fredag 22 september 2017

Djurens gåtfulla liv av Peter Wohlleben



Bokens baksidetext
Omtänksamma ekorrar, troget älskande korpar och sörjande hjortar - är det ens möjligt? Är inte dessa känslor endast förunnade människor?

Den passionerade skogsvaktaren och bästsäljande författaren Peter Wohlleben tar oss med på en resa till djurens allra innestå värld. Med hjälp av de senaste vetenskapliga rönen och personliga berättelser visar han på komplexa beteenden hos djuren, beteenden som tyder på ett högst emotionellt och livligt medvetande. Det står snart bortom allt tvivel: djuren är mer lika oss än vi någonsin trott. En fascinerande, upplysande och stundtals otrolig läsning.

Mina kommentarer
Efter att ha läst hans tidigare bok, Trädens hemliga liv, så hade jag med mig en liten misstanke om att det förmodligen inte skulle bli lika slående nu med hans bok om djuren. Och nej, det blev inte det på samma sätt förstås. För det känns lite som att vi redan har tagit till oss djuren och många känner nog redan en stor förståelse och respekt gentemot dem. Men det betyder inte att den här boken inte gav något. Det var på ett annat sätt, mer som mysläsning med mycket mumsigt tilltugg.

För det fanns en hel del nya och spännande upptäckter att ta del av (som den där svampen som nu har klassats som ett djur efter att ha visat prov på sin förmåga). För att inte tala om den ofantliga mängd kunskap och research som boken utgörs av. Wohlleben har gjort ett gediget arbete och samlat ihop det till mycket engagerande läsning. Hans egna fascination var tydlig och det gjorde att också jag följer med i samma känsla när jag läser. Jag kan nog säga att det inte går att inte läsa den här boken utan glädje.

Jag tyckte dock att hans egna personliga historier tog lite för mycket plats, även om det givetsvis också var sådär mysigt att läsa om. Men det hör lite ihop med att jag sedan tyckte att det allt som allt inte förekom tillräckligt mycket nytt att ta del av, jag hade velat ha det lite mer exotiskt. Men kanske låg ribban väldigt högt efter hans förra bok. För det mesta var det högst givande läsning, jag tyckte till exempel att den var mer följsam än trädboken. Upplägget med kapitlen är roliga och får med väldigt många olika situationer och frågor.

Det är ett väldigt stort plus att det tillsammans med den fina läsningen också finns en tydlig agenda där han vill höja djurens rätt (från de allra minsta till de som vi idag inte behandlar tillräckligt värdigt). Det älskar jag. Det har verkligen blivit tydligare nu, att djuren är så mycket mer finurlig och innerlig än vad vi har trott.

Norstedts • 2017 (2016) • 978-91-1-308030-7 • 214 sidor
Detta var ett recensionsexemplar från förlaget, tusen tack!

måndag 18 september 2017

Hundra omistliga ting av Lucy Dillon


Handling
Gina Bellamy börjar om på nytt efter ett år som hon allra helst skulle vilja glömma. Efter att ha gått igenom en sjukdomsperiod och därefter skilsmässa ska hon nu flytta från det vackra viktorianska huset till en betydligt mindre lägenhet. Alla saker som hon vårdat ömt så länge verkar inte längre passa den hon är. För att hitta sig själv igen bestämmer hon sig för att slänga det mesta hon äger. Endast hundra saker får hon spara, hundra personliga saker ska bli den nystart hon längtar efter.

Att rensa bland ägodelarna väcker minnen till liv som får Gina att omvärdera sådant som hon tidigare har trott på och tagit för givet. Och att börja om blir svårare än hon har tänkt sig.

Med hjälp av ett husrenoveringsprojekt, bästa väninnan och en hemlös greyhound vågar Gina till slut börja blicka framåt och se ljust på livet igen. Och när kärleken åter finns inom räckhåll vet hon hur viktigt det är att leva i nuet och ta vara på varje ögonblick av lycka.

Bakgrund
Efter att ha läst några Dillon-böcker och älskat dem så är det inte konstigare än att jag vill fortsätta såklart.

Recension
På en gång när jag börjar läsa så anar jag att det gömmer sig något hemskt där bakom, något som bit för bit blir allt tydligare. Samtidigt finns den här underbara feelgood-läsningen som jag gillar med Dillon. Men med tiden som karaktären växer när bilden klarnar om vad som har hänt så blir jag också alltmer dragen till Gina. Då är det svårt att inte vilja läsa vidare.

Med sådana här böcker gör det inte ett dyft att det mesta är förutsägbart för det är så njutningsfullt och mysigt att läsa ändå. Att det dessutom finns små detaljer i varje kapitel-start gillar jag. Själv tyckte jag det var extra roligt att den här boken handlar om utrensningar i lite anda utav minimalism som jag också hoppat på lite och inspirerats av det här året. Det blir en charmig ironi kring det samtidigt som kärnan i det hela får komma fram, vad syftet egentligen är. Det kan låta ytligt men det finns ett djup och allvar i det, som också kommer fram i Hundra omistliga ting. Hur boken sedan är upplagd med anpassningar utefter detta tyckte jag var passande och gjorde att det blev ett givande sätt att följa det hela utifrån.

Den här boken bjöd på underbar läsning där sidorna bara flög förbi och så var det en fin och berörande berättelse, vilket gör att den här boken förtjänar topp hos mig.

A Hundred Pieces of Me Forum | 2015 (2014) 978-91-37-14242-5 488 sidor

fredag 15 september 2017

Dags för lite distans


Det här inlägget var ganska långt och babbligt först, jag skrev det nog mest för min egen skull. Jag var i varje fall i någon form av lässtress och det var ganska nytt för mig, och lite skrämmande. Anledningen till att det blev så var för att jag har läst så väldigt mycket den senaste tiden och fortsatt pressa på i hög fart för att det finns så mycket som jag "måste" läsa. Jag hade gjort en väldigt ambitiös läsplan för mig själv, men så en dag sa jag bara stopp och strök hela den långa listan.

Tanken var att jag skulle läsa på sådär lite extra innan jag gör ett avbrott med all läsning under tiden som jag ska skriva på mitt eget. Jag tänkte inte köra igång med det riktigt än, men som sagt tog det tvärstopp så nu blir det på måndag som jag börjar och då är det i stort sett inget läsande som gäller för mig. Tufft på ett annat sätt, men jag har längtat efter att få hoppa in i en skrivbubbla och tänker att det också kan låta lässuget växa på sig igen. Även om det bara brukar ta någon dag ;) Förhoppningsvis hinner jag med de böcker jag tänkt läsa efteråt, senare i höst, även om jag inte ens vill tänka på det nu...

Jag tror jag behöver höja blicken lite och samtidigt vara här och nu, ta en sak i taget och ägna mig åt lite annat. Som skrivandet. Ut på långpromenader igen, alltså väldigt långt, även om jag inte har samma ro som i sommar att strosa runt. Och häromdagen började jag snickra ihop en egen bokhylla, ingen aning om det kommer bli bra, men det är roligt att vara lite kreativ och skapa sådär. Och i helgen ska vi åka och köpa färg så att jag kan måla om i två rum här hemma, det kommer bli så uppfriskande! Det kommer även bli målning av skrivbordet, lådorna, bokhyllan och lite annat. Längtar! När vi ändå är i väg ska jag också passa på ta hem några nya växter (vilket jag gör vid typ varje tur), just nu är jag inne för att ha sådana som hänger ner lite från krukan.

Det blev rätt långt det här ändå, men kanske lite mer sansat än innan. Bloggen kommer förmodligen rulla på lite lätt ändå, men annars vet ni vad jag sysslar med.

Jag sa det förut, att även om det blir lite mycket ibland, så är det för att jag älskar böcker och läsning, kanske lite för mycket :) Ta hand om er!

tisdag 12 september 2017

Veckans topplista - Blåa omslag

Ännu en tisdag med Johannas topplista och den här veckan är det dags att lista efter bokomslag med temat blått. Jag har valt att välja böcker som infriar detta gott och väl och som dessutom var böcker som jag gillade att läsa.



Simma med valar av Martin Almqvist - En slags reportagebok om en naturfotograf med fokus på just havets mäktiga djur som jag tyckte var väldigt innerlig och inspirerande att läsa.

Slow: lev livet långsamt! av Carl Honoré - En intressant fackbok som får en att just stanna upp och tänka, som hade ett rikligt innehåll och var lämpligt uppbygd. Många understrykningar!

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami - Den japanska författaren delar med sig om sina tankar om sin löpning och sitt skrivande liv, lättläst och intressant.

Störst av allt av Malin Persson Giolito - En spännande och välskriven rättegångsthriller.

Havets fångar av Michelle Paver - Del två i serien om Torak, Renn och vargen Ulv. Äventyrliga och medryckande ungdomsböcker som utspelar sig för 6000 år sedan.

måndag 11 september 2017

Bokligt blad och besök


Jag och bloggen är med i senaste numret av Svensk Bokhandel. Det är inte så stort, men jag svarar på en fråga om den bästa läsplatsen med ett par meningar. Tänk att jag får placeras tillsammans med en chefredaktör och en redaktionschef, hihi :)

Lohrs Pocket med mera, bild lånad av Tidningen Skriva.

Något annat som jag skulle vilja ta upp är det här med boklådor - eller de vanliga bokhandlarna - som det berättades om i senaste numret av Tidningen Skriva. De har det kämpigt nuförtiden, men i tidningen berättades det om en bokhandel som kombinerar bokförsäljningen med en del annat (vilket krävs idag) och jag tyckte det verkade så galet mysigt.

Bokcaféer, varför kan jag inte få ha en här runt hörnet? Det är nästan så att jag drar igång en själv. Vart kan det finnas något sådant, lite mindre och personligare och mysigare, runt Borås? Tänk att kombinera fika och böcker och föreläsningar och annat intressant, det lät så underbart. Jag hoppas innerligt att det får fortsätta finnas och mer därtill!

Brukar du besöka boklådor / bokcaféer? Berätta gärna om hur det är och vad du känner för det!

fredag 8 september 2017

Lite annat får plats


Hej på er den här fredagen! Hoppas ni har det bra!

Jag tänkte berätta lite kort att jag har startat en ny blogg. Det är inte så att jag slutar bokblogga, det kommer jag göra länge till (kan inte ens föreställa mig ett slut). Men jag vill så gärna skriva om lite annat ibland också. En av de sakerna är om mitt eget skrivande. Inte för att jag skriver så fasligt mycket (nu när det läses så väldigt), men för det så är det mycket funderingar och sånt runtomkring det, ambitionen är i varje fall att låta det ta mer plats nu/snart. Between me and the tree heter den.

Gudars, det är lite nervöst det här. För inte nog med det, nu har jag även skaffat instagram. Jag är lite rädd att göra något med det ännu, typ råka sända live eller nått. Men jag ska nog lära mig. Användarnamnet är betweenmeandthetree, än så länge har jag en blå hatt på bilden.

Så, då var det avslöjat. Jag tycker det är läskigt men eftersom jag velat det så länge så har jag nu tagit mod till mig. Bokbloggandet har hjälpt där.

Önskar er en fin helg, kanske med mycket läsning nu när det blivit så höstigt ute!

torsdag 7 september 2017

Den där Ferrante...


... är det något som jag har missat? Min nyfikenhet har växt sakta men säkert, nu senast för att jag hörde en liten jämförelse mellan den kvartetten och Betty Smiths Det växte ett träd i Brooklyn, som jag älskade, så då kanske det kan vara något för mig :) Det som är problemet är att det finns så oändligt mycket böcker ändå att läsa...