måndag 24 april 2017

Mr Dixon försvinner av Ian Sansom


Handling
Israel Armstrong, den manchesterklädde, bortkomne, bokälskande bibliotekarien långt ute på den nordirländska landsbygden, är äntligen tillbaka i andra delen i den uppskattade humordeckarserien som inleddes med "Fallet med de försvunna böckerna".
   På det stora varuhuset Dixon & Pickering är man mitt uppe i förberedelserna för ett stort jubileumsfirande när det upptäcks att självaste mr Dixon är spårlöst försvunnen - och med honom flera hundra tusen pund i kontanter. Det dröjer inte länge förrän Israel Armstrong, som borde nöja sig med att leverera biblioteksböcker till sina föga litterärt bevandrade läsare, lyckas hamna högst upp på polisens lista över misstänkta kidnappare. Han förlorar både jobbet och anseendet, och i sin strävan att rentvå sig själv upptäcker han att ingenting är vad det synes vara. Kommer Israel att få upprättelse? Lyckas han få tillbaka sin fallfärdiga bokbuss? Kan han få ordning på sitt trassliga kärleksliv? Och är det verkligen ingen som har hört talas om Franz Kafka?

Kommentar
Den här boken ar fått stått och väntat alltför länge i mina hyllor tills den nu äntligen blev läst. Det gick väldigt fort också eftersom den inte består av så många sidor som dessutom är väldigt luftiga med mycket dialoger. Snabbläst och dessutom ganska så lustig och härlig på sitt sätt.

Redan på första sidan brast jag ut i ett skratt och tänkte att det här blir bra. Det kanske inte blev fullt så roligt längre fram, men det var ändå lättsam och härlig läsning rakt igenom.

Jag kan dock inte påstå att den satte några avtryck efteråt, eller var särskilt märkvärdig. Men för att ha noll förväntningar och verkligen dragit ut på att läsa den måste jag ändå säga att den var bättre än vad jag tänkte mig. Huvudpersonen stod inte bara för det härligt charmerande utan jag gillade också att han var en sådan bokälskare. Det är nästan, nästan så att jag kan tänka mig att se efter om jag ska läsa bok nummer 1 (det här verkade vara nummer 2, men påverkade inte läsningen alls).

Slutsats och betyg
Inte så märkvärdig men ändå en rolig och charmig liten berättelse. Betyg 2.

Mr. Dixon Disappears | 2006 | Massolit förlag | 245 sidor | 978-91-86649-40-1

tisdag 18 april 2017

Los Peregrinos av Cecilia Samartin


Handling
En mustig, varm och färgsprakande roman som avslutar trilogin som inleddes med Señor Peregrino och La Peregrina. Här får vi äntligen veta vad som hände med Señor Peregrinos ungdomskärlek Rosa, sanningen om Jamilets vanprydande födelsemärke och, inte minst, höra legenden om Den blå rosen.
   Den sällsynt vackra mexikanskan Jamilet bär på en fruktansvärd hemlighet: hennes rygg är vanställd av ett ohyggligt födelsemärke. Efter en farlig flykt till Los Angeles träffar hon den excentriske Señor Peregrino som tar henne under sina vingar.
   I jakten på svar från det förflutna beger sig Jamilet och Señor Peregrino tillbaka till Santiago de Compostela. Omgivna av vakande vänner ligger de nu på sjukhus efter en dramatisk brand och ett mordförsök som lämnat dem allvarligt skadade. Men inte alla önskar deras tillfrisknande...
   Kommer Jamilet äntligen hitta sin mormor Rosa? Finns det bot för födelsemärkets förbannelse? Och vem var den modiga Flor, vars livsöde och klokskap påverkar livet för människorna än i dag?

Kommentar
Jag har älskat alla Samartins böcker för hennes fantastiskt vackra och härliga språk. Den här serien är en av mina bokliga favoriter. Hela historien om Jamilet och de andra är helt underbar att läsa om. Jag njuter aldrig så mycket av läsningen som vid dessa böcker, så jag måste bara läsa om dem någon gång. Att jag inte har fler böcker som väntar av henne känns lite synd...

Den här avslutande delen i trilogin var lika bra som de andra. För mig har jag också känt att de blivit allt bättre eftersom jag gillar dem så mycket. Det kan aldrig sägas nog. Det som jag däremot reagerade över i den här boken var att den här legenden som det berättas om upptog en sådan stor del av boken. Kanske lite för mycket för mitt tycke, men jag lutar mig åt författarens intentioner med historien och får känna mig lugn av det. Just det förflutna har ändå en stor betydelse över den nuvarande tillvaron för Jamilet. Ur sagan framkommer det också ett fint budskap, jag hade gärna sett att det drogs ut lite till och belystes ännu mer vid slutet. Sedan bara lite mer om Jamilet och de andra.

Men det var inte så att legenden var tråkig att läsa. Absolut inte. Jag är så imponerad och stormförtjust i Samartins berättande att jag bara tar till mig allt. Underbar läsning. Legenden om den blå rosen är en lika vacker berättelse som den om Jamilet, och Rosa. Ja, som det framgått, jag älskar den här serien.

Slutsats och betyg
Jag var lite kluven till om boken skulle få fullpott eller inte, men tillslut tippade det över det det ändå, eftersom jag älskar de här serien så mycket och Samartins berättande.

Peregrinos #3 | Bazar | 2014 (2013) | 335 sidor | 978-91-7028306-2

fredag 14 april 2017

Bokbloggsjerka 14-17 april

Frågan som Annika ställer den här gången ser ut så här: Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc

Ja! All you need is less... Jag är ganska så inne på den filosofin just nu. Först och främst har jag städat ut mitt hem och gjort mig av med en fasligt massa saker, inklusive böcker och hyllorna. För att jag blir lugnare av det, kan fokusera bättre och har något tydligare att förhålla mig till.

Sedan om Annikas exempel med boken är det också något som jag tänker nämna. Jag läste nyligen ut Fatimas hand av Ildefonso Falcones och den hade kunnat halverats känner jag. Och den var på hela 919 sidor. Alldeles för utdraget. Den var bra, men för lång.

Vad mer, bokligt? Låt mig inte lockas av alla spännande böcker som finns... jag behöver någon form av superkraft för att hinna med alla. Mindre böcker i världen alltså...

Glad påsk på er!

torsdag 13 april 2017

The Wilderness av Samantha Harvey


Handling
It’s Jake’s birthday. He is sitting in a small plane, being flown over the landscape that has been the backdrop to his life – his childhood, his marriage, his work, his passions. Now he is in his mid-sixties, and he isn’t quite the man he used to be. He has lost his wife, his son is in prison, and he is about to lose his past. Jake has Alzheimer’s. As the disease takes hold of him, Jake struggles to hold on to his personal story, to his memories and identity, but they become increasingly elusive and unreliable. What happened to his daughter? Is she alive, or long dead? And why exactly is his son in prison? What went so wrong in his life? There was a cherry tree once, and a yellow dress, but what exactly do they mean? As Jake fights the inevitable dying of the light, the key events of his life keep changing as he tries to grasp them, and what until recently seemed solid fact is melting into surreal dreams or nightmarish imaginings. Is there anything he’ll be able to salvage from the wreckage? Beauty, perhaps, the memory of love, or nothing at all?

Kommentar
Den här boken lyckades slinka hem till mig just för att den såg så fin ut och för titeln. Ibland talar de till en. Jag gillar ju naturen så när något verkade vara ännu vildare än det blev jag nyfiken. Att boken egentligen verkade handla om en man som får alzheimers och att den faktiskt var på engelska, det var mindre viktigt.

Jag brukar inte läsa romaner på engelska, men det är något som jag gärna skulle vilja kunna göra. Framförallt är det den här automatiska förståelsen som inte är så naturlig för mig. Jag är lite mer distanserad på något sätt. Jag får öva på det. Som nu.

Jag tyckte att boken var mysig att läsa och jag kunde faktiskt känna något. Det var tragiskt på något sätt, sorgligt och vemodigt. Tänk vad hemskt att alla minnen bara försvinner! Vissa scener var jag helt tagen över, helt inne i när jag läste. Så jag tyckte det gick bra trots språket. Det var inte så krångligt. Helheten som bok tyckte jag också var okej. Visst fanns det en del bitar som bara gick mig förbi och jag kanske inte drogs med så värst mycket (vet faktiskt inte om det berodde på engelskan eller helt enkelt för att det bara var mindre bra, haha). Men överlag var det absolut värt att jag läste den här.

Slutsats och betyg
Trots språket och handlingen som inte är något för mig så gillade jag att läsa boken. Den kanske inte var super, men ändå rätt bra. Så absolut en 3:a från mig.

2009 | 328 sidor | Vintage Books | 9780099526537

onsdag 12 april 2017

Mitt nya bokliv - min omvärdering av böcker

Jag har hintat lite i bloggen om att jag har omvärderat mitt bokliv tidigare, men aldrig riktigt gjort klart för er hur eller varför det kan komma sig eller ens vad jag tänker mig att det ska bestå av. Så nu får jag göra ett försök till det.

Jag vet inte hur stort och brett jag ska gå, men ska försöka hålla mig så kort jag kan. Men det är klurigt, så det blev kanske lite styltigt emellanåt. Och jag måste bara poängtera att det här är mitt egna personliga val som jag har gjort därför att jag tror det blir bäst för mig. Jag kommer också göra mitt bästa för att inte nämnde det mer än den här gången.

Men så, håll i er...

Allt tog far när jag kom i kontakt med en livsstil som heter Minimalism och föll för den och jag rensade ut som en besatt så ofantligt mycket i mitt lilla hem och jag blev så oerhört lättad utav det. Nästan så att tårarna trängde fram. Jag var också förvånad hur mycket jag faktiskt ägde på alla omöjliga ställen. Minimalism kan tolkas på lika många sätt som det finns brukare av den och vem som helst kan också kalla sig det. Poängen är att göra fler medvetna val om det som ger värde i sitt liv. Framförallt handlar det om att minska konsumtionen för att frigöra tid, energi och pengar till det vi själva finner verkligt viktigt. Kärnan är som bekant att lyckan finns inom oss och inte i materiella ting. Nog hade jag hört det förut men denna gång brände det till ordentligt och fastnade på ett helt annat sätt. Hela samhället bankar i oss att om vi bara köper detta blir vi lyckliga. Men behöver och använder vi verkligen allt som vi har? Regelbundet och för att det ger oss verklig glädje? Denna gång blev dessa frågor på en helt annan nivå för mig.

Efter mycket utrensning kom jag tillslut till mina böcker. Jag sa lite på skämt att i den här takten ryker hela hyllan. Sagt och gjort. Nog kunde jag göra lite för mig själv även där. Så jag släpade iväg kassar efter kassar efter kassar...  i flera omgångar (tillbaka) till min lokala loppis. Så många att jag nästan skämdes. Men ganska roligt ändå, det var bra träning... och symboliskt att bära iväg med sina bördor... det var tungt!

Varför var böckerna tvungna att lämna mitt hem? Jag har insett att mitt boksamlarebeteende blev ganska ohållbart, åtminstone svårhanterligt i längden. Jag kunde liksom ta hem böcker med alla möjligt argumentationsgrund. Högen av olästa böcker växte alltmer och den gjorde mig stressad. Second hand som var mitt skattställe är som ni förstår väldigt billigt, vilket gör det lättare för mig att ta hem ännu mer samt att jag då trodde att jag sparade pengar (när jag faktiskt spenderar dem!) Snart var mitt fokus mer på allt som jag måste läsa än den boken som jag faktiskt läste. Och jag kommer aldrig kunna skaffa hem varenda bok som jag önskar i hela världen (vilket kan tyckas knepigt men jag kände att jag ville bygga upp mitt bibliotek - och säg mig, vart går gränsen för vilka böcker som jag inte vill ha i det? Ohanterligt för mig).

Andas ut. Hoppas ni förstår mig.

Jag är lite nervös över hur det här ska tas emot i bokvärlden. Men det förändrar ju inte min bokkärlek precis, den växer snarare! För mig blir det så enkelt som att jag inte behöver äga böcker för att älska dem. Mitt boksamlande är ju precis här, på bloggen. Det har slagit mig hårt men oj sådan effekt det fått. Nu kan jag njuta ännu mer av själva läsandet plus att jag lättare kan fokusera på mitt eget skrivande. Det är väldigt skönt för mig att jag nu har tydligare riktlinjer att förhålla mig till. De böcker som förtjänar att vara i mitt hem ska vara de som jag verkligen, verkligen älskar och inspireras av. Och vad gäller nya böcker kan jag alltid låna från biblioteket, låna av andra eller köpa hem någon billig för att läsa (direkt!).

Parentes: En annan bidragande faktor är att jag känner så starkt för miljöfrågor och hållbarhet vilket minimalismen är ett svar på eftersom vi kapar av vår konsumtion kraftigt. Är det något världen gått fel på så är det vår konsumtion. Obeskrivligt för mycket och det mesta helt i onödan. Jag känner sådan enormt bekymmer över hur människan behandlar sin planet. Det här går för det mesta utanför min bokvärld eftersom jag oftast handlar på second hand, och sedan finns det såklart värre saker än böcker. Men ändå. För mig känns det betydelsefullt att "även jag" kunnat omvärdera och ändra beteende med något som kommer få inflytande på det mesta i mitt liv.

måndag 10 april 2017

Äventyrliga hjärtan av Jakob Sverker


Handling
Hur kan en vanlig tjej på väg mot en lysande karriär inom marknadsföring förvandlas till en kallblodig krigare? Finns det en hemlig och mäktig nazistisk organisation som utnyttjar kriserna för att skapa ett auktoritärt och intolerant Europa? Ett sms får Carl-Henrik att i all hast resa till Berlin. Madeleine får hjälp från oväntat håll på sin färd genom Europa. Organisationen FEF är henne hack i häl i jakten på hemligheten och planerar dessutom attentat för att skapa kaos och tillintetgöra demokratin. Kommer någon att kunna stoppa dem?

Kommentar
Det har gått allt bättre för mig att läsa den här serien för varje bok som gått. Allt mer flyt och jag märker tydligt att Sverker vet vad han gör så jag kan luta mig tillbaka. Men för varje bok har det också sjunkit in att det här inte är min smak. Det är alldeles för hårt klimat för mig på något vis, för mycket hemskt. Vissa scener var så brutala att jag helt enkelt fick hoppa fram en bit. Samtidigt så förstår jag att det också var för att det beskrevs så pass bra och inlevelsefullt att det kändes. Men jag är så mesig och kan inte ägna mer än ett stycke eller så när de är som grymmast, framförallt om det är så detaljerat.

Det är dock inte bara hemskheter. Den där sagan om Rakel tycker jag är en väldigt skön kontrast, som en varm filt för mig mot det onda. Och på något sätt gillar jag också hur det utvecklar sig om Madeleine, helheten på något sätt, inte de där andra detaljerna. Framförallt är det relationerna som jag uppskattar och håller mig till.

För det var inte så att jag inte tyckte att det gick an, tvärtom, jag tycker det är riktigt bra skrivit. Allt bättre ju längre fram jag kom. Väldigt innehållsrikt språk, bra uppbyggt och riktigt spännande. Man tvingas till att bläddra vidare för att se hur det ska gå. Det är bara det att den här serien inte var något för mig. Och så får det vara, det finns säkert andra som kan ha glädje av den i stället.

Slutsats och betyg
Det är både och med den här boken liksom de tidigare i serien, jag både gillar och gillar inte. Jag tycker det är bra skrivit men det tilltalar in mig riktigt så därför landar det på betyg 3.

Recensionsexemplar från författaren
Europatrilogin #3 | Jakob Sverker förlag | 2016 | 228 sidor | 978-91-981827-4-3

torsdag 6 april 2017

En bokbloggares hemliga liv

Jag har inte varit så flitig med listor här på bloggen, så när Monika gjorde den här listan och taggade den som mot förmodan ännu inte har gjort den att göra det, så kände jag mig både träffad och manad. Här är frågorna:

1. Hur länge har du bloggat?
Jag startade bloggen i slutet av augusti 2015.

2. Tror du att du kommer sluta blogga om böcker i framtiden?
Det tror jag inte, men man kan ju aldrig veta. Det känns ungefär som att när jag väl fick kännedom om bokbloggar och själv började så är jag fast, på ett bra sätt såklart :)

3. Vad är det bästa med att vara en bokbloggare?
Att det är som en egen liten community där alla är så snälla och uppmuntrande. Att jag bara fick hoppa in i den, så glad för det. Och all överväldigande bokkärlek förstås, få ha en liten plats där allt kan samlas.

4. Vad är det värsta med att vara en bokbloggare?
Det skulle nog vara den här pressen som jag sätter på mig själv när jag går för lång mitt i grubblande. Jag ska sluta tänka så mycket strunt och bara gör det på mitt sätt.

5. Har du svårt att skriva rubriker till dina inlägg?
Inte direkt, det är ju oftast bara boktiteln och dess författare... ibland funderar jag dock på om jag inte skulle ta och ändra lite på det. För jag kan tycka det är roligt med finurliga rubriker av olika slag. Men jag tror jag håller mig mer safe ett tag till.


6. Finns det någon bokbloggare som du beundrar?
Jag ser upp till så många och kan inspireras av alla på olika sätt :)

7. Vilken bokbloggare skulle du vilja ha som gästbloggare på din blogg?
Det skulle vara lite märkligt att ha en annan bokbloggare i min blogg, haha. Vet inte riktigt vad det skulle bestå av i så fall.

8. Hur ser din rutin ut när du bloggar? T ex vilken tid, klädsel, dryck m.m.
Jag har nog inte någon direkt rutin. Men jag gillar att dricka en kopp varmt under tiden och åtminstone se till att jag är någorlunda pigg, eller i varje fall med på noterna. Jag försöker också att kompaktera bloggandet och bloggläsandet, även om jag kikar runt lite då och då också. Ibland får jag en dålig vana att kika runt och tänka att jag ska komma tillbaka senare och kommentera men glömmer av det, dumt av mig. Men vid jerkan t.ex kan jag inte gå in och svara lite under tiden, då vill jag gärna vänta och göra allt i ett svep. Och ibland händer det också att jag skriver recensionen precis innan den ska upp... jag kan ha en del dåliga vanor, haha.

9. Har du svårt för att skriva recensioner?
Ja verkligen, ibland grubblar jag som sagt en del och spinner iväg och tänker på så mycket runtomkring. Det är dock inte alltid svårt, ibland går det som en dans. Det är åtminstone nyttigt och lärorikt för mig och för det allra mesta alltid väldigt roligt.

10. Vad tycker du om bokbloggarvärlden?
Helt fantastisk värld att få vara med i. Väldigt givande, intressant och med så snälla personer. Inspirerande också!

11. Vilka taggar du för den här taggen?
Jag får säga detsamma att den som ännu inte gjort den här får gärna göra det.

onsdag 5 april 2017

Som en liten bokbox


Mina bokhyllor har krympt. Men det spelar ingen roll, Sonja ska ändå lägga beslag på mitt bibliotek, oavsett hur stort eller litet det är ;) Kanske är det mer lämpligt för henne nu... (Hon har försökt att tränga sig in ovanför Backmans böcker, men lyckas aldrig så hon får backa ut igen, haha.)

Så här ser min bokutställning ut just nu i varje fall (jag har i och för sig fler böcker i min ägo på annan ort också, plus att jag inte ska ljuga om att några också gömmer sig på andra platser i lägenheten). Men i den här bokboxen finns några lästa böcker som jag älskade, men för det mesta är det böcker som jag måste beta av för att se om de är värda att behållas. Nu när det inte är lika många känns det mer översiktligt och hanterbart. Väldigt skönt måste jag säga.

Tanken är ju dock att jag ska bygga ihop ett hyllsystem av något slag med äppellådor. Men jag förstår inte varför det ska vara så himla svårt att få tag på dem. Jag låg typ sömnlös för att jag var så exalterad över min idé och laddade inför att dagen efter komma hem med massor av lådor och börja snickra. Men icke. De säljs till hösten. Suck. Det var ren tur att jag åtminstone fick hem dessa två. Sedan ska jag också slipa dem lite och måla på med lite oljebets.

Jag får helt enkelt ha lite tålamod så blir det nog bra tillslut :)

tisdag 4 april 2017

Månadens hyllvärmare - slutgiltig strategi


Det har skett en livsomvälvande förändring i min relation till böcker de senaste veckorna. Så pass att den här utmaningen som jag har för mig själv, månadens hyllvärmare, inte ska behövas om ett visst antal månader (allra senast årsskiftet). Som en del i det här vill jag också helt och fullt lyssna på min läslust och kan därför inte spika en läsplanering. Därför har jag nu bestämt mig för en slutgiltig strategi för mina sista hyllvärmare. Jag tänker läsa så många som jag känner för och har möjlighet till. Om jag skulle få några nitlotter får jag ta någon bok som jag tror är ett säkert kort för att inte sjunka in i en lässvacka. Men så dramatiskt blir det förmodligen inte.

måndag 3 april 2017

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson


Handling
I mitten av 1990-talet påbörjar Zackarias Levin en skrivarutbildning på Lunds universitet. Där lär han känna tre personer som kommer att påverka hans liv på oväntade sätt. De är alla på flykt från någonting och delar samma dröm om att få skriva. Men i takt med att de kommer närmare sin lärare, den framstående poeten Li Karpe, och dessutom lär känna den legendariska författarikonen Leo Stark, förändras för alltid deras bild av skrivandet - och kanske av hela livet.
   Tolv år senare får Zackarias sparken från sitt mediejobb, flickvännen dumpar honom och han tvingas flytta tillbaka till sin mamma i Skåne. För att försörja sig bestämmer han sig för att skriva en bästsäljare om den där omvälvande tiden då Sveriges stora författarstjärna försvann spårlöst och en av Zackarias närmaste vänner dömdes för mord.
   Men minnet är inte alltid pålitligt. Och vad är egentligen viktigast: att förhålla sig precist till sanningen eller att berätta en bra historia?

Kommentar
Innan jag började läsa den här boken var jag lite orolig för att den skulle vara för krånglig och hemsk för mig. Men jag kunde inte låta bli att läsa den ändå när jag hörde så mycket gott om den. En bok som dessutom utgörs så mycket utav skrivandet var dessutom oemotståndligt för mig.

Först kan jag säga att den inte alls var så krånglig och hemsk som jag hade befarat. Jag sögs genast in i berättelsen och hade svårt att låta bli att läsa vidare för att se hur allt skulle sluta. Jag ville åt den där sanningen, men som aldrig tycktes verkade komma. Det blev många vändningar och till sist fick jag bara luta mig åt att det kanske aldrig kommer att komma ett svar. Det är spännande att utforska, vad som egentligen är sanningen.

Handlingen är väldigt snyggt uppbyggd och jag hade aldrig tråkigt någon gång. Edvardsson är duktig på att skriva så att jag bara följer med. Jag blev nyfiken på att prova något annat av honom. Något annat som höll mig fastklistrad var de små bitarna av skrivkonsten. Den där skrivarkursen som de gick i Lund verkade minst sagt intressant, kanske också något extrem. Men det var något i det som jag drogs till. När skrivandet är på liv och död. Alltså väldigt spännande att dra lite extra i fiktionens värld.

För att inte tala om den ännu snyggare helheten med den här berättelsen. Den var precis så fascinerande som jag tänkte mig och jag är glad att jag nu har läste den.

Slutsats och betyg
En väldigt fängslande historia som levde upp till mina förväntningar och får därför av mig betyg 4.

Spänning | 373 sidor | Forum | 2016 | 978-91-37-14915-8

torsdag 30 mars 2017

bird by bird av Anne Lamott


Handling
"Thirty years ago my older brother, who was ten years old at the time, was trying to get a report on birds written that he'd had three months to write. It was due the next day. We were out at our family cabin in Bolinas, and he was at the kitchen table close to tears, surrounded by binder paper and pencils and unopened books on birds, immobilized by the hugeness of the task ahead. Then my father sat down beside him, put his arm around my brother's shoulder, and said, 'Bird by bird, buddy. Just take it bird by bird.'"

Kommentar
Den här skrivhandboken hade jag hört talas om från olika håll och haft den i åtanke som en bok som jag skulle vilja läsa någon gång, just för att jag intresserar mig för skrivandet och vill få tips och inspiration.

Texten är ju på engelska och i vanliga fall brukar jag inte läsa på det språket. Men när det är lite mer åt det fackliga hållet brukar det gå bättre. Sedan underlättade det också väldigt mycket i och med Lamotts lättsamma språk. Det är följsamt, roligt, igenkännande och intressant. Hon bjuder ofta på historier och har många kloka råd att ge. Det är konkret och generöst. Jag tyckte den var väldigt härlig att läsa. Nog blev jag peppad till att skriva ännu mer. Att ta det "bird by bird", såsom hon uttrycker det. Det uttrycket gillar jag.

Det fanns dock några tillfällen under läsningen som jag helt enkelt skummade förbi. Mest för att jag bara ville ha åt det som handlade direkt om skrivandet. Det blandas alltså in ibland lite om hennes liv (det nämns också tydligt vid just bokens undertitel).

Slutsats och betyg
Väldigt personlig och härligt peppande bok för skrivande människor med många goda råd. Betyg 4.

bird by bird - Some Instructios on Writing and Life | 237 sidor
Anchor Books | 1994 | 978-0-385-48001-7

onsdag 29 mars 2017

Veckans bokbloggsfråga - vecka 13



Frågan från Barnboksbloggen ser ut så här denna vecka: Om du skulle skriva en bok, vad skulle den då handla om? Barn-, ungdoms- eller vuxenbok? Skönlitterär eller faktabok? Och vilken genre?

Att jag vill skriva böcker vet jag men inte riktigt om vad. Jag gissar dock på vuxna skönlitterära böcker, men vad de kommer handla om ändras hela tiden med alla idéer som jag får. Det viktigaste för mig blir att bestämma mig för någon och faktiskt slutföra den, annars blir det ju aldrig någon bok ;) Det kanske är lättare att nämna vilken genre och det skulle i så fall bli ganska så vardagliga men med lite magiska inslag. Men jag vet som sagt inte i detalj exakt hur. Vilken känsla är också viktigt för mig och jag har några inspirationskällor, ska bara försöka hitta mig själv där någonstans.

tisdag 28 mars 2017

Liv efter liv av Kate Atkinsson


Handling
Den 11 februari 1910 föds Ursula Todd, det tredje barnet till en rik engelsk bankirfamilj. Ursula har ett synnerligen unikt liv framför sig, där hon föds och dör om och om igen under de ca 60 år vi får följa henne. Hon får uppleva flera av sin tids viktigaste händelser och på olika sätt vara med att påverka historien. Tänk om du skulle få ett oändligt antal chanser att leva om ditt liv. Skulle du till slut kunna rädda världen från ett oundvikligt öde? Skulle du ens vilja?

Kommentar
Den här boken hade funnits i mitt bakhuvud ett tag som en sådan bok som jag bara måste läsa just för att jag tyckte att ämnet var så spännande, det här med reinkarnation och att leva flera liv, så som Ursula gör i den här boken. Det är en berättelse som verkligen tilltalar mig och nu fick jag äntligen en chans att läsa den.

Men jag måste säga att det inte riktigt blev så som jag tänkte mig (jag hade å andra sidan inga större förväntningar på den heller). Boken är väldigt lång, inte för att det i sig är något större problem, men när jag inte fann handlingen som särskilt spännande så blev det mest en lång transportsträcka. Jag hoppades att något intressant skulle dyka upp. Vilket jag tyvärr inte tyckte att det gjorde. Det blev alldeles för utspritt och ogreppbart för mig. Efterhand blev jag också medveten om tiden som den utspelar sig kring (där mitt intresse stjälper) så då fanns det inte mycket som kunde rädda det hela från mitt håll. Väldigt synd att det blev så.

Slutsats och betyg
Trots att boken har ett väldigt spännande tema så föll den för att jag aldrig riktigt fastnade för den, den blev på tok för långtråkig för mig. Betyg 2.

Life After Life | 535 sidor | Massolit förlag | 2015 (2013) | 978-91-87783-23-4

måndag 27 mars 2017

Bokbloggsbrev #8


Kära bokblogg!

Jag gillar tillfällen vid läsning när den ena boken kan inspirera den andra. När jag läste ut Los Peregrinos av Cecilia Samartin, som utspelar sig i Spanien och handlar om en gammal legend, lockades jag sedan till att plocka upp Fatimas hand av Ildefonso Falcones (en ofattbar tegelsten, över 900 sidor). Jag har precis börjat på den, men blev genast uppmärksam på att en viss stad nämns i båda dessa böcker. Eftersom den nya boken som jag nu började på utspelar sig för fyrahundra år sedan blir jag nyfiken på om det skulle kunna vara vid samma tid. Men förmodligen inte. Böcker har i varje fall gemensamma nämnare. Men visst är det spännande att kunna spinna vidare och göra ännu fler kulturella resor genom böckerna!

På tal om tegelstenar. Jag måste tyvärr bekänna att jag inte klarade av att läsa ut Mammutjägarna av Jean M. Auel. Läste knappt till hälften, men det gick bara inte. Jag har aldrig lagt undan en bok förut. Jag tänker att jag kanske kan plocka upp och läsa den framöver lite i taget, hoppas jag. Det blev nog som en följd av att jag nu försöker läsa efter lusten mer och mer.

Och på tal om att avbryta böcker. De receptböcker som jag nämnde för dig att jag lånade hem fungerade inte riktigt för mig. Den ena var alltför krånglig för mig och den andra behövde jag inte för jag har redan fått hjälp på den fronten. Så så är det med det.

Varma hälsningar
Fanny

fredag 24 mars 2017

Columbus koden av Mike Evans


Handling
Information från säker källa är hans enda vapen...
   Den amerikanske Secret Service-agenten John Winters tycker att påståendet att han i nedstigande led är släkt med Christopher Columbus är löjligt. Han tror att avslöjandet att Columbus hade en hemlig agenda för sina resor till den Nya världen förmodligen är falskt. Men, tänk om han har fel...?
   När Christopher Columbus reste för att upptäckta Amerika och den Nya världen, var det för att han ville tjäna den spanske kungen och drottningen? Eller var det för att han ville fly ifrån dem? Var hans band till Jerusalem starkare än någon kunde ana? Var han egentligen en jude som flydde från den spanska inkvisitionen? Och kan en upptäckt av dessa hemligheter stoppa en internationell katastrof i dagens värld av terrorism?
   Secret Service-agenten John Winters är fast besluten att finna svaren i denna spännande roman som är baserad på verkliga och fram tills nu, aldrig tidigare avslöjade fakta.

Kommentar
Jag måste säga att den här boken tycks utlova enastående läsning som både bjuder på spänning och fakta. Det här med Christofer Columbus tyckte jag verkade superspännande. Det var det som fick mig att plocka upp boken, av nyfikenhet.

Bland författarinformationen längst bak i boken står det att Evans har skrivit över 60 böcker, herregud tänkte jag. Men det var också något som märktes vid läsningen för det fanns ett flyt och en naturlighet.

När jag började läsa boken tyckte jag att det började bra och spännande och jag blir nyfiken på vad som ska avslöjas. Men efterhand ändras fokuset en aning och bokens handling består plötsligt av något annat än vad jag tänkte mig. Att det inte heller var så mycket om just Christopher Columbus tyckte jag var tråkigt då jag fick för mig att boken skulle handla ganska mycket om det. Så den här vändningen gjorde att jag tappade den lite, framförallt läslusten kring den.

Slutsats och betyg
Okej läsning, men inte riktigt min smak och dessutom blev jag något besviken vilket gör att boken får av mig betyg 2.

Columbus code | Spänning | 359 sidor | semnos förlag | 2016 | 978-91-87827-44-0

torsdag 23 mars 2017

Veckans bokbloggfråga - vecka 12

Frågan som Carola på Barnboksbloggen ställer låter såhär:

Då och då skickar ju bokförlagen ut pressutskick och recensionsexemplar. Ibland kommer det bara böcker, och ibland kommer boken tillsammans med något annat roligt som anknyter till bokens tema. Jag har dock funderat lite på hur det går till hos förlagen när de bestämmer vilka bloggar som ska få sådana här pressutskick. Har någon av er koll? Har ni på något sätt anmält er eller jobbat aktivt för att få vara med på listorna över vilka som ska få pressutskick? Eller tvärtom, tillhör du de som innerligt önskar, men aldrig får något? Och till sist, vad tycker ni om själva konceptet, är det bara kul att få sån här post eller känner ni att det förpliktigar?

Det här är en fråga som jag har klurat på. En stor anledning till att jag startade min bokblogg var för att jag tyckte att det var så himla häftigt att man kunde på hem rec.ex. Men nu är jag så kluven till det. Jag tycker det är jättejobbigt och känner sån press att skriva om dem, jag känner mig mer fri om jag inte fått boken på det sättet. Sedan har jag börjar omvärdera att jag kanske rent av inte vill samla på mig en massa böcker. Och då blir det ju knepigt.

Jag tillhör dem som får några förfrågningar men det är inte från några större förlag precis. Jag antar att man får jobba aktivt för att få rec.ex och pressutskick, göra sitt bokbloggande bra, konsekvent och uthålligt. Och kanske visa att man vill. Men jag vet inte om jag vill längre så jag håller mig bara på avstånd. Inte vet jag, men de som skickar ut kanske rent av har sina favoriter, de vill ju ändå sälja sina böcker (och har några kriterier) och just det krockar med mig. Inte för att jag tycker att det är något fel med detta, jag tycker det är så fint och bra att bokbloggar får lyftas fram.

onsdag 22 mars 2017

Det här med Goodreads...

... har jag bråkat lite med. Det har lite att göra med mitt köpstopp av böcker som jag nämnde förra veckan. Nu är det ännu en boklig sak som jag vill göra något åt för att underlätta för mig själv. För jag har inte riktigt gillat Goodreads. Jag använder det ju nästan inte. Det har mest bara varit bökigt att söka upp böcker för att markera först "pågående läsning" och sedan "läst" och sedan gå in och betygsätta. Plus att jag ska leta upp en bild som ska visas i bloggen så att ni kan se vilken bok som jag läser just nu. Detta för varenda bok. Ni hör ju vad omständligt det är. Det tycker jag i varje fall.

För några veckor sedan tog jag bort de rutor som jag hade i menyn på bloggen som har med Goodreads att göra. Mest för att jag inte tycker att de är så fina. Sedan undrade jag varför jag trots allt fortsatte använda dem, när jag ändå inte är så aktiv eller gläds åt det. Så nu tänker jag helt enkelt sluta med det. Det räcker väl gott att jag göra små listor på min blogg om de böcker som jag läser och skriva om dem här. Jag ser inte så stor mening i att dokumentera det på ännu fler platser.

måndag 20 mars 2017

Röta av Siri Pettersen


Handling
Hon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.
   Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.

Kommentar
När jag läste den första boken i serien, Odinsbarn, hade jag svårt att komma in i den. Det är en originell serie det här och jag var nyfiken på den, så det kanske inte är så konstigt att det inte gick som jag hade förväntat mig. Jag tror också att läsmetoden som jag hade för den boken inte riktigt passade mig. Jag var med ett readalong och då skulle vi läsa vissa sidor under vissa veckor. Det var jätteroligt att läsa boken tillsammans med andra. Jag tror också att det hjälpte mig en del med några förklaringar. Dock har jag förstått att det passar bättre att läsa utifrån min egen takt och mer sammanhängande. Men mot slutet av Odinsbarn var jag däremot indragen i berättelsen och det höll sig kvar inför den här andra boken, Röta.

Nu den här gången hänger jag med redan från början och fortsätter att göra det under i stort sett hela boken. Jag gillade att läsa Röta. Framförallt när Hirka nu har kommit till vår värld, det tycker jag var väldigt intressant. Kanske blev det då lite lättare för mig att hänga med, vem vet. Det är ju tydliga skillnader mellan Ymslandet och vår döende värld. Jag gillar de här kontrasterna och den samhällskritik som kommer fram nu när spelplanen ändrades.

Det är nog det som får mig att känna ännu mer för berättelsen. Det som Pettersen också skriver om vid allra första början - "... och till dig. Du som bryr dig om jorden. Du som kämpar på egen hand, eftersom avgrunden mellan din dröm och verkligheten är alltför stor. du som vill lämna världen i bättre skick än den var när du kom. Du som alltid har vetet att vi går i fel riktning. Det här är din bok." Jag gillar verkligen att få en glimt av författarens intentioner med sin berättelse, det blir så mycket mer då när jag läser den.

Jag var som sagt mer i samklang med historien den här gången och njöt av att läsa och följas med i svängarna. För det svängde verkligen, ibland visste jag inte vad jag skulle tro. Är riktigt nyfiken på hur den här serien ska sluta!

Dock är jag ju rätt så känslig av mig, så när de kommer de där äckliga scenerna avskys jag av det och tänker hur egentligen ungdomarna tar det, för boken har väl en lite yngre målgrupp än mig. Annars blir ju rätt så inlevelsefullt...

Slutsats och betyg
Det klickade mer för mig nu när jag läste Röta , tyckte den var väldigt spännande och intressant och jag ser fram emot att läsa den sista boken i serien. Röta klättrar upp och får en 4:a av mig.

Korpringarna #2 | Fantasy, Ungdom | 525 sidor | B. Wahlströms | 978-91-32-16619-9

fredag 17 mars 2017

Bokbloggsjerka 17-20 mars

Frågan som Annika ställer denna fredag låter såhär: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Hmm, vad tycker jag egentligen? Jag grubblar inte så jättemycket på detta får jag erkänna. Så mest tryggt skulle jag nog säga. Men visst, ibland blir jag medveten och kan tycka att något irriterar, men oftast om jag uppmärksammar något blir det mest som en iakttagelse och inte något som grämer mig så värst. Jag är väl en av dem som bara sväljer när allt är så normalt. Samtidigt så kan jag ändå känna att jag uppskattar och kan tycka att det blir intressant om det kommer in andra influenser. Så jag tycker ändå att det är något bra att lite alternativ får komma fram också, annars blir det väl tråkigt.

torsdag 16 mars 2017

Heidenstams misstag av Jakob Sverker

Recensionsexemplar från författaren
Handling
Madeleines farfar besöker 1932 Verner von Heidenstam på Övralid. En doktorand vid litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala blir i vår tid mördad som en konsekvens av mötet. Mordoffret lämnar efter sig en anteckning som får polisen att kontakta Carl-Henrik, nyligen hemkommen från Paris.
   En förbjuden kärlek i trettiotalets Uppsala, via Vinterkrigets Finland, leder till en kapplöpning i Nordafrika om hemligheten som kan förändra Europa.

Kommentar
Vid den här andra boken om Carl-Henrik och Madeleine kände jag att det flöt på bättre vid läsningen. Språket var mindre komplicerat, även om det fortfarande var innehållsrikt. Den här boken är också snyggt uppbyggd med tydlig spänningshalt och jag hölls ända fram till slutet för att få reda på hur det egentligen skulle gå för personerna. Plus att lockas jag till en fortsättning till sista boken.

Jag tycker att boken är okej som helhet men det finns en viss aspekt som inte faller mig i smaken. Det är egentligen hela dramat som jag inte går igång på, kanske mest för att genren inte är något som jag så ofta dras till. Något annat är det här med det sexuella som så ofta kommer in i handlingen och får stå för rätt mycket, det tycker jag känns pressat och smått uttjatat.

Däremot tycker jag att den här andra boken i serien är något mer utvecklad än den första. Mer flyt som sagt, men också mer tilldragning rent historiemässigt för min del. Jag tycker till exempel att historien och uppbyggandet av Madeleines farfar är intressant att läsa om och även det som Carl-Henrik i den här boken ställs inför. Boken har ett mer djup som jag gillar och som får mig som läsare mer intresserad.

Slutsats och betyg
Mer läsvänligt för mig än den första boken i serien fast med samma spänning. Det är inte riktigt min smak men med språket och uppbyggandet kring historien inkluderat landar den på en 3:a.

Europatrilogin #2 | Spänning182 sidor | Jakob Sverker förlag | 2016 (2014) | 978-91-981827-3-6

onsdag 15 mars 2017

Nytt i hyllan: Mars

Här är böckerna som fylldes på i hyllan under de dagar som varit mars månad. Sen efter det här blir det så som jag meddelade igår, inga fler sådana här inlägg fram till sommaren.


En fransk curry av Richard C. Morais
Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes
Skymningens barfotabarn av Anna Jansson
Dans på glödande kol av Anna Jansson

En fråga, tror ni att det går bra att läsa de två understa böckerna fast de är väldigt många nummer in i en serie? Klart det kommer att vara lite skillnad vid privatlivet om jag läser en annan bok som är tidigare sen, men annars, är det ok?


Häxans trädgård av Hella Natborst-Böös

Sedan var det bara en bok som jag köpte på bokrean via Adlibris, mest för att jag hade en rabattkod så denna nya bok blev som ett loppispris. Ser fram emot att läsa den :)

tisdag 14 mars 2017

En bokutmaning för mig själv

Det har hänt lite saker omkring mig den senaste tiden, eller framförallt inom mig. Det har i varje fall lett fram till att jag nu beslutat mig för att införa ett köpstopp av böcker fram till det att vi flyttar. Det kommer vi att göra när den här terminen är slut. Egentligen är det inte så lång tid, inte ens tre månader, men det får räcka till att börja med. Min sambo tror verkligen inte att jag kommer att klara det, så snälla säg att ni tror på mig ;)

Alltså inga nya böcker får smyga in i lägenheten (nya och nya, jag plockar ju alltid på mig begagnade, men de tar plats de med). Jag blir så stressad över alla böcker som jag aldrig hinner med, fast jag verkligen vill läsa alla. Angående rec.ex har jag tänkt att om jag blir supernyfiken så får det väl gå, men annars inte.

Eftersom det blivit några under de två veckor som mars varit så tänker jag visa i morgon vilka det var, men annars ska det vara uppehåll med dessa inlägg fram till sommaren. Jag känner mig faktiskt taggad nu när jag spikar det här!

måndag 13 mars 2017

Några ord om boken jag läser...

... Mammutjägarna av Jean M. Auel.

En storsäljarserie som hade sina glansdagar ett antal år innan jag fick nys om dem genom mitt intresse för svunna tider. Jag är väldigt intresserad om människans historia och storartad släktforskning som då rörde sig tusentals år tillbaka i tiden. I samband med mitt bok- och läsintresse blev det en naturlig följd att jag också ville finna böcker i ämnet. Som skönlitterär bok verkade Auel intressant så jag bestämde mig för att läsa.

Nu vid tredje boken, men kanske till och med vid första, har jag drabbats av den förödande kritiska sjukdomen. Det här med att det kanske är ren svammel det hon skriver. För jag ville i princip läsa böckerna för att bli insatt och lära mig något. Men om böckerna inte ens är sanningsenliga, vad är det då för mening?

Men sedan har jag landat lite. Det här är skönlitteratur. Allt är påhitt och författarens egna föreställningar är det som är hela berättelsen. Som läsare har jag äran att få svepas med. Vad som då skulle vara sant eller inte på vilken grund som helst har ingen betydelse. Det är ju det fina med romaner. Det skulle kunna vara så det såg ut, eller inte alls. Auel har ändå gjort en imponerande research så så himla mycket svammel kan de inte vara (vem kan ens säkerställa något som hände för över trettiotusen år sedan?). Jag njuter alltså av att läsa böckerna på ett lite annat sätt än vad jag först tänkte, och det är inte helt fel det.

fredag 10 mars 2017

Bokbloggsjerka 10-13 mars

Den här gången utgick Annika från följande fråga, och kopplade sedan ihop den med ännu ett par frågor:

"What was the last book you read, which wasn't originally written in your native language?" Skriv gärna dina tankar om böcker på svenska i förhållande till andra språk. Vad ligger dig varmast om hjärtat, vad föredrar du och varför etc. Skriv så kort eller långt du vill och du är välkommen att spåna fritt i eller kring ämnet. Sidospår är mer än välkomna.

Jag läser i stort sett bara på svenska, men sedan finns det böcker vars originalspråk är något annat. Kanske hälften är svenska, hälften från något annat språk, men jag vet inte alls egentligen. Oftast är det engelska som kan vara något annat originalspråk. Men jag tycker det blir extra spännande när det är något annat än svenska och engelska som är originalspråket.

Den senaste boken var originalspråket norska (Röta av Siri Pettersen), inte så långt ifrån svenska. Innan den var det engelska (Columbuskoden av Mike Evans). Lite tråkigt egentligen.

Jag vet inte om det är en tillfällighet men jag har verkligen gillat böcker där originalspråket är på spanska. Det måste vara något med de spanska författarna, deras kultur och känsla. Riktigt bra. Jag tänker på Isabel Allende, Cecilia Samartin, Carlos Ruiz Zafón och även Carole Martinez. Alla har någon snarlik touch som jag älskar. Om du känner till några andra spanska (eller latinamerikanska) författare får du gärna tips mig! :)

torsdag 9 mars 2017

Larma, släcka, rädda i Rosengädda


Handling
Tessan och hennes get Bella har flyttat in i Rosengäddas förfallna stationshus där tapeterna flagar, murbruket spricker och orken sinar. Utan vare sig vänner eller pengar försöker Tessan renovera stället till en mysig bykrog samtidigt som hon provlagar vinångande vildsvinsgrytor.
   Före detta brandmannen Jonny sitter ensam i sin enorma teve­soffa med ett par 3D-glasögon på näsan, tittar på en film om delfiner och gråter. Han misslyckades på årets brandmannatest och får nu istället sköta pappersjobb på den ödsliga deltidsstationen i Rosengädda.
   Rafael kliver av tåget i Rosengädda med sina fladdrande svarta armanikläder. Elegant som få och med en doft av hemligheter, dekadens och äventyr flyttar han in på det stora godset Smörkulla. På jakt efter förströelse hittar han en gråtande brandinspektör samt en slutkörd stationshusägarinna. Vilken jackpott.

Kommentar
Jag kan inte göra annat än att gå direkt på det positiva med den här boken - det vill säga ALLT! Det här var en sådan äkta feelgood för mig. Jag bubblade av skratt och satt som klistrad med karaktärerna i deras smådramatiska värld. För att inte tala om njutningen med Hambergs speciella och helt underbara berättarstil. De två tidigare böckerna som jag läst av henne har varit lika härliga och knasigt annorlunda (på ett bra sätt), men den här toppar verkligen. Åh jag tyckte så mycket om att läsa den, det kan inte sägas nog!

Självklart tyckte jag mycket om att följa och läsa om Tessan i den här boken, hon som serien framförallt följer. Men det var den nya personen som dök upp i den här boken som jag fastnade mest för, nämligen Jonny. Han verkar toppen. Jag hade också velat ha en Jonny omkring mig. Men han har det inte helt lätt, stackaren. Och genom berättelsens gång är det honom jag hoppas mest på. Han var superrolig att läsa om, även om det också är med en stor sympati för honom, typ att jag bara vill hålla honom i handen.

Det är alltså karaktärerna i den här boken som lyser starkast, det som oftast gör att man fastnar som mest för en bok. Hambergs röst är också en stark bidragande faktor. Platsen där boken utspelar sig är också väldigt charmig, Rosengädda. Jag har heller inget att klaga på vad gäller handlingen. Den var perfekt. Jag kan alltså inte klaga på något alls eftersom jag föll pladask.

Och efter att ha njutit av varenda mening i boken är det glädjetårar som tränger sig fram när de sista sidorna passerar. Jag vet inte vad som hände. Feelgood när den är som bäst.

Slutsats och betyg
En helt igenom fantastisk feelgood som självklart får det högsta betyget.

414 sidor | Rosengädda #2 | Feelgood
Pocket | Piratförlaget | 2015 (2013) | 978-91-7579-021-3

onsdag 8 mars 2017

Veckans bokbloggsfråga - vecka 10

Frågan som Carola på Barnboksbloggen ställer ser ut så här:

Vad betyder mångfald för just dig när det handlar om böcker? Är mångfald viktigt för dig? Är det något du har i åtanke när du väljer böcker? Vad tycker du om att en del bibliotek och bokhandlar skyltar vissa böcker extra mycket genom till exempel en regnbågshylla, är det hiss eller diss tycker du?




Jag tror att om jag bara tänker utifrån mig så tänker jag att mångfald blir variation. Jag kan läsa lite olika typer av böcker med lite olika typer av innehåll, personer, miljöer osv och det vill jag gärna göra, även om jag ändå är väldigt avskalad med mina preferenser och bekvämlighetsområden som jag ofta håller mig till. Att jag ofta läser det invanda och lustfyllda utifrån mig. Så nu när jag säger att jag varierar mina böcker kan det ändå skilja sig markant från en annan som påstår detsamma. Men jag tycker ändå det är bra att åtminstone försöka.

Annars om jag tänker på mångfald i ett större perspektiv, blir det just större. Med sådant som jag inte riktigt skulle välja att läsa. Men det är klart att jag tycker det är bra att utbudet finns, att det kanske skjuts lite extra på om det är något som behöver balanseras upp. (Det handlar väl också om vilka typer av böcker som skrivs och till sist ges ut, för det är väl inte helt igenom mångfald det heller (överlag kan jag ibland störa mig på det här med marknaden, vad som är poppis och som man tror är poppis)). Men innan jag drar iväg kan jag säga att jag tycker det varken är hiss eller diss, okej skulle jag nog säga att det är att skylta vissa ämnen. Jag är sällan sugen på hetsiga diskussioner om t.ex genusperspektiv och tänker att man får väl läsa det man själv känner för.

Men överlag tror jag att själva läsning i sig borde få en att vilja söka sig till mångfald.

tisdag 7 mars 2017

Bokbloggsbrev #7


Kära bokblogg!

Jag har vikit av lite från mitt vanliga bokbeteende. Inte för att det är något fel med det jag har gjort, snarare tvärtom. Men det är ovant för mig. Jag har nämligen lånat lite böcker från biblioteket!

Det blir alltså några böcker som får petas in i min läsplanering den här månaden. Hoppas jag hinner med alla ändå. De böcker som fick följa med hem var två receptböcker som jag tänkte prova och med dem kan jag likväl skriva lite om på samma sätt som romaner och faktaböcker. Böckerna är Friendly Food av Hanna Göransson och Hälsokick av Marita Karlson.

Sedan lånade jag också två romaner som jag verkligen velat läsa men som jag ännu inte hittat på alla mina second hand rundor. Jag kommer alltså skaffa hem dem på riktigt när jag väl hittar dem. Nu kunde jag bara inte hålla mig längre. Vet du lilla bokblogg, jag är så van att vara på jakt efter böcker att jag blev lika glad och förvånad i biblioteket som bland loppisar när jag såg boken som jag sökte framför mig. Lite knepigt va? Jag måste ju trots allt lämna tillbaka dem snart... Hursomhelst, de romanerna som jag tänker läsa inom kort är En nästan sann historia av Mattias Edvardsson och Liv efter liv av Kate Atkinson.

Du förstår inte hur nyfiken jag är på dem alla! Det kanske rent av blev ett bra sidospår det här.

Varma hälsningar
Fanny

måndag 6 mars 2017

Ondskans schaman av Michelle Paver


Handling
Torak svär att hämnas när en av hans närmsta vänner blir dödad. När han var fredlös blev Torak jagad av alla - nu är det han som är jägaren. Jakten på mördaren tar honom och Renn till Djupa Skogen, en okänd och vild trakt där faror lurar överallt. En Själ-Slukare har tagit över klanerna med list och lögner. Torak och Renn möter eld, krig och överväldigande ondska... Hur ska de lyckas undkomma alla fasansfulla hot och samtidigt rädda Djupa Skogens klaner?

Kommentar
Nu har jag kommit långt i den här serien om Torak och hans vänner och det märks både för att jag älskar att hänga med dem men också för att de nu börjar utvecklas en del. Jag kan både tycka att det inte händer så mycket, men samtidigt så gör det också det. Det är ju fartfyllt mest hela tiden. Det finns alltid något som vill hålla mig kvar och läsa vidare. Det hände en hel del i boken som jag bara vill skrika ut någonting om, men eftersom jag inte vill spoila så låter jag bli.

Böckerna är fantastiskt välskrivna och spännande. Jag tycker också att de är väldigt intressanta med tanke på den tid som de utspelar sig vid, för 6000 år sedan.

Ondskans schaman var en sådan bok som jag njöt av att läsa, mycket för att jag verkligen gillar den här serien. Nästa bok som jag plockar upp kommer bli lite vemodigt, eftersom det är den sista, men också spännande såklart.

Slutsats och betyg
Jag älskar verkligen att hänga med karaktärerna i deras fartfyllda värld så boken får tveklöst fullpott från mig.

Oath Breaker - Cronicles of anicent darkness | Han som föddes att möta mörkret #5
311 sidor | Kartonnage | Ungdom 9-12 år | Semic förlag | 2009 (2008) | 978-91-552-3264-1

söndag 5 mars 2017

Lite småpyssel i bloggen

Nu har jag gjort en liten förändring i bloggen. Först märker ni nog att typsnittet är annorlunda. Jag känner mig helt enkelt mer rund som person, inte på det sättet dock hehe, utan mer personlighetsmässigt och då kände jag att ett mjukare typsnitt är mer passande för mig. Men det är bara en liten detalj.

Det som jag framförallt har ändrat är själva recensionerna. Vilket ni inte kan se just idag, men i morgon kommer det upp en recension och då kommer ni kunna se hur jag har designat om dem. Det kanske kommer vara lite ovant men jag tror det blir bra. Det är kul med något nytt.

Helst skulle jag vilja göra något snyggt med typ photoshop men det har jag inte så jag har det väldigt grundligt. Jag har gjort dem lite enklare och justerat lite med det som jag tycker känns viktigt (mer tankar och mindre siffror). Svårt att förklara, ni får helt enkelt se i morgon och framöver hur det blev. Jag ville bara förvarnade er redan nu ;)

fredag 3 mars 2017

Veckans bokbloggsfråga - vecka 9

Frågan som Carola på Barnboksbloggen ställer den här veckan lyder som följande:

Vad har du lättast respektive svårast för att skriva om – böcker du själv älskar, böcker du tycker är sådär mittemellan eller böcker du tycker är dåliga? Varför tror du att det är så?





Jag kan tycka att det kan vara lika klurigt oavsett vad jag tycker om en bok, om jag älskar den eller inte. Skillnaderna beror snarare på boken i sig. Ibland har jag lättare att definiera vad jag tycker och ibland svårare, och så kan det vara om vill ge bok fullpott eller ett lågt betyg.

Men om jag ska säga någon så är det de där mittemellanböckerna. De kan skilja sig väldigt mellan varandra, vilket leder in mig på en tanke om recensionsskrivandet. Nämligen hur ni som läsare uppfattar min recension. Om budskapet går fram, ni förstår vad jag menar osv. Att skriva recensioner är en konst som jag tycker är supersvår.

Bara det att känna själv. vad tycker jag om boken egentligen. är svårt och jag kan ibland få tvinga fram åsikter. Men jag vet också att det är nyttigt för mig, att kunna utveckla resonemanget om en bok som jag tycker är "bra" respektive "dålig". Jag har lärt mig en del men vet också att det är oändligt mycket mer att lära. Det är så himla många aspekter av det. Ännu en sak är att jag vill kunna skriva recensioner som är snygga, koncisa och intressanta. Men med det blir man ju aldrig nöjd.

Sedan kan jag också ibland tycka att det är rätt jobbigt att recensera böcker när jag tänker på allt arbete som författaren lagt ner. Böcker är så personliga. Men då brukar jag tänka att det ju tycks och tänks överallt om alla möjliga saker, så nog kan jag få säga mitt också, och vilja göra det. Hela bokbloggandet är som en skräckblandad förtjusning, jag både vill och inte vill men vet som sagt att det är bra för mig.

Kort och gott blev mitt svar att allt är svårt att skriva om, men det är också i grunden väldigt roligt så det driver mig att hela tiden fortsätta.

torsdag 2 mars 2017

Läsplanering för mars

Nu tänkte jag prova att stapla en bokhög som jag tänker att jag vill läsa under en månad framöver, hoppas den håller och att den blir bra!

Det är visst många serier, alla förutom en. Kanske inte så ultimat för de flesta som kikar in här men så får det bli. Serier tar ju typ aldrig slut känns det som, det fylls bara på :)


Systrar i jeans (#3) av Ann Brashares
The Wilderness av Samantha Harvey
Heidenstams misstag (#2) av Jakob Sverker
Äventyrliga hjärtan (#3) av Jakob Sverker
Guds barmhärtighet (#1) av Kerstin Ekman
Röta av (#2) Siri Pettersen
Mammutjägarna (#3) av Jean M. Auel

Till en massa läsning behövs också bokmärken, något som Joelinda på Boktanken återigen har gjort och som jag fick hem, är så glad för dessa :) Tycker dom är jättesöta!


onsdag 1 mars 2017

Nytt i hyllan: februari

Jag trodde först att jag bara skulle ha en bok att visa upp. Det skulle vara något nytt, otroligt av mig :) Den lilla boken som fick flytta in var den ni ser nedan. En bok som jag var "tvungen" att införskaffa eftersom det är nummer 1 i en serie. Jag fick ju nummer 2 och 3 förra månaden, så nu kan jag prova och se vad jag tycker om den :)


Guds barmhärtidhet av Kerstin Ekman

Men så kom jag på att det fanns några till som var nya den här månaden, visserligen rec.ex. Så ganska så bra tycker jag att jag lyckades hålla mig :)


Berättelsens ängel av Jakob Sverker
Heidenstams misstag av Jakob Sverker
Äventyrliga hjärtan av Jakob Sverker

tisdag 28 februari 2017

Månadens hyllvärmare för mars


De senaste månaderna har jag varit lite sent ute med att meddela den här lilla uppdraget som jag har för mig själv. Att jag varje månad ska läsa någon bok som fått stått och vänta på tok för länge i hyllan. Men den här gången är jag i tid! Kan ni klura ut vad det kan bero på? Jo det att boken som jag ska läsa den här månaden är väldigt tjock. Kanske kommer jag behöva ha hela månaden på mig, vem vet...

Boken heter Mammutjägarna och är skriven av Jean M. Auel. En riktig tegelsten på 841 sidor. Och en riktigt hyllvärmare, både för mig och när vi talar om hur "gammal" den är så är det också en riktig hyllvärmare. Det är nummer 3 i serien om stenåldersflickan Ayla. Det var över ett år sedan jag läste tvåan, så det är på tiden att jag fortsätter med den maffiga serien. Jag är ju ändå lite nyfiken på hur det ska gå för henne...


måndag 27 februari 2017

Torsdagarna i parken av Hilary Boyd

Titel: Torsdagarna i parken
Författare: Hilary Boyd
Serie: -
Genre: Feelgood
Antal sidor: 309
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Thursdays in the Park
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2013 (2011)
ISBN: 978-91-1-304364-7
Format: Inbunden

Första meningen: "Du borde inte dricka så mycket."



Handling: Vad gör en kvinna om den man hon varit gift med i halva sitt liv en dag kliver upp ur den äktenskapliga sängen och flyttar in i gästrummet för gott? Det är vad som händer Jeanie.
   Jeanie känner sig naturligtvis kränkt och förbannad. Har hon gjort något fel? Är George inte längre attraherad av henne? Har han någon annan? Jeanie ansätter George med en massa frågor men han förmår inte ge några svar. Upprördheten lägger sig så småningom och Jeanie finner sig i att de har skilda sovrum. Hon har annat att tänka på. Efter många år som hemmafru har Jeanie öppnat en hälsokostaffär som går bra, med en stadigt ökande kundkrets. Hon står mitt i livet, har äntligen kommit till sin rätt och har aldrig känt sig så levande. Annat är det med George, han vill att de säljer sitt radhus i norra London och flyttar till Dorset där det finns gott om golfbanor och möjlighet till ett stillsammare liv, de är ju trots allt över 60 båda två.
   Torsdag är den bästa dagen på hela veckan. Då hämtar Jeanie sitt barnbarn Ellie och tar med henne till lekparken. Där träffar Ellie Dylan, som också går till parken på torsdagarna, fast med sin morfar Ray. Mellan Jeanie och Ray uppstår genast en tät och djup kontakt. De upptäcker att de kan prata om allt. Ray är allt det som George inte är, han lyssnar på vad hon har att säga och är dessutom skitsnygg! Plötsligt blir torsdagarna i parken viktigare än allt annat i Jeanies liv. Men så råkar Ellie försäga sig, Ray framstår plötsligt som ett hot och Jeanies hela tillvaro hotar att rasa samman.

Min kommentar: Först och främst, hur ursött och fint är inte omslagen på den här boken? Helt ljuvlig! Det var en stor anledning till att den fick följa med hem. Nyligen fick också ännu en bok av Boyd också göra det, av samma anledning. Men tänk om jag inte ens skulle gilla dem?

Ingen fara! Jag tyckte den här boken var väldigt bra. Språket är enkelt och väl, varierande och det flyter på himla bra. Det märks också tydligt att Boyd är en människokännare för det kändes väldigt trovärdigt och jag drogs verkligen till Jeanie och jag ville så gärna att det skulle gå bra för henne. Att hon är sextio år med barnbarn var inget som jag tänkte på, hennes känslor och situation kan man känna igen sig i ändå, och roas utav, om jag får säga det så. Sedan är det så korta kapitel och små scener att det gjorde boken än mer läsvänlig.

Torsdagarna i parken bjöd verkligen på en underbar, lättsam och varm läsning.

Mitt betyg:

fredag 24 februari 2017

Bokbloggsjerka 24-27 februari

Frågan som Annika ställer ser ut så här:

Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), var tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?


Nog kan jag känna igen mig. Men inte för att jag går i bokhandlar och köper böcker, utan det gör jag på second hand. Och jag vill hävda att där är den här kraften betydligt starkare ;) Om jag hittar en bok som jag vill ha måste jag nästan ta den, för den boken finns förmodligen bara där just då och om jag inte tar den missar jag mitt tillfälle. Annat är det i bokhandlar där det finns ett sortiment som "alltid" finns där.

Visst har jag blivit något bättre på att hantera den här kraften, eller impulsen. dels för att jag nu har en hel del böcker redan. I början tror jag det nämligen att det bottnade i att jag ville bygga upp mitt bibliotek. Och nu har jag det ganska så okej.

Nu för tiden är jag mer restriktiv och faller bara för böcker som jag verkligen, verkligen tror mig att jag kommer att läsa och som jag tycker antingen är urfin eller superintressant eller har någon annan stark dragningskraft. Den här impulsen struntar jag nästan vad det bottnar i. Det är väl ägarbehovet som kommer fram, boksamlaren. Men böcker är ju inte bara en pryl tycker jag, utan så mycket mer.

torsdag 23 februari 2017

Berättelsens ängel av Jakob Sverker


Titel: Berättelsens ängel
Författare: Jakob Sverker
Serie: Europatrilogin #1
Genre: Spänning
Antal sidor: 214
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Förlag: Jakob Sverker
Utgivningsår: 2014
ISBN: 978-91-981827-2-9
Format: Häftad
Rec.ex: Från författaren, tack!

Första meningen: Hon hade alltid föreställt sig att man tar livet av sig på natten.

Handling: Sveriges Radios utrikeskorrespondent, Carl-Henrik Wiberg, träffar i Paris på en farlig krigsförbrytare han känner igen från Balkankrigen. Samtidigt får han ett mystiskt brev och möjligheten att intervjua en av Frankrikes mest kända och tillbakadragna familjer, industrifamiljen Saurelle.
   Madeleine Raeder är svensk marknadsassistent som gör kometkarriär hos Saurelle. Hon får i uppdrag att hålla ögonen på Carl-Henrik. Händelseutvecklingen för dem samman och leder dem mot en avskyvärd hemlighet.

Min kommentar: Berättelsens ängel är den första boken i Europatrilogin som jag fått som recensionsexemplar av författaren. Jag tycker minsann att de ser väldigt proffsiga och snygga ut, och när jag blev tillfrågad om jag ville läsa dem kunde jag inte undgå att bli intresserad.

När jag började läsa kände jag genast att det här skulle bli bra, det var välskrivet och spännande. Innehållet är väldigt rikt och jag märkte tydligt att författaren är väl medveten om hur han tänker sig att berättelsen ska läggas upp och jag drogs med handlingen. Många gånger var det oerhört väl berättat och inlevelsefullt.

Men efter att ha snubblat på ett par korrekturmissar och när språket, trots att det var rikt, blev lite komplicerad ibland, blev det en aning långsammare för mig. Alla franska namn och platser gjorde det också något krångligt stundtals. Detta gav dock med sig efter ett tag.

Jag gillar verkligen den kärna som lyser igen och som jag tror mig se att författaren vill att hans berättelse ska grundas på, det filosofiska och det litterära. Det är ju så intressant. Jag kunde känna mig en smula lyrisk när det framträdde.

Genom hela läsningen av boken var det spännande och jag hölls med ända fram till slutet för att förstå hur allt hängde ihop, jag ville verkligen veta! Dessvärre kände jag inte att jag fick ett hundraprocentigt svar och jag är lite otillfredsställd med det när det kändes som om något saknades. Men kanske blir det tydligare för mig vid nästa del av serien. Allt som allt är jag ändå positivt överraskad.

Mitt betyg:

onsdag 22 februari 2017

Månadens hyllvärmare för februari

Den bok som får bli månadens hyllvärmare den här månaden får helt enkelt bli den som jag håller på att läsa just nu, nämligen del två i serien om Rosengädda av Emma Hamberg.

Jag fick just den boken när jag fyllde år för två år sedan men eftersom jag först fick leta efter del ett och innan den blev läst tog det sin tid. Och ytterligare tid innan den här boken som det var tänkt att jag skulle läsa fick bli läst. Men nu så :) Eftersom jag kommit en bit in i den kan jag säga att det var ett bra val! Och sen lär det inte ta lika lång tid innan den sista delen blir läst, för den ser så vårig ut (den heter ju Vårjakt i Rosengädda) att jag bara måste läsa den när det faktiskt är vår ute. Det blir toppen!