onsdag 22 november 2017

Änglarna dansar i gryningen

Författare: Camilla Davidsson
Förlag: Badh by Bladh
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 329
Serie: #3
Rec.ex: Från författaren, stort tack!

Baksidetext: Ett år efter pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela är livet rörigare än någonsin för Emma. Hon stressar och vantrivs på jobbet och spenderar sommaren på Fårö för att återhämta sig. Där har hon mot sin vilja blivit förtjust i Olle, en tjugo år äldre läkare som hon hyr en stuga av, och dessutom inlett en romans med jämnårige fondmäklaren Alex.

När Emma får ett chockerande och omtumlande besked lämnar hon brådstörtat Fårö. I Stockholm återförenas hon med Alex, men hemkomsten blir allt annat än enkel. När valen blir för stora och svåra flyr Emma till väninnan Harriets hotell på Mallorca. Men kan en kort vistelse i bildsköna Deià verkligen hjälpa henne att fatta de beslut som krävs för att finna mening och lycka i tillvaron?

Mina kommentarer:
Det händer så mycket kring Emma, och framför allt inne i henne när hon gör sitt bästa för att skapa sig en önskvärd tillvaro. Mycket pockar på, mycket svänger runt och förut har jag känt mig en smula skamsen men ändå nyfiken och villig att följa med Emma i de val som hon gör för att se hur det ska gå. Det är lätt att fastna. Men nu däremot, i den här boken, så är det som att något har ändrats lite för nu jag blir i stället imponerad över henne, över hur hon har växt genom böckerna på något vis, fast hon kanske själv inte känner det riktigt. Men inte för att det blivit enklare, precis. Det har varit underbara läsupplevelser att får lära känna henne i de här känslomässiga stormarna. Det liksom sätter sig, hennes resa, för det känns så verkligt allting.

Jag var nära att säga alldagligt, men det är inte riktigt så jag menar, mer att det är igenkännande och så verklighetstroget såsom livet är med sitt djup och det är berörande att läsa. Vid ett par tillfällen trillade ett par tårar fram från en mening till en annan och ganska ofta var det jobbigt att läsa, för det dras fram en massa tankar hos mig men det var ändå alltid så njutningsfullt att läsa och följa henne. Jag ville läsa vidare, bums. Jag i stort sett sträckläste boken och tyckte väldigt mycket om den, kanske mest av dem alla om Emma.

måndag 20 november 2017

Kraften av Siri Pettersen

Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2016 (2015)
Antal sidor: 529

Baksidetext: Alla i Ginnungad visste vem hon var, eftersom hon till synes var själva symbolen för allt de hatade. Hon var Dreyris stora hopp. Beviset på att de alltid skulle styra enväldigt.
Dreysil, det första landet, är en kall värld där svaghet föraktas. Det är också en del av Hirkasarv, hennes fars hemland, dit hon har återvänt för att rädda Ymslanden och Rime. Men de likföddas törst efter Kraften är enorm och Hirka inser att krigen som hon vill stoppa är oundvikliga.

Kraften är tredje och avslutande delen i serien Korpringarna, en storslagen fantasyberättelse om makt, hat, högmod - och brinnande kärlek.



Mina kommentarer:
Ah, det känns då skönt att ha fått avsluta en serie, och just den här tycker jag känns häftig för jag tycker det är en spännande idé och allt runtomkring. Kanske väntade jag lite för länge sedan bok nummer två för det tog ett tag innan jag kom på vad som hade hänt. Men det gick bra för det finns alltid ett driv framåt i dessa böcker. Kan kanske kan tycka att det känns lite väl som att det alltid är "andan i halsen" på något vis, det kanske är språket som känns av.

Annars är det i stort sett samma anda som i de tidigare böckerna, Odinsbarn och Röta. Det är spännande och häftigt på något vis, upptrappningen oundviklig och så finns det starka band som nu ställs på sin spets. Hirka är minsann en stark karaktär, gillar hennes position i allting och vad hon kämpar för (och som jag nämnde vid förra boken så är författarens tillsägelse alltid så fint och sånt gör alltid det lilla extra). Men som jag nämnde kan det vara svårt att hänga med i böckerna, varför vet jag inte. Något bidragande är i varje fall att låta det gå för lång tid till nästa bok när man väl bekantat sig med världen, situationen och språket.

Jag ska inte säga något om slutet mer än att det var episkt och gör en inte alls besviken för en sådan här trilogi, det är en så annorlunda och spännande värld och historien är väl värd att dyka ner i. Även om jag inte tillhör den största fanskaran så är jag glad att jag läst dessa böcker om Korpringarna.

fredag 17 november 2017

Ord efter ord efter ord


Åh förlåt att jag är lite borta från bokbloggsvärlden nuförtiden. Men det är ju november och jag är helt inne i nanowrimo och att bara skriva på. Nu är det bara ett par veckor kvar, och jag måste bara få fokusera på att klara det här, att skriva alla orden för jag är alltför envis och tävlingslysten för att inte göra det...

Jag försöker läsa lite mellan varven men det går ganska segt och dessutom är det så många olika böcker som jag håller på att läsa. Men det är ett uppskattat avbrott, och det är bra böcker dessutom!

Det gick ju lite som det gick med skrivandet i början på hösten och så blev det att jag hoppade på det här smågalna skrivprojektet, helt utan att ha planerat någonting att skriva och det har varit nytt för mig. Men jag har lärt mig massor och framförallt är det skönt att få prova på att skriva lite olika saker och bara träna och få skrivvana, till skillnad från att nöta på med en och samma historia. Eftersom jag alltid blir så frustrerad och tyngd av att jag inte kan skriva så som jag vill så tror jag det är bra att jag gör såhär, skriver på om annat och så får jag återkomma eller vad jag nu gör med alla idéer senare, bara att jag skriver.

Jag törs inte säga det men det känns så kul och som att jag tar mig framåt eftersom jag vågar lite mer nu med skrivandet. Och den tiden måste komma den också, för jag vill ju det. Men hur som helst! Böckerna lämnar mig inte, jag läser på lite mellan allt skrivande och alla funderingar och så blir det en läsperiod sen när november är över. Ska komma ikapp och läsa era bloggar då också! Ha en fin helg! :)

onsdag 8 november 2017

Sagan om Lord John Grey av Diana Gabaldon


Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: 2017 (2003, 2007, 2011)
Rec.ex: Från förlaget, tusen tack!!

Ett delikat uppdrag
Antal sidor: 316
Baksidetext: Plikt och ära
London 1757. Sjuårskriget och kampen mellan England och Frankrike om herraväldet i kolonierna har just inletts. Lord John Grey, ansedd adelsman och hög officer i Konungens armé, har fått ett dilemma på halsen. Den tilltänkte gemålen till hans dygdiga sextonåriga kusin tros ha drabbats av franska smittan och lord John måste med stor diskretion ta reda på om detta är sant.
   Men han avbryts av akuta tjänsteplikter. En officerskollega har blivit mördad och lord John får uppdraget att utreda omständigheterna. Viktiga, topphemliga militära dokument har stulits vid en arméförläggning och den döde officeren tros vara den skyldige. I jakten på mördaren och i efterforskningarna om den lastbare fästmannen får läsaren följa lord John på en oförglömlig resa i Londons historiska miljöer, från East Ends eländiga fattigkvarter med bordeller och stinkande rännstenar till Mayfair och överklassens eleganta salonger.

Svärdets brödraskap
Antal sidor: 441
Baksidetext: En förödande sanning
Året är 1758 och sjuårskriget är i full gång. Officeren lord John Grey är en dödlig familjehemlighet på spåren. Hans far, hertigen av Pardloe, sköt sig några dagar innan han skulle ha ställts inför rätta anklagad för förräderi och beblandning med jakobiter. Nu, sjutton år senare, är familjenamnet rentvått och dess ära återupprättad, men ett förestående bröllop blåser nytt liv i skandalen.
   Lord Johns bror Hal befaller sin bror att inte ägna saken någon uppmärksamhet. I sin frustration vänder sig lord John därför till en man som har varit såväl hans fånge som hans biktfader: den skotske jakobiten James Fraser.
   Men kriget, en förbjuden kärlekshistoria och Jamie Frasers egna hemligheter försvårar lord Johns sökande efter sanningen. När Fraser slutligen ger honom den saknade biten i ett förbluffande pussel måste lord John bestämma sig för om familjens ära är värd priset av hans eget liv.

Fången från Skottland
Antal sidor: 447
Baksidetext: En förbjuden passion
Helwater, England 1760. Det skotska upproret har slagits ner och rebellen Jamie Fraser lever ett stillsamt liv som frigiven krigsfånge. Om nätterna hemsöker minnen av den förlorade hustrun Claire och deras gemensamma barn hans drömmar.
   I London tar adelsmannen och officeren lord John Grey emot ett paket. Det innehåller dokument som pekar mot en stor konspiration och överhängande fara. Men vissa av texterna är skrivna på det sällsynta tungomålet ersiska, som lord John inte kan tyda. Och han känner endast en som kan det: Jamie Fraser.
   Snart befinner sig lord John och Jamie Fraser på en resa mot Irland, ett land vars slott och mossar ruvar på hemska hemligheter. Ofrivilligt förenade jobbar de mot samma mål, och påminns om de känslor som en gång band dem samman.

Mina kommentarer om dessa böcker:
Jag har knappt hört talas om Diana Gabaldon tidigare, eller hennes tv-serie Outlandet, men när jag fick frågan om att läsa den här serien om John Grey med boken Fången från Skottland så tackade jag efter lite tvekan ja. Det som var bekymmersamt var det här med att jag skulle behöva läsa utanför serieordningen och det brukar jag inte göra. Men det lät så pass spännande att jag ville testa ändå.

Så när jag börjar läsa faller jag genast för det, jag älskade språket! Det var så livfullt, roligt och så lätt att bara vilja hänga med och se vad som händer. Så jag läste vidare men så växte en känsla av att jag har missat en massa, vilket jag förmodligen har men så fick jag ändå chansen att läsa böckerna i ordningen med den här serien och det är jag väldigt tacksam för.

Ett delikat uppdrag var dock lite knepig tycker jag. Kanske beror det mest på att handlingen i just den boken hade en märklig scen. Däremot gillade jag att följa Grey och hans väg för att ta sig an de uppgifter som han får, det fanns ett driv och som de andra böckerna byggs det upp en mystik som uppskattas.

Med Svärdets brödraskap så kom jag en bit in i boken att tycka mycket om den, framförallt när jag lärde känna Grey mer. Det här med att han är gay i den där tiden gör det onekligen spännande och annorlunda, men jag gillar verkligen hur karaktärerna speglas fram på det här lättsamma sättet som får mig att läsa vidare. Mot slutet var det riktigt spännande.

Så till Fången från Skottland som jag tyckte allra mest om. Där kom John Greys mjuka sida fram ännu mer och det tyckte jag var så fint att läsa. Det var också intressant när han samspelar med Jamie, han som då är en mer huvudperson i de andra böckerna som jag bara måste läsa nu. Jag hade dessutom kommit att fastna mer för karaktärerna att det var så njutningsfullt att läsa, jag gillar Gabaldons sätt att berätta mycket. Det här är äventyrliga böcker som engagerar och som dessutom bygger på intressant historia.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag gillar dem mycket, framför allt språket, spänningen och det här historiska samt den humor som smyger sig in, det är inlevelsefullt och jag kommer nu att läsa Gabaldons huvudserie med Jamie och Claire, det ska bli intressant.

tisdag 7 november 2017

Ibland mår jag inte så bra av Therese Lindgren

Förlag: Forum
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 139

Baksidetext: Att må dåligt psykiskt är inget att skämmas över, säger Therése Lindgren, Sveriges största kvinnliga youtuber. Hon blev Årets Youtuber både 2016 och 2015 och hennes hyllade videor består av allt från glada skönhetstips till tårfylld ensamhet. I den här boken fördjupar hon sig mer i sin bakgrund och varför hon ibland inte mår så bra. Hur känns panikångest? Vad kan man göra för att peppa sig själv? När ska man söka hjälp och vad finns det för hjälp att få? Hur kan någon som är så framgångsrik också må så dåligt?

På ett ärligt, personligt och ofta humoristiskt och lättsamt sätt tar sig Therése Lindgren an ett svårt ämne från många vinklar. Hon vill berätta om sin egen psykiska ohälsa och få andra att förstå att det här är vanligt och drabbar de flesta människor någon gång i livet. Therése varvar sina egna berättelser och erfarenheter med fakta. Hon delar även med sig av tips som hur du andas dig ur en panikattack, hur du kan prata om ditt tillstånd med vänner och familj eller något så grundläggande som hur du tar dig upp ur sängen på morgonen. Ibland är det såklart viktigt att man söker professionell hjälp och andra gånger kan man faktiskt må bättre av att "acceptera läget".

Mina kommentarer:
Det var när jag genom bokbloggarna såg Therese bok förra året som jag upptäckte henne och sedan dess har jag sett en väldans massa klipp av henne på youtube, tycker hon är fantastisk.

Det var också lätt att känna igen henne i boken, det är lika ambitiöst, engagerande och personligt som hennes videor. Jag tyckte det var jättebra, bra skrivet och om det ens är något som jag ska påpeka så var det när hon började berätta om sina djur som kanske det fick lite för mycket plats, om jag nu ska jämföra med det runtomkring, bara en liten tanke. Men sedan är det här med djuren bara en bra sak, att umgås med dem som är så närvarande och söta får oss bara att må gott, så vi kan få något annat och någon annan att fokusera på.

Therese berättar om så många saker och det är rörande att läsa, samtidigt är det så många som går omkring och känner såhär. Nu har jag inte drabbats av panikattacker och det ska ju inte behöva jämföras i mående på det sättet men alla har vi nog någon gång haft det riktigt tufft. I hur hon resonerade vid vissa tillfällen tyckte jag var slående, att läsa någons annan berätta om det på det sättet, och det så väl. Det är lite skamligt det här och det tycker jag inte alls om. Jag är så emot det här prestationssamhället och hävandet, men på senare tid har jag fått tillbaka en mer balanserad bild, det inte lätt i varje fall, men hur som helst. Jag gillade att läsa Therese bok, även om jag inte har upplevt det på samma sätt eller nivå, så kan jag ändå känna in mig.

De här fakta-inslagen tycker jag är ett stort plus och tyckte inte att de blev för mycket eller för lite, jag gillar att läsa om sånt lika mycket som en personlig berättelse.

Det enda var väl att det tog slut lite för fort. Jag tycker det är så fint att ämnet psykisk ohälsa får komma fram så mycket mer nu och den här boken är verkligen läsvärd.

måndag 6 november 2017

Jag är inte perfekt, tyvärr av Michaela Forni

Titel: Jag är inte perfekt, tyvärr - om ångest, oro och konsten att vara snäll mot sig själv
Förlag: Lava Pocket
Utgivningsår: 2017 (2016)
Antal sidor: 249

BaksidetextJag är inte perfekt, tyvärr är en kombinerad dagbok, peppbok och självhjälpsbok. Med humor, allvar och en stor dos självironi blandar bloggaren och författaren Michaela Forni högt och lågt: berättelser, råd och actionplaner att ta till hjälp när ångesten slå till eller kraven på perfektion och lycka känns oöverstigliga.

"Tanken är att du ska kunna ha den här boken i din väska eller på ditt sängbord för att ta upp och bläddra i närhelst du behöver. Min dröm är att du ska kunna finna styrka i mina ord och det jag har att dela med mig av. Kanske kan min ångest hjälpa dig att minska din. Jag har fyllt boken med små historier ur mitt eget liv. Saker som jag har upplevt och situationer som har förändrat mig. Jag har också samlat mina bästa, om än i vissa fall enkla, verktyg. För ett par år sedan sprang jag in i något som liknade en vägg och efter det bestämde jag mig. Jag ville leva ett liv där jag kände mig stark, värdefull och lycklig, inte liten rädd och svag."

Mina kommentarer:
Det var lite av en slump att jag trillade över den här boken, det var på second hand och eftersom jag inväntade att få läsa Therese Lindgrens bok så kände jag varför inte, jag vill läsa sånna här böcker.

Men, hmm, nu var det ett tag sedan jag läste den här så mer detaljerat vad jag tyckte har suddats ut lite, men jag minns det som att den var okej, inte mer. Den var trevlig att läsa och få lite igenkänning på vissa håll. Men det som jag framförallt kände var att jag är så långt ifrån henne på vissa plan, när hon tog upp exempel så kunde jag inte pricka för någon och då känns det bara lite märkligt. När det också tas upp att hon pratar med psykologer och har en pojkvän som är världsbästa stödet blir jag lite tyng och känner en viss mån av orättvisa, går folk till psykologer eller, eller något annat, och sen är det förmodligen mig det är fel på som i stort sett aldrig pratar om mitt mående på det sättet. Och jag vet inte, men titeln tycker jag inte känns helt rätt. Ingen är väl perfekt, men på något sätt tycker jag hon ser och verkar ha det toppen.

Boken är väldigt lättläst och åtminstone den jag läste, pocket, hade så stor text att sidorna bara flög. Det var som sagt okej att läsa om hennes resa och lite pepp och metoder fanns det som jag kunde ta del av.

fredag 3 november 2017

Författarintervju - Håkan Tendell

Jag har fått möjlighet att ställa några frågor till Håkan Tendell, författaren bakom Göteborg noir, vilket jag tyckte var ett spännande uppdrag. Och eftersom hans stil inte riktigt är min smak så har jag i stället fokuserat på det som jag är nyfiken på, själva skrivprocessen, liksom en del funderingar kring det här med att skriva "så hemskt". Nåja, det finns mycket intressant att läsa, så här kommer det:


För de som inte vet vad Göteborg noir handlar om, hur skulle du beskriva den?
I grunden en klassisk hämnarhistoria. Huvudkaraktären Frank blir i ett svep rånad, nedsparkad och tvingas uppleva sin flickvän bli kidnappad av okända killar. Polisen står handfallen. I förtvivlan inleder Frank ett korståg mot alla kriminella som kommer i hans väg. Ovetandes om hans flickvän är mördad eller inte gör han då och då tafatta försök att spåra upp henne. Han låter sig också förföras av en av hennes väninnor, men den flickstackarn går ett hemskt öde till mötes. Parallellt löper också en historia om studenten Sara som flyttar till Göteborg för att skaffa sig ett bättre liv. Hon byter namn till Candy och börjar arbeta som strippa. Boken innehåller rätt mycket brutalt våld.

Du har tidigare skrivit och gett ut en kärleksroman, hur var det att ställa om själva skrivandet inför en bok som Göteborg noir?
Inga svårigheter alls. De flesta berättelser innehåller element av både det ena och det andra. Det handlar till stor del om vad man väljer att fokusera på. Tar man en kärlekshistoria och staplar tragiska scener på varandra blir det ett tårfyllt drama. Tar man samma kärlekspar och lyfter fram en massa tokigheter man kan skratta åt blir det en romantisk komedi. Låter man mannen smiska och hålla på blir det Fifty Shades of Grey. För varje kvinna Frank kysser dödar han i snitt femton män. Alltså blir det som kunde ha varit en kärleksroman i stället en kriminalroman.

Hur kommer det sig att du gjorde en sådan ändring av genre? Var det något särskilt som inträffade i ditt liv eller med dig själv som låg bakom?
Många års arbete med brottmål på Göteborgs tingsrätt gav mig möjlighet att skriva med gedigen inblick. Men den utlösande faktorn var nog när jag stod i en monter på bokmässan och hade totalt tre besökare. De bläddrade lite grann och gick. All affischering på stan till ingen nytta. Alla visitkort helt meningslösa. Ett tag därefter dinerade jag med en ärlig kvinna som förklarade att min kärleksroman sög för att den var skriven på kanslisvenska. Ungefär då bestämde jag mig för att jag skulle bli Sveriges hårdaste författare. Och nu är jag där.

För mig som personligen inte dras till böcker som utger sig för att vara våldsamma och råa så undrar jag hur det kommer sig att författare väljer att skriva om det från första början, eller varför just du har valt att göra det?
Det kan ju handla om att man vill variera sig i sitt konstnärliga uttryck eller att det helt enkelt är skönt att få utlopp för sin mörka sida. Suktande efter kommersiell framgång så att man kan försörja sig på sitt skrivande är inte heller någon oviktig aspekt. Och är det nånting som de flesta läsare vill ha så är det blod, Massor av blod. Strunt samma om det handlar om vampyrer, mafiosos eller världskrig. Bara folk skadas, plågas och dör.

Varför tror du folk lockas av att vilja läsa om sådant som brott, mord och andra grymheter?
Döden är den mest dramatiska händelsen i människors liv. Man vet inte om den behagar komma i morgon, om en månad eller om fem år. Man vet inte om processen blir sekundsnabb, tre minuter lång eller utdragen över flera dygn. Man vet inte om den kommer att igångsättas av sjukdom, olycka eller uppsåtligt våld. Ett vet man: Döden är i nästan samtliga fall oåterkallelig. När fyrverkeriet i ens neurala nätverk slocknat kan man inte längre aktivt påverka vare sig sin omgivning eller världen i stort. Från att vara en varelse med ett oändligt antal framtida handlingsmöjligheter förvandlas man till en färdigskriven livshistoria. Att medvetet skicka någon till dödsriket är därför ett dåd av ofantligt mått. Slagsmål, svärdfäktning, gevärsdueller och allt sånt bär alltid på risken för död eftersom även en till synes liten skada kan leda till slutet för någon. Kanske är människan i gemen intresserad av att sluka historier om våld för att dessa historier förbereder oss för den hårda verkligheten, antingen genom att vi lär oss hur vi ska undvika faror, eller, om vi ändå hamnar i dem, hur vi ska försvara oss, eller, om behövligt, hur vi med god chans till framgång kan attackera en flock rovdjur eller fiender som hindrar oss från att leva våra liv som vi vill.

Jag är nyfiken på att veta mer om din skrivprocess, hur skulle du beskriva den? Vad har du fått kämpa mest med och vad har varit enklast?
Det svåraste är att komma hem, mentalt utpumpad efter en dag på kontoret, och försöka skriva. För mig funkar det nästan aldrig. Jag får förlita mig på långhelger och semestrar. Då är jag i mitt esse. Då vrålkonsumerar jag böcker, filmer och musik tills kreativiteten sprutar ur mig. Min senaste metod går ut på att jag skriver första utkastet utan hämningar. När det är klart blir det dags att analysera manuset. Har jag flikat in en lagom dos miljöbeskrivningar? Framgår motiven till de olika karaktärernas handlingar? Har jag några sköna yttranden i dialoger som folk kanske skulle vilja citera i sina egna liv? Såna grejer. Allra sist kommer rättstavning och kommatering. Man måste låta det komma sist. Annars tappar man det viktiga tempot när man försöker transportera fantastiska scener från sitt huvud till det vita arket.

Finns det några böcker eller författare som har inspirerat dig särskilt, vilka och varför?
Dostojevskijs Brott och straff. Tolstojs Krig och fred. Kolossalt svåra att komma in i. Jag fick börja om flera gånger innan det rullade på. Persongallerierna med alla förnamn, efternamn och smeknamn gör kaos med en. Men det är värt mödan. Det är jätteskönt när man väl har kommit in ordentligt. Man bara njuter av dessa mästerverk. Det var de romanerna som hjälpte mig skapa tredimensionella karaktärer.

Vad skulle du vilja säga till de som själva vill bli författare?
Du måste vara beredd på att försaka mycket av diverse fritidsaktiviteter. Du behöver vara beredd på att folk inte förstår att du behöver vara för dig själv väldigt mycket, väldigt ofta för att kunna få ro att läsa, skriva eller lika viktigt, bara fundera. En stor del av författande sker inte med penna eller tangentbord, utan blott med tankeverksamhet där du bollar scener i ditt huvud, gör omtagningar och håller på som om du vore din hjärnas filmregissör. En del scener kommer förmodligen uppstå medan ditt skrivande pågår, men merparten kommer sannolikt av dina tidigare funderingar i ensamhetens tillvaro. Det är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det. Böcker skapar inte sig själva. Läsarna har ett konstant behov av nya böcker, men vem ska skriva alla dessa böcker som de vill plöja igenom? Du måste hjälpa till. Världen behöver dig.

Stort tack Håkan för de utförliga och intressanta svaren!

torsdag 2 november 2017

Göteborg noir av Håkan Tendell

Serie: #1
Förlag: Nomen förlag
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 266
Rec.ex: Från författaren, tack!

Baksidetext: Håkan Tendell har med den psykologiska thrillern Göteborg noir skapat en ny stil. Tyngre, råare och mer brutal än någonsin.

Det var efter fiaskot med en kärleksroman författad på kanslisvenska som han bestämde sig för att ändra inriktning. Under helgnätter och semesterveckor i fyra års tid växte så ett manus fram, präglat av hårdkokthet, svart humor och trubbigt våld.

Göteborg noir blev klar till slut. Ett litterärt mästerverk, men ett moraliskt lågvattenmärke. En roman som gör sig lika bra i bokcirkeln som i bokbålet.

Mina kommentarer
Jag har i samband med en intervju med författaren Håkan Tendell (som publiceras i morgon) också fått läsa hans bok Göteborg noir. Men jag måste säga att när han först hörde av sig till mig så var jag tveksam, mest för att den här typen av bok inte är något som jag brukas dras till, allra helst när den utger sig för att vara "värre än värst", om det här hemska, råa och brutala. Så för att anpassa utefter mig själv så har jag i intervjun mest fokuserat på den skrivande processen och inte själva verket i sig, även om det givetsvis spelar sin roll.

Jag tycker nog att den här boken både var bättre och sämre än jag trodde. Först och främst var den inte så hemsk som jag förfärade, snarare smått rolig stundtals (lite märkligt, men det var en uppskattad vinkling). Visst fanns det råa partier som jag då fick skumläsa lite. Så det bjöds på givande läsning mellan varven, ganska filmiskt och medryckande. Jag gillade att det fanns en ganska tydlig egen stil, eller åtminstone försök till.

För det kändes som att den (stilen) var lite annorlunda om jag exempelvis ska jämför början och på lite andra håll genom boken, det var bara en känsla jag fick. Och sen dialogerna, jag både gillar att de är klyschiga och följsamma/igenkännande, och ändå inte, eftersom det också blir förväntat och ointressant. Det var något med att jag önskade lite mer djup någonstans, så att jag kunde lära känna dem mer och därmed bry mig lite mer.

Det allra största irritationsmomentet för mig med den här boken är baksidestexten. Jag vet inte vad jag ska säga om det milt sätt, det är så krystat och säger inte ett något. Jag förstår mig verkligen inte på den. Det kanske låter som märklig kritik, men för mig förstärker det att jag inte får ett tydligare grepp om handlingen och vad det hela går ut på.

Avslutningsvis kan jag säga att den här boken var intressant, inte riktigt i mitt tycke, men visst kan jag se att det finns något bakom alltsammans som säkert kan utveckla sig framöver, det var ändå på sina håll underhållande läsning.

onsdag 1 november 2017

Pensionatet vid världens ände

Författare: Camilla Davidsson
Serie: #2
Förlag: Bladh by Bladh
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 327
Rec.ex: Från författaren, stort tack!

Baksidetext: På den tusenåriga pilgrimsleden till Santiago de Compostela finns ett talesätt att den verkliga resan börjar när du har återvänt hem.

Emma lämnar Caminon med förhoppningar om ett mer harmoniskt liv. Hemma i Stockholm väntar ett oemotståndligt jobberbjudande och flera sms från Eric, amerikanen som ett par månader tidigare lämnat henne för en annan kvinna. Trots sina föresatser tackar Emma ja till det prestigefyllda jobbet och snart ser tillvaron helt annorlunda ut än hon tänkt sig.

En oväntad resa blir början på en negativ spiral som slungar Emma tillbaka ner i det mörker hon försökt lägga bakom sig. Hon ser ingen annan utväg än att återigen fly. Denna gång till en plats så nära, men ändå så fjärran att den kunde ha legat vid världens ände.

Pensionatet vid världens ände är en fristående uppföljare till Under Vintergatans alla stjärnor. Böckerna ingår i en intelligent och tankeväckande feelgood-trilogi om en ung kvinnas väg mot inre utveckling.

Mina kommentarer:
Jag gillade den förra boken när Emma ramlade över Caminon, och gick den sedan och kom hem fast besluten om att en förändring behövde göras. Det är såklart inte enkelt när en kastas tillbaka till gamla mönster och människor och det blir inte helt lätt för Emma. Hon har mycket att jobba på, men någonstans finns en medvetenhet och fastän jag ibland kan slå händerna mot huvudet av alla de knepiga val hon gör så måste jag bara läsa vidare för att se hur det ska gå för henne.

Hennes vän Caroline verkar vara fantastisk, hon sitter på så mycket frid och visdom, men står inte som en polis för Emma för det. Snart vill jag bara själv hoppa in och prata med Emma, men det går ju inte...

Det är fint och trovärdigt fångat med alla relationer, det känns verkligen som vår samtid och fast världen är lite ifrån min egen ibland så vill jag följa med Emma och de andra karaktärerna som hon stöter på, som alla har sina intressanta egenheter. Alla bidrar det med Emmas utveckling, vilken jag som sagt tycker är givande att följa med på.

Upploppet eller vad jag ska kalla det var ganska dramatisk och det fanns något där som jag hoppades på, men hur allt ska bli får jag allt ta reda på genom att plocka upp nästa bok.

måndag 30 oktober 2017

För att kunna leva av Yeonmi Park

Titel: För att kunna leva - en nordkoreansk flickas resa till frihet
Förlag: Massolit
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 286

Baksidetext: Yeonmi Park drömde inte om frihet när hon flydde från Nordkorea. Hon visste inte ens vad frihet innebar. Det enda hon visste var att hon flydde för livet, att om hon och hennes familj stannade kvar skulle de dö - av svält, eller sjukdom, eller till och med genom avrättning. Det här är berättelsen om Parks kamp för att överleva i en av världens mest brutala och slutna diktaturer. Vi får följa författaren från uppväxten i den nordkoreanska gränsstaden Hyesan till flykten till Sydkorea via Kinas undre värld av människosmugglare och trafficking; och hur hon sedan utvecklas till en ledande människorättsaktivist - innan hon ens fyllt 21. För att kunna leva är en stark, insiktsfull och angelägen inifrånskildring av en tillvaro som hittills mestadels har varit dold för omvärlden.


Mina kommentarer:
Jag är mycket tacksam för två saker: att jag föddes i Nordkorea och att jag lyckades fly från Nordkorea. Båda dessa händelser formade mig, och jag skulle inte byta dem mot ett vanligt, rofyllt liv. Men historien handlar inte bara om hur jag blev den jag är i dag. s.19
Den här boken är så oerhört stark. Det är så ofattbart det som Yeonmi har varit med om, att det ens har skett, och fortfarande sker. Det går inte att föreställa sig hur grymt det är. När jag läste så var det bara den ena hemskheten efter den andra och jag ville bara gråta när jag läste, på så många sidor, men på något sätt hölls det tillbaka eftersom boken är skrivet på det sättet. Hon berättar om vad som hände, allteftersom, och även om hon nämner att det var otroligt tufft och orättvist såhär i efterhand, så finns det en distans som gör at jag håller mig på ytan. I vilket fall berör det mycket.
För mamma är det fortfarande en plågsam historia som lever djupt, djupt inom henne. Än idag känner hon skuld över att hon inte kunde njuta mer av min barndom; hon var alldeles för upptagen av att skaffa tillräckligt med mat åt oss. s.58
Jag ska sent glömma den här boken. Nu när jag skriver det här så flimrar det förbi en massa scener fylld med orättvisor, svält, förvirring, förnedring, omöjliga val och så hennes enorma kämparglöd och framåtanda. Den bar henne långt, och gör det fortfarande, nu när hennes livssituation är annorlunda (men ändå fylld av utmaningar).

Samtidigt som det är såhär tufft är det också väldigt lärorikt och ett bra tillfälle att få en inblick i en värld som ser så olik ut från ens egen. Visst sker det lite titt som tätt, men det blir ju en helt annan sak när det berättas utifrån huvudpersonen själv som dessutom har upplevt vartenda litet steg som det står om (och ja, den är riktigt bra skriven också).

Det är klart att jag rekommenderar den här boken!

fredag 27 oktober 2017

Spilld mjölk av Malin Sundin

Författare: Malin Sundin tillsammans med en anonym bonde
Förlag: Hoi förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 327
Rec.ex: Från förlaget, tackar!

Baksidetext: Bonden Per flyttar hem till släktgården med sin lilla familj, bygger en ny ladugård och satsar på framtiden. Men någonting går fel. Sakta men säkert förändras klimatet omkring honom och hans familj. Omedvetet finner han sig snart i en ohållbar situation som oundvikligen leder fram till de fruktansvärda händelser som kulminerar med en olycka - den kommer att förändra både honom och alla omkring honom för all framtid.

Berättelsen utspelar sig under ett mycket turbulent år för svenska mjölkbönder. Den visar på de katastrofala följder vartenda öres sänkning av mjölkpriset ger.


Mina kommentarer:
Spilld mjölk är en oerhört dagsaktuell bok som berättar om mjölkböndernas situation, som inte är hållbar på något vis. Det är skrivet i romanform, där vi får följa bonden Per som sliter med sitt arbete så mycket mer än vad som är sunt samt hans fru Stina, som i sin tur också kämpar på med gården med de sysslor som också behöver göras. Med finns också Bertil och mycket av de inslag som sticker utanför romanformen kommer ifrån honom, han är äldre och har sett hur arbetsmarknaden och förhållandena har förändrats genom åren.

När jag läser så blir jag insatt och får en djupare förståelse och kunskap kring hur deras arbete fungerar. Det är mycket pedagogiskt skrivet och det faller sig något så när naturligt genom läsningen. Det viktiga är att läsa boken för den främsta anledningen att få en inblick i mjölkböndernas situation. Och det har jag fått känner jag, att det är oerhört slitigt. Att det tär. Det är ganska tung läsning i och med att familjen inte har det så bra. Först kunde jag tycka att det var onödigt mycket utav det, men samtidigt förstår jag senare att det mycket väl kan gå till sådär, och att det visar hur ohållbart deras situation är. Jag visste ju att det inte var bra, men genom att följa några personer på det här sättet så sätter det sig mer i en.

Usch och fy, säger jag bara. Jag kan verkligen inte förstå varför det inte görs något åt det hela! Allt är så felstyrt, grundar sig på fel saker och det tar ifrån allt. Var är glädjen och kärleken till djuren och marken? Det som gör att bönderna stannar kvar, som det stod i början - bonde betyder bofast. Men inte till det här priset, aldrig i livet. Och varför görs inget när det inte borde finnas någon annan önskan än att behålla våra svenska bönder. Att de ska behöva balansera på undergång på det här sättet är så för jäkligt, rent ut sagt.

Jag gillade de faktamässiga inslagen som dök upp under bokens gång (dokumentära), intressant och givande. Men även de där efterorden, speciellt när författarna riktade sig till olika aktörer. Väl genomarbetad, engagerande och gripande. Jag hoppas innerligt att samhället kommer på andra tankar om det här nu.

tisdag 24 oktober 2017

Veckans topplista - ovanliga platser

Listan hos Johanna den här veckan är en spännande sådan, böcker som utspelar sig på ovanliga platser, de som vi inte läser om så ofta.

De första och tydligaste som jag kommer att tänka på är dessa tre. Inte riktigt romanböcker, men nästan, de är i varje fall otroligt intressanta och bra!


Djungelbarn av Sabine Kuegler (Väst Papua (Indonesien))
För att kunna leva av Yeonmi Park (Nordkorea + Kina/Sydkorea)
Den vita massajen av Corinne Hofmann (äkta afrikansk bush)

Sedan finns två böcker som inte riktigt är självklara för ovanliga platser. Etiopien är kanske det, för mig i varje fall, men Ymslandet är väl inte heller det som vi läser om varje dag, hehe, men det är lite inspirerat av nordisk mytologi så jag har med den ändå.


Skära för sten av Abraham Verghese
Odinsbarn av Siri Pettersen

lördag 21 oktober 2017

Fall into fantasy - readathon - TBR


Nu blev det här inlägget en dag senare än tänkt, för den läs-a-lot:en som jag nu är med i började igår, den 20:e, och fortsätter fram till och med hela nästa fredag, den 27:e (det var en bok som mot slutet spurtade i väntelistan på bibblan och den ville jag ha med). Det är iregnet som anordnar ett avslappnat läsmaraton och det här är böckerna som jag har med mig under veckan för att fly verkligheten lite.


Spilld mjölk av Malin Sundin och en anonym bonde
Kraften av Siri Pettersen
Fången från Skottland av Diana Gabaldon
Pensionatet vid världens ände av Camilla Davidsson
Doftande trädgårdar för de blinda av Janet Frame
ibland mår jag inte så bra av Therése Lindgren

Det kommer nog inte läsas slut på några böcker här, toppen, och jag har nog lite olika alternativ att välja mellan. Här ska läsas!

torsdag 19 oktober 2017

Prylbanta av Elisabeth Byström & Johan Ernfors

Titel: Prylbanta - färre saker, större frihet
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 224
Rec.ex: Från förlaget, stort tack!

Baksidetext: Är du en person som ...
... bara använder en bråkdel av dina kläder och saker?
... känner att dina prylar äger dig i stället för tvärtom?
... behöver hjälp att avgöra vad du ska spara och vad du kan göra dig av med?

Paret bakom bloggen Minimalisterna - Elisabeth Byström och Johan Ernfors - bjuder här på sina bästa tips kring hur du köper mindre och rensar mer. På köper får du ett gladare och hållbarare liv, med mer tid, energi och pengar över till annat.

Du kommer aldrig se på prylar på samma sätt igen!

Mina kommentarer:
Jag skulle kunna inleda med en hel del prat om varför jag tror så mycket på minimalism och vad det innebär - att leva lite mer medvetet och avsiktligt. Det handlar kort om att fylla sitt liv med det som en själv finner värdefullt och ger en själv glädje, på riktigt. Det ger mycket, såsom tid, energi och pengar, och till på köpet är det också bra för vår planet. Vem önskar inte det? Dags att prylbanta.

Så jag ska fokusera på den här boken. Jag tycker det är jättekul att det kommer en svensk variant på det här fenomenet, det blir en bättre kontakt till en själv då, lättare att relatera. Jag gillar också att författarna bakom boken har en stor erfarenhet av det här i och med att de bloggar om ämnet sedan några år tillbaka, liksom själva stött på både det ena och det andra längs vägen. Det märktes i texten, jag kunde känna mig trygg och det fanns väldigt mycket att ta del av, med många vinklar. Ett roligt inslag var att det är fyllt med tankar och reflektioner som de uppmanar läsaren att göra efter vardera stycke. Upplägget och kategoriseringen liksom hela boken överlag är oerhört genomarbetad och ambitiös. Inte för att det blev för mycket (som minimalismer vet författarna vikten av de rätta orden). Allt behövdes. En fin balans där det mesta går att finna men utan att det blir överflödigt.

Det var oftast enkelt att läsa sig igenom texterna. Jag kunde dock tycka att det var lite kantigt i den första delen, men det mjuknades av längre fram. De skriver engagerat och tar upp mycket intressant, inte minst högst bekanta saker. Det är dock inte ett så lätt ämne och jag kunde faktiskt känna att det blev lite tungt ett tag (rekommenderar att låta läsningen ta tid). Det är mycket kraft vi lägger kring det materiella. Jag tror kanske också att designen som är så enkelt inte direkt bidrar till att muntra upp, men det kanske är en smaksak och vad annars hade passat sig (om det var färgglatt jag tänkte mig).

Det största fokuset är dock att guida och hjälpa och det gör de mycket väl. En liten önskan som jag hade var att de skulle, förutom avslutningen, nämna lite mer om varför, för att i slutet känna den här stora motivationen och lusten igen när boken var utläst.

Prylbanta är en bok som jag varmt kan rekommendera, både för att jag själv brinner för ämnet, men också för att det finns stor behållning för de som finner intresset (även om jag önskar att alla hade det). Kort och gott så som framsidan lyder - färre saker, större frihet.

tisdag 17 oktober 2017

Veckans topplista - svensk samtid

Temat för veckans topplista hos Johanna är svenska samtida romaner tycks ha frambringat härliga sådana hos mig (fast med ett undantag kanske). Alla är de böcker som jag är sugen på att läsa om inte alltför lång tid, jag ser fram emot dem!



Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
Vårjakt i Rosengädda av Emma Hamberg
Pensionatet vid världens ände av Camilla Davidsson
Sekten på Dimön av Mariette Lindstein
Lyckostigen av Anna Fredriksson

måndag 16 oktober 2017

1Q84 av Haruki Murakami

Serie: #1
Antal sidor: 451
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2011 (2010)

Baksidetext: Aomame åker på motorvägen i en taxi. Hon har bråttom men fastnar i trafiken. Eftersom hon är försenad till ett viktigt och hemligt arbetsmöte får hon ett märkligt förslag av chauffören: att ta en trappa som leder ner från motorvägsbron. Hon tackar ja och kort därefter börjar hon känna sig frånkopplad världen utanför. I ett slag är hela hennes tillvaro förändrad och hon står snart inför grundaren av en religiös sekt.

Tengo är en ung man som vill uppfylla sin dröm om att bli författare. En vän till honom, som knappast är en särskilt begåvad författare, börjar allt mer att styra hans liv när hon bestämmer sig för att ställa upp i en litterär tävling. Till Tengo påstår hon att den bygger på egna erfarenheter, ändå tycks ingenting stämma. Plötsligt är det som om någon drar undan mattan för det han alltid tagit för givet är sanning.

På olika sätt möts Aomame och Tengo och de börjar sakta närma sig varandra. Det är som om de vore beroende av varandra. Men frågan är om det är möjligt för dem att någonsin mötas i den verkliga världen som de tror sig leva i. Kanske är det kärlek, eller så är det något som är mycket mer komplicerat än så.

Mina kommentarer:
Jag har gillat de tidigare böckerna som jag har läst av Murakami. Jag trodde att det var fler, men det är nog bara två stycken - Norwegian wood och Kafka på stranden - och dem gillade jag väldigt mycket. Allra främst för att de hade en sådan oerhörd mystik och för mig som läsare var det lätt att fastna och vilja läsa vidare. Så därför känns det nu så himla tråkigt att den här boken inte gick hem hos mig, alls. Det är väl både skönt och inte att den här första boken i serien redan nu fick det klart för mig.

Det började ju bra och förhoppningsfullt, men sedan var det som att allt slogs runt och jag förstod ingenting. Som ett stort frågetecken var jag (genom hela boken sen), vilket kanske också är poängen... framförallt kring Aomame. De bitarna som handlade om Tengo var för det mesta genom hela boken ändå okej och intressant för mig, även om det också drogs med i besvikelsen (där det inte utvecklade sig så starkt som jag önskade eller hoppades, även om det i och för sig är en serie det här).

Men det är det här med Aomames delar som jag bara avskys av. För mycket snusk och äckel för mig, det var inte ens kul (så som jag kan säga när det bara inte faller mig i smaken). Det har väl varit en del sådant i de tidigare böckerna som jag läst av Murakami, men då bara någon scen eller två som jag kan hantera och ha lite överseende med för allt det spännande som annars förekommer. Men nu var det inte riktigt så. Jag tyckte också att det i det stora hela inte heller var tillräckligt dramaturgiskt, det var för händelselöst och ensidigt för mig (vilket kanske kan kopplas ihop med allt som jag ändå var lite missnöjd över).

Det är som sagt väldigt synd att det blev såhär. Den här mystiken som böckerna i serien verkar ska bygga på kan jag förstå och komma att gilla, men inte nu när de verkar vara så som jag tror att det är, eller får en känsla eller föraning av att det är. Eller bara - det som jag har läst i den här boken var inget som tilltalade mig och jag tror jag slutar där, min poäng är nog framlagd...

fredag 13 oktober 2017

Under Vintergatans alla stjärnor

Författare: Camilla Davidsson
Serie: #1
Förlag: Bladh by Bladh
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 297
Rec.ex: Från författaren, stort tack!

Baksidetext: Utarbetad flyr Emma karriärjobbet i Stockholm för att söka lyckan i London. Där bor Eric, amerikanen hon är förälskad i. Förhållandet blir passionerat men utvecklas inte som hon tänkt sig. Av en tillfällighet hör hon talas om en tusenårig pilgrimsled i Spanien och får för sig att den är vad hon behöver för att reda upp sitt liv. Med sina gamla träningsskor och en ryggsäck packad med lite av varje tas hon sig an de åttio milen till Santiago de Compostela mitt i sommaren.

Under långa dagar till fots tvingas hon konfrontera sitt förflutna. Längs vägen möter hon en rad färgstarka personer från olika delar av världen och oväntade vänskapsband uppstår. Emmas infall utvecklas till en omvälvande resa som får henne att ifrågasätta sina livsval och allt hon trott på.

Under Vintergatans alla stjärnor är första delen i en trilogin om trettioettåriga Emma och hennes sökande efter kärlek, lycka och meningen med livet. Det är också berättelsen om hur en tusenårig pilgrimsled kan förändra ett liv...

Mina kommentarer:
Jag har varit nyfiken på den här boken så länge, en stor del för att den kretsar sig kring pilgrimsleden Santiago de Compostela. Jag gillar vandringar, dess enkelhet och naturen och vad det kan göra med oss människor. I den här boken finns ännu en historia om vad som kan hända, inte helt likt det som jag tidigare läst i temat men likväl en fin och väl värd historia att ta del av. Det som gör det bra är att det är en svensk tolkning och då blir igenkänningen hög. Jag gillar verkligen att Emma, huvudpersonen, inte riktigt vet vad hon ger sig in på eller att det ens blir klart för henne, så jag följde gärna med och hoppades att hennes resa skulle sluta väl.

Språket är ganska enkelt, men fullt okej, det är ändå en slags lättsam (men med djup) feelgood som under läsningen får mig att bry mig, att känna och att hoppas. Det är ett bra upplägg och de där inflikningarna om den mäktiga leden blir helt naturliga komponenter liksom att det mer andliga (som jag gillar) också faller sig lämpligt. Det är mycket fokus på människorna vilket var fint att läsa.

Jag är lite förvånad över hur lätt det tycks vara att man kommer ifrån varandra under leden för att gång på gång mötas igen. Men jag har å andra sidan inte vandrat sådär. Det var i varje fall kul att läsa. Det är så fint hur Emmas möte med människorna längs vägen får henne att också påbörja en inre resa. Det är  häftigt tycket jag hur relationerna kan artar sig under en sådan här omständighet. Det som jag gillar allra mest med den här boken är budskapet samt det som jag tidigare var inne på att huvudpersonen inte köper allt rakt av utan får tampas lite.

Jag ser verkligen fram emot hur en sådan här resa med start på en gammal pilgrimsled kan utveckla sig i Emmas liv med nästkommande böcker i serien.

torsdag 12 oktober 2017

5 minirecensioner

Det finns fem böcker som jag har läst den senaste tiden och som jag inte riktigt fick något grepp om och har därför inte så mycket kommentarer till, så de får samsas i ett inlägg. Var beredd på lite mindre roliga bokrekommendationer från mig :)

Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

Utgivningsår: 2003 (1962)
Antal sidor: 335

Baksidetext: På Söder bor Lotten, änka efter hamnarbetaren Henning, och hennes barn. Deras Stockholm är en stad i våldsam utveckling under dessa år kring 1800-talets slut. Detta är andra delen i Per Anders Fogelströms älskade romankrönika över arbetarklassens utveckling under dryga hundra år i vår huvudstad

Mina kommentarer:
Det var hela 2 år sedan som jag läste den första boken i serien och jag förstår inte varför det tog så lång tid att fortsätta med den här andra boken. Kanske för att jag blev så snopen mot slutet. I vilket fall var det inga problem när jag väl slog upp sidorna, jag tycket att det var bra. Det gick bra att läsa och det var roligt och givande. Samtidigt kan jag nu spika för mig själv att det är inte läge för mig att fortsätta på den här serien, nu åtminstone.

Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez

Utgivningsår: 1982 (1967)
Antal sidor: 360

Baksidetext: Det här är berättelsen om byn Macondo och om famlijen Buendía, om dess vilda, destruktiva män och dess kloka kämpande kvinnor. Fylld av vitalitet och realism, fantastiska historier och bisarra detaljer. Macondos grundläggare med sina gigantiska krafter och sin okuvliga vilja, hans hustru Ursula, revolutionären Aureliano, kampens och nederlagets man, bananbolaget och strejkerna, släktens extravaganta kvinnor, den sista generationen Buendía med den nye Aureliano, isolerad från hela världen utom från sin älskade - med oemotståndlig berättarglädje målas denna överdådiga familjefresk, där fantasi och realism smälter samman till en sagolik verklighet.

Mina kommentarer:
Det här är kanske den största besvikelsen jag har varit med om, mest för min egen skull. För jag har upptäckt att jag älskar det latinamerikanska stilen och språket i litteraturen, när originalspråket är spanska samt den här magiska realismen. Detta genom Isabel Allende, Cecilia Samartin och Carloz Ruiz Zafon. Och det här är typ böckernas bok, en klassiker och exakt 50 år efter att den gavs ut är det äntligen min tur. Men jag förstod mig inte på den. Det är så himla synd, jag försökte verkligen. Kanske, kanske gör jag ett nytt försök någon gång.

En tesked jord och hav av Dina Nayeri

Utgivningsår: 2014 (2013)
Antal sidor: 444

Baksidetext: I en by i norra Iran bor 11-åriga Saba Hafezi och hennes tvillingsyster Mahtab i början av 80-talet. Deras största intresse är Amerika.

De gör listor med engelska ord och samlar på insmugglade band med tv-serier och popmusik. Så när Sabas mamma och syster försvinner och lämnar henne och pappan ensamma i Iran är Saba övertygad om att de har flyttat till USA utan henne. Förtvivlad längtar hon efter dem och efter det västerländska liv hon tror har förvägrats henne. Men hennes föräldrar har lärt henne att ”hela livet står skrivet i blodet” och att tvillingar lever samma liv, även om de är åtskilda av jord och hav.

Medan vi får följa Sabas uppväxt, föreställer hon sig hur Mahtab upplever den västerländska versionen av hennes liv. Men där Sabas värld innehåller begränsningarna och brutaliteten under det islamistiska styret har hennes syster en frihet och kontroll som Saba själv bara kan drömma om.

Mina kommentarer:
Nu är det så blankt att det finns inte. Jag trodde att den här kunde vara en överraskning, det lät som att den kunde vara fin och det var den också på sina håll ibland. Men överlag var det alltför händelsefattigt för mig och alltför luddigt när det inte var mycket som drog mig framåt.

Ugglor gråter av Janet Frame

Utgivningsår: 2912 (1957)
Antal sidor: 237

Baksidetext: Fyra syskon, Teresa, Toby, Francie och Daphne, letar skatter vid soptippen. Det är deras älsklingslekplats, fram till den dag då elden berövar Francie hennes unga liv. Och lämnar de andra åt sina darrande minnen.

Barnen i den fattiga familjen Withers är vart och ett på sitt sätt utsatt i världen. Teresa, »Chicks«, skyddar sig som vuxen med en tillkämpad normalitet som hemmafru. Medan Toby, med sin epilepsi, och ännu mer Daphne, med sin »galenskap«, ser sammanhang som inga andra omkring dem.

Instängd på mentalsjukhus sjunger Daphne från »det döda rummet« och utmanar läsaren med »bilder av stora skatter mitt i all sorg och förstörelse«; såsom nyzeeländska Janet Frame senare uttryckte sig om sitt eget liv och skrivande.

Mina kommentarer:
Jag har tre stycken böcker av Frame som jag tycker ser så fina ut men eftersom de aldrig plockas upp tog jag med dem i bokutmaningen 3x3. Det känns tog lite osäkert nu när den här boken var lite knepig. Det var så olika stil och uttryck, det handlade om olika saker och på olika sätt och kanske är det jag som är lite trög eller något. Jag är ändå lite hoppfull att göra ett nytt försök med ännu en bok av henne snart.

En doft av apelsin av Joanne Harris

Utgivningsår: 2003 (2001)
Antal sidor: 407

Baksidetext: Dunkla händelser med kärlek och svek som huvudingredienser finns nerskrivna i den märkliga, tidigare hemliga receptsamling med insprängda dagboksanteckningar som är Framboise Simons enda arv från sin mor. Boken har hon med sig när hon under falskt namn återvänder till sitt barndomshem i den lilla byn vid Loireflodens strand där hon startar ett creperie.Att hon köpt den fallfärdiga gården och rustat upp den betraktas med viss respekt av invånarna, även om ingen i byn vet vem den mystiska änkan egentligen är. Men här skall det förflutna hinna upp henne. Minnen från uppväxten i skuggan av den dominanta modern och av de svåra upplevelserna under kriget och ockupationen tränger sig allt mer på. Ju mer hon fördjupar sig i moderns dagbok desto klarare träder bilderna fram av en tragisk barndom i krigets skugga och de dramatiska händelser som ännu ger återklang i byns dagliga liv.

Mina kommentarer:
Egentligen känns det lite taskigt att den här boken finns med i listan över böcker som det inte hände så mycket för mig med. För den här boken gillade jag ändå! Det var väldigt, väldigt mysigt att läsa om de där lantliga komponenterna, lite huspyssel, djur, trädgård och annat fixande och även lite runtomkring med människorna. Ändå var det något som saknades och jag har svårt att säga vad, å andra sidan är det här också en lista där jag inte har så värst mycket att komma med...

onsdag 11 oktober 2017

Grace av Anthony Doerr

Förlag: Bookmark
Utgivningsår: 2017 (2004)
Antal sidor: 468
Rec.ex: Från förlaget, stort tack!

Baksidetext: Meteorologen David Winkler drömmer sanndrömmar. En natt ser han hur han kommer att möta kvinnan i sitt liv – och kort därefter slår det in. Men lyckan är kort. Efter att dottern Grace föds får David en föraning om att han bär skuld till att hon drunknar i en översvämning.

När ett ihållande regn hotar deras hem flyr han landet i förhoppningen att rädda dottern.

Först tjugofem år senare vågar han sig tillbaka. Men utan ett enda livstecken från frun eller dottern vet han inte om han kommer att finna någon av dem i livet.


Mina kommentarer:
Omslaget till den här boken är väl helt bedårande? Lika fint som Doerrs tidigare bok Ljuset vi inte ser. Jag var också förväntansfull inför att läsa ännu en bok av honom eftersom jag gillade hans stil och berättande, det finstämda och framförallt det egna sättet att framställa detaljer på.

Jag kunde känna igen hans språk även i boken Grace. Det är intressant tycker jag att det här är han debutroman som då i och för sig publicerades ett antal år innan hans succé men också kan vittna om ett yngre uttryck, sådär naturligt på något sätt. Jag tycker det är spännande.

Det är de där naturvetenskapliga ingredienserna som jag gillar så mycket, när de får beskriva diffusa känslor och upplevelser, konkreta termer på filosofin. Det är otroligt vackert att läsa när dessa bitar kommer fram.

Det är även ett spännande scenario som Doerr låter boken utgöras av. Men jag tyckte inte att det lät så fascinerande till en början, men det kom att bli, när jag läser om det och börjar fundera så blir det skrämmande - tänk att vara fullständigt övertygad om att något fruktansvärt kommer att hända och tvingas välja mellan det och att lämna sin familj, ofattbart.

Men tyvärr så upplevde jag det som ett alltför långt parti när det gick lite långsamt och jag hade önskat något som grep tag lite mer, antingen något ännu starkare som jag bar med mig eller något under tiden som lockade. För jag upplevde det som lite segt ett tag, tråkigt nog. Men på sina håll dök de här fina beskrivningarna upp och jag märkte också att det blev mer njutningsfullt att läsa om jag sänkte tempot och verkligen lyssnade på vad Doerr försökte berätta. Dessvärre blev jag något besviken när slutet inte heller var tillfredsställde nog för mig. Men överlag så är jag glad att jag läste Grace för Doerr har som sagt ett alldeles eget fint uttryck.

tisdag 10 oktober 2017

Veckans topplista - Djur

Nu är det ett mysigt (hoppas jag) tema vid veckans topplista som Johanna håller i, nämligen djur. Jag märkte att det inte är så många böcker som jag har läst som inkluderar djur på ett särskilt sätt, men dessa som jag nu har plockat fram det gör det och böckerna rekommenderas varmt.

 

Berättelsen om Pi av Yann Martel
Självhushållning på Djupadal av Marie & Gustav Mandelmann
Djurens gåtfulla liv av Peter Wohlleben


Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
(jag funderade på att ta Ove-boken i stället på grund av katten, men tycker att "vursten" i den här är roligare, ett slags djur det också ;), och desstuom gillar jag mormor-boken snäppet mer)

Och så alla (som jag har läst) Lucy Dillons böcker :)

måndag 9 oktober 2017

Läsarna i Broken Wheel av Katarina Bivald

Titel: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
Utgivningsår: 2014 (2013)
Antal sidor: 396
Förlag: Forum

Baksidetext: Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. 28-åriga Sara Lindqvist från Haninge och 65-åriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.

Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Men där finns förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner - inte bara mr Darcy och Bridget Jones - och de hjälper henne att starta en bokhandel med Amys alla böcker.

Både Sara och staden lever upp, nya och oväntade kärlekspar bildas och varken Sara eller invånarna vågar tänka på att hon snart måste åka hem. När hennes tvåmånadersvisum är på väg att gå ut får hennes nyfunna vänner en alldeles galen, underbar idé...

Mina kommentarer
Den här boken fick vänta på mig väldigt länge, inte riktigt rättvist egentligen när den allra helst tycks handla om just böcker. Men när den blev rekommenderad som svensk feelgood bland många i veckans topplista (även fast jag inte först kände till att Bivald var svensk) så såg jag till att plocka upp mig den ganska snart.

Det första som jag kommer att tänka på är att den var rolig på ett sådan sätt som Jonas Jonassons bok om Hundraåringen. Jag har kanske inte så mycket att jämföra med men glimtarna och sättet som de små skämten berättades på tyckte jag var lite likt till en början, men sen fick det sitt eget uttryck. Jag tyckte i varje fall var härligt att läsa en sådan skojjig bok.

Sedan att det handlar om böcker gör det givetvis lite extra tilldragande. Det initiativ som Sara drar igång var så himla härligt att följa, speciellt när kontrasterna ställdes mot varandra - Saras oerhörda intresse för böckerna och deras världar mot invånarna (läsarna) i staden Broken Wheel som ja... inte riktigt är den vana läsaren som Sara. Åh vad jag hoppades på att böckerna skulle rädda dem alla!

Så den här boken var lite annorlunda än vad jag tänkte, men den var ändå väldigt mysig att läsa och absolut läsvärd för bokälskare!

fredag 6 oktober 2017

Bokköpstaggen - The Book Buying Tag


Den här taggen tyckte jag var rolig och högst relevant för mig att svara på så jag bestämde mig helt enkelt för att göra det :)

Nu har jag gjort om den lite, tagit bort någon fråga/satt ihop några andra/formulerat om ibland och sådär, så att det kändes passande för mig. I vilket fall, här kommer de:



Var köper du dina böcker?
För det allra mesta på olika second hand affärer.

Hur många böcker köper du per månad? 
Det kan variera ganska mycket och är så svårt att svara på. Jag skulle vilja säga ett par stycken, men vet mycket väl att det förmodligen är mer än så...

Brukar du låna böcker från biblioteket? Vad är din åsikt om biblioteksböcker? 
Ja, det har blivit mer och mer och något jag tänker fortsätta med. Jag älskar det, så fint att skicka runt böcker till alla som vill läsa och att det blir möjligt för alla - så som det ska vara.

Hur känner du inför att köpa böcker på secondhand? Har du donerat böcker dit? 
I love it. Så himla roligt att gå på skattjakt bland hyllorna! Men det är också svårt att hålla sig ibland... Visst har jag också lämnat böcker dit, många gånger. Som i våras när jag gjorde en enorm utrensning, haha.

Har du olika platser för olästa / lästa böcker i hyllan? 
Eftersom jag inte har riktiga hyllor ännu såsom jag vill ha det så står de lite blandat. Det är inte så värst många så jag har koll.

Tänker du läsa alla böcker som du har köpt? Vad händer med de som du inte längre känner för att läsa? 
Det är ju tanken, men det händer ibland att jag tappar intresset och på sistone har jag lämnat ifrån mig en hel del som jag ändå inte tror mig kommer läsa inom kort, eller ens vilja behålla efter att jag har läst dem.

Har du haft köpstopp någon gång?
En gång i våras och det höll i två månader tror jag, det var nyttigt för mig och det bröt den där värsta köpimpulsen hos mig. Men att ha helt köpstopp, det tycker jag är svårt.

Tycker du att du köper för mycket böcker?
Jodå, det är extremt svårt att låta bli men samtidigt klandrar jag mig själv inte eftersom jag köper dem så pass billigt och hade det väldigt roligt med dem. Böcker förstås :) 

torsdag 5 oktober 2017

Störst av allt av Malin Persson Giolito


Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 363
Förlag: Wahlström & Widstrand

Baksidetext
"Luften är grå och suddig av krutrök. Alla är skjutna utom jag. Jag har inte så mycket som ett blåmärke."

De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta.








Mina kommentarer
En bok som varit svår att missa efter allt omtalande och väldigt positiva respons, så när jag fick syn på den redan nu på second hand kunde jag inte låta bli, det var ändå en bok jag tänkt läsa.

Även om jag rynkade lite på näsan åt att det handlade om en skolskjutning, så kunde jag inte motstå min nyfikenhet att ändå plocka upp den här boken. Det är ändå mest en situation som skapat det som boken utgörs utav - Majas berättelse om rättegångsdagarna, om vad som händer där och lite smått eftersom får vi också veta vad som har hänt innan, enligt henne. Det är betydligt mer intressant.

När jag började läsa kunde jag känna från första stund att det här var riktigt bra. Det var en sådan glasklar tolkning utifrån en tonårstjej som möter ett mycket stort allvar. Suveränt. För mig gör det att jag har lättare att relatera till Maja. Men samtidigt blir jag fundersam när hon inledningsvis säger att allt struntprat är onödigt, antingen är man skyldig eller inte, från början - så...? Jag får väl köpa det, för berättelsens skull. Jag funderar också om syftet är att jag ska tro på henne bara för att hon är tjej och att det per automatik gör henne mer oskyldig, men samtidigt känner jag henne inte alls, än mindre historien bakom, som stundtals blir alltmer diffus.

Men när sista sidan är läst så är jag ändå väldigt imponerad över läsupplevelsen och även av Maja själv, hur hon har formats under tiden. Klart att det kändes stort och det är en känsla som tyder på att den var lyckad.

Att intresset hölls uppe trots det relativt tradiga innehållet enligt mig, det visar på hur otroligt givandet det var. Upplägget, berättandet, tolkningarna, spänningen, frågorna. Men för mig blev det lite, lite ensidigt och tråkigt någonstans bakom alltsammans (jag gissar att det har att göra med tillbakablickarna som jag blev en smula besviken på eftersom jag inte rycktes med så värst). Visst var det fortfarande bra, men inte sådär helsåld blev jag rakt igenom, även om det kanske inte behövs alla gånger.

Störst av allt var en annorlunda och dramatisk berättelse som med sitt stora allvar tillsammans med en enskild persons tolkning gav mig en mycket givande läsupplevelse.

onsdag 4 oktober 2017

Varför jag har slutat betygsätta böcker

För att inte halka dit och dra dessa resonemang i all oändlighet, så gör jag det så kort som jag förmår om vad som fick mig att tillslut bestämma mig, och hoppas på att ni förstår hur jag tänker :)

  • Ett enda stort "än sen då"?
Vad betyder den där siffran egentligen? Speciellt när boktyckande är högst subjektivt och slumpmässigt, men också att det spelar ingen roll eftersom det ändå alltid är min egen nyfikenhet som avgör om jag vill läsa en bok eller inte, oavsett vilken siffra den fick. En känsla av orättvishet, helt enkelt.

  • Behovet av att kategorisera...
Jag vill inte längre bidra och uppmuntra till mitt eget behov av att sätta saker och ting i fack i och med det här systemet. Inte heller när jag känner allt mer för skrivandet av böckerna och dess författare, bakom varje liten bok så finns ett oerhört arbete med hjärta och smärta och jag känner inte längre en glädje i att sätta en slags etikett på verket då.


Sedan kommer jag givetvis tycka en hel del ändå när jag recenserar, vilket ju är hela poängen. Och de som inte orkar läsa utan att kunna se en siffra gör det mig faktiskt inget (jag förstår ändå den önskan). Det här är ju min lilla blogg och jag måste göra det som känns rätt för mig. För de som är oroliga att läsa något avslöjande kan jag säga att jag i största möjliga mån undviker sådant när jag recenserar.

Så på det viset är det! En ny tid med bokbloggandet har börjat :)

tisdag 3 oktober 2017

Ny design på bloggen (igen) och lite annat


Jag vet, jag är hopplös på att ändra om här i bloggen! Men det är så roligt och varje gång tänker jag att det här kommer hålla länge, vilket jag hoppas på även nu :) Det är nästan i samma takt som jag håller på att möblera om här hemma, är det någon speciell gen eller något fel på mig...?

Som ni ser så har jag också slutat med att fota böckerna vid recensionerna. Det var så skönt att ta bort det, för jag är alltid så frustrerad över att det aldrig blir fint nog. Nu får jag i stället utlopp för fotande på Instagram (nu har jag ett separat konto för bara böcker: @lionslibrary) Vad är det för värld jag har upptäckt / missat egentligen? Väldigt roligt och inspirerande :)

Plus att jag har tagit bort en liten siffra i recensionerna, betyget, varför jag har gjort det kommer det ett litet inlägg upp i morgon om, men jag har funderat på att göra det länge så det känns skönt nu :)

Bilden ovan: Sonja fångade sin allra första mus för ett tag sedan (vilket jag aldrig trodde att hon skulle göra!) och på i stort sett alla bilder som jag tog på henne så såg det ut såhär, skuttande, busen! 

måndag 2 oktober 2017

Nytt i hyllan • 29

Woho! Eller...? ;) Nu är Nytt i hyllan-inläggen tillbaka!

Jag tror det passar bäst för mitt införskaffande av böcker nuförtiden. När jag kikade tillbaka på hur många sådana här inlägg som jag har gjort under min bloggtid så ska det här vara nr 29 (ojdå...).

Sedan är jag ganska duktig på att lämna ifrån mig böcker nuförtiden, så jag kommer att nämna vilka böcker som jag är osäkra på att behålla efter att jag har läst dem eller har skjutit upp dem alltför länge (men som jag råkande falla för). Sedan kan förstås de böcker som jag nu tror är säkra försvinna om något år eller så, det är svårt att veta. Men hur kul skulle det vara att göra ett inlägg om detta egentligen... "bort från hyllan", nej nej, det går ju inte :)

Men hur som helst! Här är några böcker som har flyttat hem till mig den senaste tiden.


writing down your soul av Janet Conner
The artist´s way av Julia Cameron
Djurens gåtfulla liv av Peter Wohlleben (rec. här)
Charlotte Hassel av Frida Skybäck (osäker)
Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh (osäker)
Aprilhäxan av Majgull Axelsson (beror på)
Nyttans växter av Kerstin Ljungqvist (en klumpeduns även om den försvann bakom löven)


Dessa två skrivande-böcker önskade jag mig när jag fyllde år och jag har hållit på att läsa dem sedan dess. Lite mys- och inspirationsläsning emellanåt. Sedan är de så fina att jag ville visa omslagen!


Den här boken fick jag också när jag fyllde år, även om jag önskade mig den :) Det är en uppslagsbok med i stort sett alla växter som har används i norden (ca 1250 st, oftast färgbilder, över 500 växter har bild till sig), plus lite rolig historik innan. Väldigt roligt att ha en sådan här bok hemma!