och inspirerar författarkollegor än idag.
   Varje kapitel inleds med en kortare skildring av respektive författares liv, med betoning på hur detta lyser igenom i deras verk. Därefter analyseras deras litterära stil och till slut serveras ett textuppslag med inflikade kommentarer av Fredén.
   Dessutom intervjuas en nutida svensk författare som stilmässigt påminner om Nobelpristagaren och som inspirerats av eller känner sig besläktad med denna.Vad har Selma Lagerlöf och John Ajvide Lindqvist gemensamt? Hur läser Jerker Virdborg Ernest Hemingway och Anna Hallberg Wisava Szymborska?
   Boken avslutas med övningsuppgifter utifrån respektive Nobelprisförfattares olika sätt att skriva samt kommen-terade lästips om pristagaren ifråga. Sedan är det bara en tidsfråga tills Sara Danius öppnar den berömda dörren och kungör att Nobelpriset i litteratur går till…

Kommentar
Jag tyckte den här boken såg lite töntig ut och kanske var det som gjorde att min nyfikenhet inte väcktes särskilt. Men så var det en av de få skrivarböcker som jag lyckades hitta på biblioteket så jag fick väl ta och låna den då… Men det var tur, för den visade sig vara alldeles toppen!

Det som jag framförallt gillade med den här boken var att den var så välgenomtänkt och -arbetad. Inget överflödigt utan högst relevant om det som hör ämnet till - att analysera några nobelpristagares skrivande. Jag känner också att jag till på köpet fick lite mer koll på dem (och det känns gött att bli lite allmänbildad i mitt intresseområde). Det rymdes väldigt olika typer av människor och stilar. Framförallt var det inspirerande och lärorikt att läsa.

Läsningen var alltså givande. Det gick också snabbt att ta till sig innehållet, inte minst för det som berättas men också genom små skrivövningar och annat fakta. I och för sig kanske det inte skrevs så mycket att ”göra si och så” men jag blev automatiskt väldigt lockad att börja skriva som en nobelpristagare. Åtminstone som väldigt intressanta övningar. Helt enkelt lite ny input.

Så nog må jag medge att den här boken var lyckad. Vartenda kapitel om vardera nobelpristagare innehöll väldigt mycket så kan du tänka dig vad som egentligen rymmer i hela boken. En bok som även blir intressant att plocka upp längre fram.

Skriv som en nobelpristagare: från Selma Lagerlöf till Alice Munro
Ordfront 2015 978-91-7037-844-7 200 sidor

tisdag 18 juli 2017

Mitt liv & jag av Cecelia Ahern

Sonja fick vara med på denna bokbild eftersom jag tycker kissen på omslaget var så himla lik henne! Nu ser hon lite ljusare ut utomhus dock. (Hon har varit innekatt i 3 år men håller på att vänja henne alltmer nu vid utevistelse, därav snöret)

Handling
Kära Lucy Silchester. Du har ett möte på måndag. Varmaste hälsningar, Livet.
   Lucy Silchester har fullt upp med livet, vänner, katten, familjen, andras invecklade relationer, arbetet (som hon inte gillar) och en bil som ständigt måste till verkstaden. Livet har kört fast i samma hjulspår.
   En dag knackar livet på hennes dörr i skepnad av en ganska nedgången man i en gammal kostym. Livet följer Lucy vart hon går och hon tvingas att möta sig själv och de halvsanningar som kantat hennes liv. Kan livet lära henne att vara sann mot sig själv?

Kommentar
Den här överraskningen till bok flög rakt in i mitt hjärta. Det bubblade inom mig under hela läsningen. Av ren och skär läsglädje.

Först för att jag sögs in i berättandet, det var så lustigt och smart hur huvudpersonens röst och personlighet också speglades i texten. Även om Lucy inte bara verkade ha snört in sig i sitt liv, utan hon verkade också vara en något osympatisk person, så ville jag ändå lyssna på henne. Något måste väl finnas därunder, tänkte jag. För att sedan när Lucy träffade sitt liv (!). Jag börjar skratta bara jag tänker på det. Det var så underbart härligt, roligt men också lite synd såklart. Det var så genialiskt. Jag vill så hemskt gärna bara dela med mig av en skojig scen men jag skippar det (inte minst för att det som alltid kräver lite bakgrundskännedom osv), men du måste läsa den själv!

Det var också motvilligt från min sida att jag kände igen mig. Men detta ville jag inte erkänna till en början. För jag har svårt att dela med mig och vara helt öppen. Det är lätt att stänga inne allt. Men då kan det ju bli sådär rörigt som det blev för Lucy (är det inte härligt att liksom skratta åt sig själv). Det kan också vara så att det blev rätt bok vid rätt tillfälle. Sådant kan man inte annat än att älska och uppskatta.

Såklart var den här ingrediensen med en smula magi något jag älskar. Livet. Alltså Lucys liv. Denne har förstås ett namn… och var så trevligt att få träffa. Jag önskar att fler fick göra det!

The Time of my Life Bazar 2015 (2011) 978-91-7028-430-4 397 sidor

måndag 17 juli 2017

Andarnas berg av Gao Xingjian


Handling
Genom Kinas långa historia har konflikten mellan de krav som samhället ställer på den enskilde medborgaren och individens krav på självförverkligande satt djupa spår i litteraturen. I Andarnas berg, som publicerades 1990, behandlar författaren bland mycket annat ett existentiellt dilemma: människans trängtan efter det absoluta oberoende som ensamheten skänker ställs mot hennes trängtan efter den värme och gemenskap som "den andra" eller "de andra" kan skänka, en berikande gemenskap som samtidigt hotar individens integritet och därför ofelbart utmynnar i något slags maktkamp.
   Författarens starka känsla av främlingsskap i det politiserade samhället fick honom att i början av 1980-talet söka upp undangömda trakter i sydvästra och södra Kina, där det då ännu fanns spår av primitiva kulturer, urgamla schamaqnistiska kultbruk och daoistiska föreställningar. Skildringen av dessa kulturer är späckad med antropologiska iakttagelser, filosofiska betraktelser och framför allt vidunderliga skrönor, som för tanken till de traditionella kinesiska historieberättarnas repertoarer. Romanen Andarnas berg, och flera av Gao Xingjians berättelser och dramer, rymmer en djup och stundom mycket dråplig humor.

Kommentar
När jag såg den här maffiga boken kunde jag inte släppa den ifrån mig. Titeln talade till mig. Jag älskar berg. Sedan älskade jag Isabel Allendes Andarnas hus. Vart nu likheterna sedan skulle finnas får ni låta bli att fråga. Men Andarnas berg lät så lockande för mig. Jag är också väldigt intresserad av Kina och de andra komponenterna som boken tycktes bestå av. En antropologisk och filosofisk upptäcktsfärd som författaren gör.

När jag kollade lite på vem det kunde vara, författaren alltså, bidrog det bara ännu mer till att jag inte kunde lämna ifrån mig boken. Han verkade kunna det här med att skriva efter allt han hade producerat. Så jag plockade åt mig boken. Sedan insåg jag ganska snabbt att det här blir mycket nytt för mig att ta del av. Jag bad om det! Vartannat kapitel är skrivit i du-form, där du-et tydligen är densamma som huvudpersonens jag-form i de andra kapitlen. Det är bara ett sätt för författaren att känna sig mindre ensam. Men jag vet inte. Jag tror jag under nästan hela boken försökte komma underfund med vad som egentligen var vad och vad det hela gick ut på! Väldig märkligt. På något sätt var det ändå något givande över det hela. Uppenbarligen, eftersom jag höll mig kvar genom alla sidor. Men då och då ges små svar till mig som läsare. Men så när han mot slutet säger att det inte finns något svar, att det aldrig kan finnas något slut, att resan pågår i det oändliga (d.v.s romanen) blir jag lite missnöjd. Den här boken var då inte min vanliga-västerländska-dramaturgiskt-snyggt-sammansatta-historia...

Det är oerhört svårt att svara på om jag är nöjd eller inte. Både och skulle jag säga. Det var kul och intressant att läsa Andarnas berg. Ett bra och annorlunda komplement mot den vanliga läsningen. Däremot känner jag igen sedan en annan (liknande), i och för sig japansk, författare, nämligen Haruki Murakami. Som jag gillar. Men här var det ännu mer text med sexuella ingredienser. Är det något med kulturen i den delen av världen eller. Jag blir ju fundersam och vet varken vad som är sant eller inte, om nu den där kvinnan som förekommer i boken är på riktigt eller om också det är något påhittat för att hålla författaren sällskap. Inte gjorde den här boken mig klok heller! Men det kanske är poängen…

Jag trodde också att jag skulle få en inblick i författarens upptäcktsfärd när han söker sig till mer primitiva kulturer och visst förekommer det en hel del mellan varven. Men i efterhand var det nog lite för tungt och otydligt för mig. Svårt. Jag ska nog läsa en reportagebok i stället för det ändamålet.

Lingshan | Atlantis | 2000 (1990) | 91-7486-517-X | 556 sidor

torsdag 13 juli 2017

Bokutmaning: 3 x 3

Jag tror att jag var så emot att jag inte mot något skulle hoppa på en bokutmaning när dessa trillade fram vid årsskiftet. Inte något "stressigt" med böcker. Men nu kände jag mig väldigt sugen på det som Ugglan & boken startat.

Det heter 3 x 3 och går ut på att välja 3 stycken teman med 3 böcker i vardera att läsa. Enkelt och flexibelt om man så vill.

Jag tog en titt bland mina återstående tbr-böcker och knåpade ihop dessa. Meningen är att jag ändå ska ha läst ut alla (hosthost) innan årsskiftet, men det brukar ju alltid hända en del så det är lika bra att placera in några i en utmaning så att de verkligen blir lästa.

Tema 1: 3 böcker av författaren Janet Frame

Doftande trädgårdar för de blinda
Vid alfabetets gräns
Ugglor gråter

Tema 2: 3 böcker som innehar böcker

Läsarna I Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald
Kajas resa en roman om ett brott av Carin Hjulström
1Q84 (#1) av Haruki Murakami

Tema 3: 3 böcker med mattitel

En doft av apelsin av Joanne Harris
En fransk curry av Richard C. Morais
Den blinde mannens trädgård av Nadeem Aslam
(kanske lite långsökt men maten kommer ju från trädgården också)

onsdag 12 juli 2017

Förlåt Maj! (Läser just nu)

Jag började läsa Sörja för de sina av Kristina Sandberg, del 2 i berättelsen om Maj, och tyckte att den var väldigt bra. Stormtrivdes av att få återse Maj. Men stackars fröken, hon försvann under en sommarfilt och så började jag på En hemlig plats av Tana French, för att från ena sekunden till den andra påminnas i ett enda slag. Maj! Förlåt att jag glömde bort dig...


Det är inte så konstig att jag kommer av mig lite och glömmer någon, här är fler böcker som jag börjat på/lånat hem från bibblan (det finns väl ett par andra fackböcker som jag betar av men de räknas inte).



Två reservationer har jag också gjort, den ena kan jag redan hämta (vart jag nu ska klämma in den läsningen). Dessa får jag dock läsa utomhus under bar och solig himmel.


Jag vill bara läsa ut allihopa så att jag kan återgå till mer stabil läsning... :)

tisdag 11 juli 2017

Nytt i hyllan - samling från senaste tiden

Jag har som nämt tappat lite i min strikta plan att inte skaffa hem böcker. Och som bokbloggare är jag skyldig att visa upp dessa :) det är ju också roliga inlägg att göra, trots allt!

Jag vet inte vad jag har till mitt försvar. Kan ju fortsätta skylla på en rörig tid. Och böcker är svårt att motstå alla gånger. Men vet ni! En gång när jag besökte en second hand-butik var det utförsäljning - alla böcker 1 kr styck. (hur kan dom göra så mot mig i dessa tider, eller var det ett test?) Jag vet inte om det var bra eller dåligt att jag kom sent så att det mesta var borta...


Baddaren av Emma Hamberg (läst sen innan)
Drömhjärta av Cecilia Samartin (läst sen innan)


Dagboken från i morgon av Cecelia Ahern
Mitt liv & jag av Cecelia Ahern
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie
På andra sidan glädjen av Seré Prince Halverson
Det kommer alltid en ny himmel av Jori Nelson Spielman
Hundra omistliga ting av Lucy Dillon


De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör och hur man undviker dem av Arthur Freeman samt Rose Dewolf
Ju mindre du gör desto mer får du gjort av Tommy Hellsten
Den tändande gnistan av Malcolm Gladwell
Zen av Hjalmar Sundén
Brev till Lily av Alan Macfarlane
Finn din livsuppgift av Robin Sharma
Kärlek en handbok av Eva Sanner
Lugn av naturen av Ottosson & Magnusson

Men inte är jag klart där... Det är ett par böcker som jag också införskaffade mig men som jag redan har läst och lämnat ifrån mig: Andarnas berg av Gao Xingjian, Tappa greppet av Katarina von Bredow samt Fantasin till makten! av Ronny Ambjörnsson. Det blev så många här i inlägget att jag också glömde ett par - Hitta vilse av Carin Hjulström (inbunden, läst sen innan), Som om du inte fanns av Kate Eberlen samt I sällskap med språket av Catharina Grünbaum.

måndag 10 juli 2017

Två böcker som flög förbi

Det finns två böcker som jag läst den senaste tiden men som jag skjutit upp att skriva om, just för att jag inte har en aning om vad jag ska skriva. Det lustiga är att både dessa böcker läste jag på tåget, den ena upp och den andra ner. Jag kanske ska sluta med det. Inte för att själva resan fick mig ur balans, utan för att omständigheter runtomkring gjorde mig lite tankspridd...


alvernas liv av Muriel Barbery

Handling
Ett krig mellan alver och människor hotar att bryta ut. Clara och Maria, två hittebarn med okänt ursprung och exceptionella förmågor, måste tillsammans kämpa mot de mörka krafter som hotar människornas värld.

Nio år efter succén med "Igelkottens elegans" är Muriel Barbery tillbaka med en storslagen roman som vibrerar av poesi, musik, konst och magi. En episk berättelse med sagans och folktrons skimmer. "Alvernas liv" är första boken i en serie om två.

Kommentar
Vid den här boken tror jag att jag missade karaktärerna och vad det hela gick ut på. Inte mycket fick mig på kroken, det var som att jag för varje kapitel jag läste så var det något nytt för mig, helt olikt från det tidigare. Det var så synd för någonstans gillade jag det stillsamma och finstämda.


Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

Handling
Polly hade allt: jobb, bostad och pojkvän. En konkurs senare är hon alldeles ensam och när hon flyttar till ett rum ovanpå ett nedlagt bageri i en fiskeby återupptar hon sitt största intresse. Snart sprids doften av hennes nybakade bröd över strandpromenaden. Givmilt delar hon det med en skadad lunnefågelunge och de nyfunna vännerna, fiskaren Tarnie och hans besättning. Pollys buttra hyresvärdinna driver ortens bageri, men hennes bröd blir sämre för varje år som går, och hon känner sig hotad när allt fler föredrar Pollys bröd. Fast besluten att nå dit hon vill utan att trampa på någons tår tar Polly små men lyckosamma steg framåt. Och när hon får kontakt med den hemlighetsfulle biodlaren Huck och hans stormrike vän Reuben tar ett nytt kapitel i hennes liv sin början.

Kommentar
Den här hittade jag i en pocketlåda på second hand förra sommaren och tyckte att den såg charmig ut, men lämnade den "hemma". Vips så syntes den överallt bland bokbloggarna, då ångrade jag att jag hade åkt ifrån den.

Först tog det lite tid att riktigt komma in i den, men jag hade tålamod för sedan när den där fågeln gjorde entré - då tyckte jag det var så sött och roligt. Men sedan kom jag av mig igen. Först tyckte jag Polly var härlig med sitt rättframma sätt och jag hejade på henne när hon skulle följa sin dröm, men sedan i takt med att jag kom av mig var det som att hon var någon annan, någon jag inte gillade på riktigt samma sätt.

Även om jag inte fastnade, eller om det är på grund av det, kan jag göra klart för mig att jag inte blev såld på denna som verkar gillas så mycket. Och nu finns det flera fortsättningar, lite synd kan jag känna, men desto mer tid till andra böcker ;)

fredag 7 juli 2017

Bokbloggsjerka 7-10 juli

Frågan som Annika ställer den här gången låter såhär: Vad ”krävs” för att du ska tycka att en karaktär och/eller intrig är intressant?

Jag vet inte om jag kan få fram något ordentligt svar. För att hjälpa mig själv lite tog jag fram synonymer på ordet intressant: fängslande / engagerande / spännande / underhållande / medryckande / märklig / fascinerande / tänkvärd.


Ja det är väl alla böcker som jag gillar mycket. En bra bok helt enkelt. Och det kan variera så himla mycket från gång till gång och bok till bok.

På något sätt måste den tala till mig. Att jag sugs med in berättelsen. Jag har lärt känna mig själv som läsare lite mer med tiden och märkt att jag ofta gillar när språket är ganska lättsamt, att det är flyt, jag gillar små inslag av vardagsmagi eller åtminstone en smula romantik. Det är nog ett fint budskap jag vill åt. Samtidigt kan jag också gilla mer tragiska böcker. Hur ska jag kunna definiera!?

Det finns också vissa intresseämnen som per automatik fortare får mig över på dess sida.

Mycket beror också på hur författaren bygger upp det hela. Jag läste nyligen en bok där huvudpersonen var ganska jobbig, men det berättades så bra och jag fick en känsla av att jag gillade det ändå, det var underhållande, jag var fast, de andra gilla-inslagen fanns osv. Men tvärtom skulle nog inte gå. Nej det gör det inte. Poängen är väl många gånger att personerna genomgår en resa.

Vågar jag mig på att säga att språket är det som krävs för att jag ska tycka det är intressant?
Samt en smula tur.

torsdag 6 juli 2017

Är det någon där... Bokbloggare? Läsare?

Jag var några dagar sen med att upptäcka den debatt som pågår om bokbloggandets eventuella död. Det var på Barnboksbloggen som jag fick nys om detta, men Sincerely Johanna är det som drog igång det hela. Kika gärna in där, det var väldigt intressant att läsa alla tankar och erfarenheter!

Det jag vill säga med det här inlägget, framförallt att bara göra något litet aktivt i den här frågan, är att föra fram en liten tanke (av alla bra som ni andra redan gjort).

Jag tänker på det här med kommenterandet på bokbloggar. Jag vill att det ska bli fler igen.

Å andra sidan känner jag inte ett superstort behov av att få en massa kommentarer, eller se dem bland andra. Men indirekt talar antalet kommentarer om att inlägget blivit läst. Jag tror det blir en omedveten liten ond spiral, så nu när det är tyst bland bokbloggarna så tror folk att de är på nedgång vilket i sin tur gör att de minskar ännu mer... Samtidigt går jag tillbaka till att det inte ska behövas synas kommentarer för att det ska leva. Jag kan avsky uttrycket "syns man inte så finns man inte", men så fungerar världen.

Många kan ibland känna att det inte hinns med att kommentera. Och att göra det "vettigt"... så då blir det inget alls. Fast man ändå läser. Så jag undrar om vi inte bara kan släppa det och lite kort bara visa att vi finns här. Det behöver inte ta så mycket tid eller energi och så ger det väldigt mycket. Med en förståelse och tacksamhet för att den korta, hastiga kommentaren ändå kom fram. Alltså inte mer än "bra", "intressant", "håller med", "nyfiken" osv. Jag kan lova att det duger väldans gott och gläder bloggaren och sådär indirekt visar inför andra att bloggen och alla andra bokbloggar är högst levande. Och så kanske vi kan vända upp den där spiralen.

Förtydligande: Jag menar förstås så gott man kan. Annat i livet kommer ju emellan och man kan omöjligt göra avtryck överallt alltid. Jag menar också att en utebliven kommentar från någon inte är lika med att den inte läst/uppskattat inlägget (som vi har det nuförtiden) eller att andra kommentarer är mer/mindre värd än vissa.
(Och att jag sedan läser hos Enligt O att det är på Facebook samtalen förs och Johannas Deckarhörna som säger att Instagram är så smidigt... jag är för omodern, men inte ska bloggarna drabbas för det!)

onsdag 5 juli 2017

Den mörkaste delen av skogen av Holly Black


Handling
I den mörkaste delen av skogen finns en kista av glas. I kistan ligger en sovande älvprins som ingen kan väcka. Hazel och hennes bror Ben är båda förälskade i honom. Båda drömmer om att vara den som lyckas väcka honom. Men vad händer när drömmen blir sann?
   I den mörkaste skogen måste du vara försiktig med vad du önskar. En oförsiktig önskan, och allt du håller kärt kan gå förlorat.

Kommentar
Den här boken var ännu ett spontanutskick som jag vid första anblicken blev något fundersam över om jag överhuvudtaget skulle komma att gilla. Är det skräck? Ungdomsbok? Verkligen inte vad jag dras till. Men sådan tur att jag blev motbevisad, för vilken överraskning den här boken var!

Jag fick dock börja om från den första gången som jag började läsa boken. Jag förstod ingenting. Men efter det gick det bra. Det var nästan som kvicksand, ni vet. Först tror man inte att det kan vara någon risk. Inga problem! Men så märker man att man har fastnat lite. Vad nu då? För att sedan börja sjunka allt mer tills man absolut inte kan röra sig ur fläcken. Jag ville bara plocka upp boken för att läsa när helst jag fick möjlighet, jag var fast!

Det hände något när jag fick veta vad som hade hänt med flickan Hazel. Det var gripande och sorgligt. Samtidigt gillade jag den enorma trofastheten i boken, någon slags romantik, till deras barndoms äventyrlusta. Men det får inte underskattas. Vad som sker i skogen är högst verkligt och farligt. Om än lockande. Så spännande! Jag älskade det sagolika i berättelsen. Både stilen och innehållet. Det var så inlevelsefullt. Den mörkaste delen av skogen var minst sagt en överraskning för min del, verkligen underbar att läsa. Betyg 4.

Recensionsexemplar från förlaget, tack!
Rabén & Sjögren 2017 (2015) 978-91-29-70133-3 324 sidor

tisdag 4 juli 2017

Tappa greppet av Katarina von Bredow


Handling
Hampus och Victoria är bästa kompisar. De hänger alltid med varandra. Självklara. I alla fall var det så till alldeles nyss. Tills den där dramaläraren Vincent kom med sina idiotiska övningar och lockade fram massa sanningar. Nu är allt förstört och Hampus har ingen aning om vart han ska ta vägen. För om han inte kan vara med Victoria så finns det liksom ingen annan. Det är klart att gänget är kvar. Och Victoria står där. Precis som innan. Men nu vet hon hur han känner. Att han är KÄR i henne. Och ingenting kan någonsin bli som det har varit. För hur ska Victoria någonsin kunna vara kompis med honom när hon samtidigt vet hur han känner?

Kommentar
Den här boken låg bara på mitt rum när jag reste hem i våras. Jag förstod genast att det måste ha varit ett spontanutskick. Inge illa menat, men boken verkade inte vara min stil. Däremot försökte jag få min tolv år yngre bror att läsa den. Ett svårt uppdrag kan jag meddela.

Jag såg det som intressant att få komma lite närmare in i hans värld. Tillbaka till högstadiets tunga vardag där det minsta lilla betydde hela världen. Bredow har verkligen fångat den dramatiken på ett trovärdigt sätt. Det var också givande att läsa. För mig till och med! För jag förstod mig på Hampus och var med honom i det som hände. Jag kunde både småle och våndas åt hans grubblerier och hur han väljer att agera. Själva berättelsen som helhet i hur den ringades in tyckte jag också var alldeles lagom. Dessutom byggdes det upp funderingar hos mig om vad som egentligen kan ha hänt. Att boken är en fortsättning på Släppa taget tyckte jag inte påverkade något för min del. För sin målgrupp är den här boken högst passande och det måste nog vara givande för dem att läsa den. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök med min bror. Betyg 3.

Recensionsexemplar från förlaget, tack!
Rabén & Sjögren | 2017 | 9789129701340 | 251 sidor

måndag 3 juli 2017

Som om du inte fanns av Kate Eberlen


Handling
Tess och Doll ber en okänd kille ta en bild av dem tillsammans på Ponte Vecchio i Florens under en tågluff. Killen heter Gus och han är i Florens tillsammans med sina föräldrar för att komma över brodern Ross död i en skidolycka. Vad Tess och Gus inte vet är att deras vägar ska korsas ett flertal gånger under de närmaste sexton åren utan att de någonsin lär känna varandra. Inte förrän många år senare, när de möts i Florens igen, förstår de vad som hänt.
   Som om du inte fanns är en finurligt konstruerad och annorlunda kärleksroman om den inre resa vi måste göra för att vi verkligen ska kunna möta vår själsfrände.

Kommentar
Det var någonting med den här boken som jag blev oerhört nyfiken på. Inte minst för handlingens skull. Men framförallt för det bakomliggande temat om det vi så fint kallar för att allt har en mening. Den här boken skulle jag bara läsa.

Jag skulle heller inte bli besviken. För det allra mesta var boken lättsam att läsa såsom en feelgood bör vara. Och när det glimmar till tycker jag att det blir snudd på magiskt. Då jublade jag inombords. Kanske för att det kändes som att jag kom karaktärerna nära. Jag ville dem väl och ibland så ville jag nästan hoppa in i boken och göra något för dem.

Jag hade ju önskat att den där magin som jag gillade så himla mycket kunde få något mer utrymme. För det fanns också tillfällen då jag kunde tycka att det blev lite långdraget. För att sedan vid slutet gå alltför snabbt. Å andra sidan är jag tacksam för att det inte stod skrivet alltför tydligt där, utan att säga för mycket...

Men den här boken var alltså något mer av en positiv överraskning för mig. När jag slog ihop boken var det med ett varmt hjärta. Som om du inte fanns var en ljuvlig berättelse som jag njöt av att läsa. Betyg 4.

Recensionsexemplar från förlaget, tusen tack!
Norstedts | 9789113072333 523 sidor

söndag 2 juli 2017

Böckerna lämnar mig inte

Nu var det länge sedan jag var inne här och bloggade. Pausen jag tog blev längre än jag trodde!

Men det var lika bra. Först var det skönt när det ändå var rörigt, med flytten och allt. Det tar tid att landa. Mycket nytt och ovant. Vi har väl gjort det vanliga misstaget att börja fixa lite överallt och så blir ingenting klart. Men jodå, det ska det bli. Mycket har redan hänt.

Jag har inte heller haft så mycket internet. Det var inga problem den första tiden, men sedan efter ett par veckor så blev det plötsligt jobbigt. Men så när jag väl satte mig ner och klickade in i den oändliga världen blev jag alldeles stilla. Jag ställde mig frågan vad man egentligen gör på internet...

Nu till det som väntar med bokbloggandet. Jag trodde jag skulle skriva några recensioner under den här tiden men det har jag inte gjort. Bara de allra senaste dagarna. Böckerna jag läst ligger ändå färskt i upplevelseminnet. För jag har läst på en hel del mellan trädgårdsarbetet, flyttkartongerna och lokaliserandet av det nya. Innan jag drar iväg om allt möjligt om alla böcker (det är så mycket böcker i mitt liv) kan jag meddela att det först blir tre recensionsexemplar att visa. Sedan får de andra recensionerna ta vid. Jag har väl en del annat prat att hinna ikapp med också. Och det här nytt i hyllan-inlägget. Bokhögar! Nej nu får jag sluta och låta inläggen ta vid någon gång. Kul att vara tillbaka! :) Och jag inväntar en ny dator också! Det underlättar när… (nej sluta nu någon gång!)

onsdag 7 juni 2017

Bokbloggsbrev #9


Kära bokblogg!

Som du kanske har märkt har det inte kommit upp några inlägg den här veckan. Det kanske inte är hela världen men jag har tänkte flera gånger att jag ska sätta mig ner och skriva några recensioner och lite annat men det har jag ännu inte gjort... och det tycks fortfarande inte finnas någon ro eller lust till det. Jag håller nämligen på att flytta. På det ena stället har jag knappt internet och det andra knappt något att sitta på, hehe. Så i stället för att pressa ur mig något så tänkte jag bara ta en kort paus så att jag hinner landa och få i ordning allting. Sedan tar jag nya tag med ny energi och inspiration till detta.

Varma hälsningar
Fanny

fredag 2 juni 2017

Bokbloggsjerka: 2-5 juni

Nu när värmen kommer krypandes undrar Annika hur ser det ut hemma hos er, vad har ni planerat för ”bokligt” i sommar (läslistor, bästa bok att läsa i hängmattan, böcker som ska få hänge med er när ni åker bort, etc.)?

Det jag vet är att jag kommer läsa Rätt ur jorden av Bella Linde i sommar, inte bara läsa utan studera mycket noga, så att jag kan odla en massa nästa år vid vårt hus som vi nu flyttar in i :) Men det är inte så värst skojigt bokmässigt.

Jag har haft tankar på att läsa om några favoritböcker i sommar. Ett tag tänkte jag att hela augusti som jag gillar så mycket ska ägnas åt det. Men jag är inte lika säker längre. Jag ska nog bara sprida ut det över hela sommaren och njuta av "gamla" godingar på det sättet.

Annars har jag inte kommit så mycket längre med mina bokplaner i sommar (förutom att fixa ihop nya hyllor (och lite annat inflyttningspyssel)). Det finns ju en del böcker ändå som väntar och flyttas runt i min tbr-hög, ingen idé att nämna någon specifik känner jag.

Hur har det gått med min bokutmaning?

För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att jag har gjort en ordentlig utrensning i mitt hem och där också en mycket stor del av mina böcker försvann. Även mina bokhyllor. Sedan sa jag väldigt entusiastiskt att nu minsann ska jag inte skaffa hem en enda bok till det att vi har flyttat. Vilket skulle vara någon gång vid terminsslutet.

Men jag visste inte ens om vi faktiskt skulle göra det, flytta just då alltså, för inget har varit klart. Det var bara jag som så innerligt ville det. Mycket snart. Men nu har vi i varje fall vårt hus och vi ska faktiskt flytta nu i dagarna redan. Jag är så ivrig och förväntansfull att ni anar inte!! Men tillbaka till min bokutmaning.

Det har gått både bra och dåligt. Bra för att jag har fått en ändrad syn och inställning till böcker och mitt införskaffandet av dem. Jag har lånat en del och läst från bibblan. Jag kände mig väldigt rik och lycklig när jag plötsligt hade lånat och fick läsa en bok på tåget hem som jag länge längtat efter att få läsa.

I början var det otroligt svårt att undvika bokavdelningen när jag gick på loppisar. Hela jag drogs dit, så jag fick nästan hålla för handen för att inte snegla ditåt. Men efter en tid gick det över. Nästan som en drog. Efter min avvänjning är jag lite mer rensad och kan umgås med böcker lite mer normalt, typ, hehe.

Och sedan har jag gjort ett litet misstag att ändå skaffa hem några. Men jag lovar, det är på en annan nivå, på ett annat sätt. För jag sa ju att om jag nu tar hem en bok, då ska jag läsa den mycket snart. Så att den inte samlas på hög som de andra. Det kanske inte låter som en förändring men tro mig, det är det. Nu blir det så att om jag ser en bok som jag köper hem så läser jag den och är den dålig/okej/bra så lämnar jag sedan ifrån mig den och om den är helt super/inspirerande så sparar jag den. Det borde faktiskt finnas en anledning till jag drogs till boken vid just det tillfället och det innebär att jag också får ta och läsa den just då. Enkelt och direkt. Lustläsning i praktiken.

Jag har också läst en hel del böcker som jag sedan lämnat ifrån mig nu under våren. Utrensningen pågår ännu. Jag tror jag sa att innan året är slut ska mina hyllvärmare vara borta. Det går ganska så bra!

Jag får bara se till att bromsa lite med nya böcker som kommer hem. För eftersom jag ju måste läsa dem på en gång så blir det ju så att hyllvärmarna får vänta ännu längre och då kommer jag ju ingen vart. Till veckan tänkte jag visa vilka som jag har skaffat hem. Fy skäms på mig :)

onsdag 31 maj 2017

En egen plats av Robert Goolrick


Handling
Sommaren 1948 kommer en främling till det lilla samhället Brownsburg i USA. Med sig har han två resväskor. Den ena är full av kläder och ett fint parti slaktarknivar. Den andra av pengar. Charlie Beales talanger och belevade sätt gör att han snart blir en uppskattad del av samhällets gemenskap. Den unga pojken Sam blir hans ständige följeslagare. Men en dag möter Charlie den vackra Sylvan och på ett ögonblick förändras allt. Med Sam som vittne inleder de en förbjuden kärlekshistoria.
   Robert Goolrick har skrivit en oförglömlig och suggestiv saga om vettlös kärlek. Hans tidigare roman Trogen hustru sökes har sålt i över en miljon exemplar bara i USA.

Kommentar
Det här var en ganska speciell bok. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka... Först blev jag glatt överraskad. Det var bra skrivet, fint berättat och förväntansfullt. Sedan någon gång började jag tycka lite synd om den lilla pojken som finns i berättelsen. Men jag tänkte att det hör väl historien till och det blir säkert något gott av det tillslut. Men herregisses, det blev bara värre med annat och hur den här historien slutar är jag så mållöst över att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Vad tusan var det för mening med det!? Så nej, usch, det dalade och kraschlandade mot slutet vilket gör att typ hela boken blev meningslös för mig. Tänk att det kan bli så! Visste kanske det finns de som ändå kan gilla att läsa den här boken (det var absolut inget fel i språket eller så, det var snarare mycket givande) men för mig blev det väldigt svalt tillslut.

Slutsats och betyg
Inledningsvis var det nästan som om jag hade hittat en dold liten pärla, men handlingen drog iväg och utvecklades till något helt ofattbart ouppskattat för mig mot slutet. Betyg 2.

Heading out to wonderful | Historisk media | 2013 | 304 sidor | 978-91-87263-20-0

tisdag 30 maj 2017

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban av J.K Rowling

Handling
For twelve long years, the dread fortress of Azkaban held an infamous prisoner named Sirius Black. Convicted of killing thirteen people with a single curse, he was said to be the heir apparent to the Dark Lord, Voldemort. Now he has escaped, leaving only two clues as to where he might be headed: Harry Potter s defeat of You-Know-Who was Black s downfall as well. And the Azkaban guards heard Black muttering in his sleep, He s at Hogwarts he s at Hogwarts. Harry Potter isn t safe, not even within the walls of his magical school, surrounded by his friends. Because on top of it all, there may be a traitor in their midst.

Kommentar
Det gick lite längre tid än vad jag hade tänkt innan jag fortsatte med den här serien. Jag har en ganska säker gissning att det beror på att jag var lite orolig ifall jag skulle tycka det fanns en viss scen i den här boken som skulle bli extra läskig. Så jag kan börja med att meddela att de inte alls blev sådär obehagligt som jag befarade. Bokform är kanske inte lika starkt, än mindre på engelska.

Däremot tog det väldigt lång tid för mig att komma in i den här boken. Det var inte alls som de två tidigare böckerna, då när det räckte gott med att det inte hände så mycket. Nu tycket jag det bara var segt. Kanske efter mitten någon gång drog det igång och det var spännande fram till slutet.

Jag vet inte om jag kan spoila men nog tror jag att många känner till historien ändå. Det jag främst gillade att läsa om var Hermiones lilla hemlighet och sedan det som växer fram mellan Harry och Black.

Slutsats och betyg:
Något besviken att jag inte kom in i boken på ett långt tag, men sedan blev det lyckligtvis samma njutning som de tv tidigare böckerna. Så den här boken får landa på en 4:a.

Harry Potter #3 | 435 sidor | 2013 (1999) | Scholastic inc. | 978-0-545-58293-3

söndag 28 maj 2017

Bokbloggsjerka 26-29 maj

Annika vill att vi avslutar följande mening: Om jag kunde bjuda mina favoritkaraktärer på middag…

Jag har funderat men ännu inte kommit på något speciellt svar... Jag kan liksom inte komma på några specifika favoritkaraktärer och än mindre en måltid eller något annat runtomkring just nu (speciellt inte efter att nyligen landat efter allt kör kring min mammas 50 års kalas hehe).

Men de som jag kom att tänka på var Nell och Eva i boken In i skogen av Jean Hegland. En ofta nämnd bok här på bloggen så ni kan nog inte undgå att jag gillar den. Men de om några behöver ett ordentligt mål mat! Så jag skulle i så fall köra ut ett ordentligt lass från det som blev över här till dem, självklart, dom stackarna!

onsdag 24 maj 2017

Fantasin till makten! av Ronny Ambjörnsson


Handling
I Fantasin till makten! redogör Ronny Ambjörnsson kunnigt och ingående för några utopier, allt från hoppet om ett paradis eller himmelrike efter döden, till sökandet efter en ursprunglig, oförstörd kontinent, till kampen för ett rättvist samhälle, utan svält och sjukdomar. Men framför allt berättar han om människorna bakom dem. Han ger oss historien om kvinnan som skrev en roman om Jungfrulandet, ett land där endast kvinnor lever, och alkemisten som drömde om att lära sig tillverka guld så att guldet skulle bli värdelöst och det kapitalistiska samhället störta samman. Ambjörnsson berättar också om det svenska försöket att skapa ett utopistiskt samhälle i Sierra Leone, och naturligtvis om den utopi som fått ge namn åt hela företeelsen Thomas Mores Utopia. Resultatet är en svindlande resa genom tid och rum, där drömmar och drömmare avlöser varandra, och som dessutom illustreras med bilder ur originalverken. En bok för historieintresserade, samhällsförbättrare och nutida utopister.

Kommentar
När jag plockade upp den här boken ville jag få lite inspiration och bjudas på en massa spännande fakta. Titeln var ju väldigt härlig! Men den visade sig bli lite för grötig för det syftet. Det blev helt enkelt för tungt för tillfället. Fast samtidigt är boken väldigt ambitiös och innehållsrik. Det finns mycket i den. Stort arbete från författarens håll. Ambjörnsson har skrivit en massa tidigare i ämnet och en hel del annat.

För det var så att jag blev nyfiken på boken just för att författarens verkade kunna det här med skrivande. Jag trodde då att det något tunga ämnet kunde bli lite lättsammare att läsa. Men jag upplever inte alls att författaren anpassade sig därefter. Det var helt enkelt för mycket redogörelser för alla gubbars (typ) liv och händelser än själva bilden av hur deras utopiska idéer skulle urarta sig. Ibland för mixat, alltså svårt att hänga med. Det blev inte så givande som jag önskade. Bara det att jag fick hoppa över många delar.

Så nja, boken var inte riktigt så som jag hoppades på. Samtidigt finns det mycket spännande som jag förmodligen kommer återkomma till framöver. För det går lika bra att läsa om de olika utopierna var för sig (jag hade dock hoppats att det var fler). Den som jag tycker var mest spännande var Jungfrulandet, ett samhälle med bara kvinnor. Tänk hur det skulle vara! Jag blev så nyfiken att jag får ta och läsa vidare i de böcker som nämns. Men jag saknade verkligen en genomgående grön utopi. Hur kunde det inte finnas det? (jag har dock inte läst hundraprocentigt allt så det kanske finns med någonstans där jag missat...).

Slutsats och betyg
Inte riktigt passande för mig vid tillfället. Lite för tung och för få utopier, något tråkigt skrivet. Betyg 2.

Fantasin till makten! Utopiska idéer i västerlandet under fem hundra år
Ordfront förlag | 2004 | 234 sidor | 91-7324-990-4

måndag 22 maj 2017

I det förflutna av Kate Morton


Handling
Edie Burchill och hennes mamma har aldrig stått varandra nära, men ett gammalt brev som varit på villovägar sedan andra världskriget dyker plötsligt upp och väcker starka känslor till liv. Edie får veta att mamman som trettonåring skickades från London till ett slott på landsbygden som krigsbarn. Men vad hände där? Edies nyfikenhet är väckt och eftersom hennes mamma sluter sig som en mussla beger hon sig till det mystiska Milderhurst Castle för att hitta lösningen på sin mors gåta.
   På slottet öppnade sig en ny värld för flickan från London, fylld av litteratur och fantasi. Familjen som bodde där bestod av yngsta dottern Juniper, tvillingarna Persephone och Seraphina samt fadern Raymond Blythe, författare till gotiska romaner. De excentriska systrarna visar sig bo kvar än idag och Edie får kontakt med de gamla damerna. Juniper har inte varit sig lik sedan hon övergavs av sin fästman i ungdomen och tvillingarna har skött henne under större delen av sina liv, innanför slottets isolerande murar.
   Edie börjar förstå vad hennes mamma var med om för så länge sedan, men andra hemligheter finns också gömda på slottet och pockar på hennes uppmärksamhet. Sanningen om vad som egentligen hände i det förflutna har väntat länge nog på att någon ska gräva fram den.
   I det förflutna är en oavbrutet spännande och gripande roman kryddad med gåtor, familjehemligheter, passion och tragiska öden

Kommentar
Det var ganska länge sedan jag läste Den glömda trädgården av samma författare och eftersom jag gillade den så mycket kan jag inte förstå varför det skulle ta sådan tid innan jag läste nästa bok. Speciellt inte när den här boken som jag nu plockade upp gick rakt in i mitt hjärta. Jag älskade att läsa den! Den långa första delen kändes som det bästa jag någonsin läst och jag bubblade av läsglädje över att jag kanske rent av hade funnit en ny favorit.

Men sedan ändrades historien och jag fick om vartannat följa vad som hänt förr i tiden på Milderhurst Castle. Just i början var det inte uppskattat. Jag ville fortsätta vara med Edie. Men med tiden utvecklades det till att bli tvärtom. Då var det tillbakablickarna som var mest givande att läsa. Om jag nu skulle välja. Som helhet var historien så himla spännande att läsa om. Jag kunde knappt slita mig.

Ibland kan det vara irriterande när textmängden är så pass mycket, men i det här fallet kunde jag aldrig klaga. Jag ville bara ha mer och njöt av alla meningar som beskrev historien så väl och berättade så fint om karaktärernas öden. Jag gillade att jag kom närmare och föll lika starkt för alla karaktärerna. Det var en speciell känsla att läs om allt som hände på slottet. Lite kusligt, spännande, romantiskt och ganska tragiskt. Men slutet, hm, inte helt hundra över en viss bit. Men jag får väl ha överseende med att det kanske var det bästa tänkbara ändå.

Slutsats och betyg
En magisk start följt av oemotståndlig fortsättning gör att den här boken verkligen gick hem för mig och får självklart högsta betyg.

The Distant Hours | Forum | 2011 (2010) | 553 sidor | 978-91-37-13577-9

fredag 19 maj 2017

Bokbloggsjerka 19-22 maj

En enkel fråga från Annika den här gången: Vad läser du just nu?

Jag tar mig sakta men säkert igenom Andarnas berg av Gao Xingjian. Någon slags antropologisk/filosofisk upptäcktsresa i Kina. Samtidigt läser jag En egen plats av Robert Goolrick, lite mer lättläst och visst är den bättre än jag trodde eftersom den ändå har väntat länge i hyllan. Men jag läser nog ut den ikväll, så imorgon åtminstone börjar jag på alvernas liv av Muriel Barbery. Den verkar intressant!

torsdag 18 maj 2017

Så gör jag: Konsten att skriva av Bodil Malmsten


Handling
Du skriver, du har lusten och längtan efter att skriva på riktigt, du vill. Men hur gör man? Den här boken är en lärobok, en handbok med erfarenheter, verktyg, redskap, råd, tips, exempel, goda exempel och avskräckande.
   Bodil Malmsten har skrivit ett stort antal böcker. I Så gör jag: Konsten att skriva delar hon med sig av sin arbetsprocess inklusive den helvetesperiod som ingår. Hon skriver om hur hon kommer fram till tonen och strukturen. Om jobbet med förstameningar. Om varför hon skulle vilja skriva om inledningen till sin första roman och redigera om novellsamlingen Undergångarens sånger.
I boken ingår kapitel om ord, skiljetecken, korrektur, om att sitta rätt, läsa för att lära, dramaturgi. »Ord, meningar, stycken, får aldrig bara bli. Ett tecken på att en bok är en riktig bok är att ingenting av det som står bara får ha råkat bli.«
   Så gör jag: Konsten att skriva är rikt illustrerad i färg och innehåller mängder av praktiska råd för det dagliga skrivarbetet - oavsett om du vill bli författare eller bara lära dig skriva bättre.

Kommentar
Den här boken var väldigt rik på sitt innehåll. Varje liten del som kom upp var som en upptäcktsfärd, aldrig kunde jag veta hur Malmsten skulle berätta om skrivandet, vad hon skulle betona och vad hon skulle skratta åt. Det var väldigt personligt skrivet. Ganska så annorlunda. Jag har inte läst något av Malmsten tidigare men jag blir definitivt sugen på det nu. Hon verkar verkligen kunna sin grej. Men å andra sidan var det inget som klaffade perfekt för min smak, men det var ändå på ett övervägande positivt sätt. Åtminstone inspirerande att få en ny stil presenterad.

Jag gillar att det är korta kapitel, ibland nästan så löjligt korta med bara några meningar att sidorna bara flyger fram. Så det är inget överflödigt här. Allt som står har sin givna plats. Och jag känner att jag har tagit med mig massor. Framförallt det som man ändå alltid påminns om, vilket otroligt arbete och slit det ligger bakom boken. Men det är bara att skriva på, som den skrivande människan man är säger Malmsten.

Det finns så himla mycket i den här boken. Nästan allt. Och så tyckte jag det var extra härligt när det fanns ett sista kapitel med avsnitt som inte kom med. Eftersom en bok aldrig blir färdig. Det går ständigt att fixa med något. Hon var så öppen och härlig, Malmsten. Det var nästan så att jag gillade de bäst. I varje fall lika mycket.

Slutsats och betyg
Personlig, rolig och innehållsrik som både peppar och förbereder mig lite mer inför skrivandet. Betyg 4.

Modernista | 2012 | 304 sidor | 978-91-7499-215-1

tisdag 16 maj 2017

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson


Handling
En mörk marskväll kommer Veronika, en ung författare, till en enslig stuga i en liten by i Dalarna. Hon är på jakt efter ensamhet och stillhet, för att skriva färdigt en roman och för att komma över en stor sorg. Hennes ankomst observeras i tysthet av den gamla kvinnan som bor i huset bredvid, den enstöriga Astrid. I tryggheten bakom sina skyddande väggar bevarar hon mörka familjehemligheter och en personlig tragedi. Medan den kalla vintern efterträds av våren närmar sig de två kvinnorna sakta varandra. Mot bakgrund av årstidernas växlingar spirar en ovanlig vänskap. En vänskap som ska förändra bådas liv för alltid. Nu vill jag sjunga dig milda sånger är en stark och gripande roman om kärlekens kraft, om de val vi gör i livet, om hur vi hanterar sorg och förluster, men framförallt om vänskap.

Kommentar
Jag har fått för mig att jag skulle gilla Linda Olssons böcker. Den förra, och första, som jag läste var I skymningen sjunger koltrasten. Titeln är lika fin och mysigt lockande som denna. Men jag blev tyvärr lite besviken över den. Efter ett tag blev det lite för mesigt och jag gick för att tycka att boken var ganska så bra till att bli väldigt skeptisk. Jag ville dock göra ett sista försök med Olssons böcker genom att läsa den här. Men det blev dessvärre nästan samma resultat med denna.

Hennes böcker är fina och rätt så sorgsna, vemodiga och personerna liksom reflekterar över sin situation blandat med några dikter och annat liknande. På sina håll gillar jag det men som helhet blir jag inte särskilt förtjust. Väldigt svårt för mig att sätta fingret på, eftersom jag får för mig att jag skulle gilla dem, och jag gillar dem lite då och då under läsningen, egentligen det mesta, men på något underligt vis fastnar jag inte för dem. Kanske är det bara tillfälligheter också eller att jag har omedvetna förväntningar.

Eller så kanske det är såhär, som jag just funderat över. Jag gillar idéerna, stämningen och hur några ensamma människor möts och öppnar sig för varandra. Men jag tror jag personligen föredrar en smula mer friktion. Lite mer drag. Och det behöver inte handla om något extremt eller externt, kanske bara i berättarstilen. Så nu vet jag det och behöver inte prova fler böcker av Linda Olsson, i varje fall än på ett bra tag om det nu skulle handla om fel tillfälle för mig.

Slutsats och betyg
Tyvärr samma besvikelse som den förra jag läste av författaren. Olsson skriver finstämda berättelser men det är något som gör att jag inte riktigt faller för dem. Betyg 3.

Let me sing you gentle songs | Albert Bonier Förlag | 2005 | 257 sidor | 9789100111021

lördag 13 maj 2017

Bokbloggsjerka 12-15 maj

Så här ser Annikas fråga ut denna gång: Finns det en numera avliden författare som du skulle vilja hedra? Vem och varför i så fall?

Eftersom det var ganska nyligt som jag läste Walden av Thoreau och gillade den så är det den första som jag kommer att tänka på. Jag tyckte det kändes som något alldeles extra att läsa sådana "gamla ord" som jag 150 år senare kunde känna igen mig i. Thoreaus fina beskrivningar och iakttagelser av skogslivet vid Walden var också underbart att läsa.

Sedan blir jag fundersam. Jag är inte så medveten och uppmärksam på avlidna författare, men känner verkligen att jag vill läsa lite sådana verk också, så om jag får några tips genom denna jerka blir jag glad.

Men den jag kommer att tänkta på är C. S. Lewis som skrev Berättelsen om Narnia. Den gillar jag verkligen! En helt fantastisk värld. För det mesta hör jag meningarna inom mig och känner en alldeles speciell känsla eftersom jag har lyssnat på flera av böckerna. En vacker dag vill jag läsa dem också.

torsdag 11 maj 2017

Självhushållning på Djupadal av Mandelmann


Handling
Självhushållning på Djupadal är Marie och Gustav Mandelmanns egen handbok för alla som drömmer om att odla och ha djur, kanske redan har en gård eller bara lockas av ett liv bortom storskaligheten. Det är på samma gång en personlig betraktelse över djuren och människorna, odlingarna och växthusen, trädgården och markerna och en högst konkret, användbar och faktaspäckad bok - baserad på egna kunskaper och erfarenheter - om allt som finns att göra på en liten gård året runt.

Kommentar
Jag är en av många som såg Mandelmanns gård tidigare i år på tv4 och fullkomligt älskade det. När de sista eftertexterna rullade fram och det plötsligt gick upp för mig att det var slut, inga fler avsnitt, då gnydde jag som en hund. Jag älskade verkligen allt med den där serien, deras liv och deras gård men också hur underbart härliga och varma de verkar vara som människor. Jag ville bara hoppa in genom rutan, till dem. Jag såg det som min tröst att fortsätta hänga med dem genom att läsa deras bok.

Boken är i precis samma anda som jag lärt känna Mandelmann genom rutan. Nu i bokform kan jag bläddra fram och tillbaka hur jag vill och läsa både stort och smått vad jag än känner för. Men jag valde att läsa boken från pärm till pärm.

Jag har länge tänkt att jag ska läsa på mig om odling och sånt eftersom jag själv vill bo på en gård och förse mig så mycket jag förmår av vad den kan ge. Det har dock aldrig blivit av ännu. Kanske för att det känns så långt borta när jag bor i lägenhet. Men nu minsann har det hänt grejjer och det dröjer inte länge innan jag omges av det som jag längtar så innerligt till. Mandelmann har verkligen satt igång processen för mig med mängder av inspiration. Nu när jag är inne i det läser jag och lär mig massor.

Egentligen står allt klart och tydligt i beskrivningen ovan om boken. Det är precis vad den här. Det jag kan tillägga är att jag verkligen gillar den. Strukturen och utseendet liksom den personliga prägeln som de sätter. Rikt illustrerat, pedagogiskt och uppmuntrande. Jag tycker också att vissa småsaker gör det extra roligt och jag fnissar till när de efter ett recept skriver "ring oss om det blir något över". Jag vill bara ta i kast med allt på en gång.

Slutsats och betyg
Jag har inte ord men hela jag beundrar Mandelmann så mycket och jag är så tacksam över vad de förmedlar med inspiration, värme och kunskap, allt på ett så självklart sätt. Fullpott, såklart!

Marie & Gustav Mandelmann | Bonnier Fakta | 2013 | 272 sidor | 978-91-7424-202-7

tisdag 9 maj 2017

Röd lilja av Nora Roberts


Handling
Hayley tänker inte riskera allt hon älskar. Hon älskar sin lilla dotter Lily, sitt jobb på Harpers Handelsträdgård och sina nära väninnor Roz och Stella. Hon älskar också sin speciella vänskap med Harper, Roz äldsta son. Hon tänker inte riskera allt det här för en förälskelse.
   Men det finns något mycket värre som kommer att störa Hayley. Den osaliga kvinnliga ande som hemsökt godset sedan slutet på 1890-talet beter sig alltmer opålitligt och våldsamt. Och hon har bestämt sig för att tränga in i Hayleys sinne för att få som hon vill.
   Kommer de tre kvinnorna någonsin få sinnesro på gården? I tredje delen Röd lilja avslutar Nora Roberts trädgårdstrilogi med ett härligt tempo och mycket romantik.

Kommentar
I den här sista boken i trilogin om kvinnorna som hamnar på handelsträdgården I det Gröna handlade det om Hayley och henne tyckte jag nog att det var roligast att följa. Förmodligen för att hon är närmare mig i ålder. Ung och charmig, hon vet vad hon vill men är ändå känslig. Allt var frid och fröjd framåt mitten någon gång, men sedan tyckte jag att hon blev lite besvärande. Hon fick ett sådant humör som inte var lika uppskattat för mig att läsa om (visserligen hade det sin förklaring lite grann). Hon är kanske sådan som person, att humöret kan skifta lite och det kan man väl känna igen sig lite i, men något fick mig att ta lite avstånd från henne då.

Jag hade glömt både hur mycket romantik det var (inte fel i det dock, snarare ett härligt inslag mot allt det andra jag läser), men också hur det här Harperbruden, spöket, hur skrämmande det var. Jag blev lite smårädd och undrade hur långt hon skulle gå egentligen. Å andra sidan är jag så lättskrämd.

Sedan för att det här är en trilogi med lite uppbyggande kring olika personer och mystiken kring det här spöket, så tyckte jag att det blev en på tok för snabb upplösning mot slutet. Just vid mitten var det lite segt, men sedan gick det för fort i stället. Så det var jag lite besviken över.

Annars har de här tre böckerna varit trevliga att läsa, lite småmysiga med romantik och på en härlig plats vid en Handelsträdgård. Jag har också gillat att läsa om personerna där, de verkar så egna, och Roz är verkligen rättfram och härlig på sitt sätt.

Slutsats och betyg
Lika lättsam och mysig att läsa som de andra böckerna, kanske en smula extra roligt att följa Hayley. Dock är jag inte lika nöjd med främst det snabba avslutet på trilogin. Betyg 3.

I det Gröna #3 | Romantik | Albert Bonnier Förlag | 2010 | 323 sidor | 9789100124649