måndag 27 mars 2017

Bokbloggsbrev #8


Kära bokblogg!

Jag gillar tillfällen vid läsning när den ena boken kan inspirera den andra. När jag läste ut Los Peregrinos av Cecilia Samartin, som utspelar sig i Spanien och handlar om en gammal legend, lockades jag sedan till att plocka upp Fatimas hand av Ildefonso Falcones (en ofattbar tegelsten, över 900 sidor). Jag har precis börjat på den, men blev genast uppmärksam på att en viss stad nämns i båda dessa böcker. Eftersom den nya boken som jag nu började på utspelar sig för fyrahundra år sedan blir jag nyfiken på om det skulle kunna vara vid samma tid. Men förmodligen inte. Böcker har i varje fall gemensamma nämnare. Men visst är det spännande att kunna spinna vidare och göra ännu fler kulturella resor genom böckerna!

På tal om tegelstenar. Jag måste tyvärr bekänna att jag inte klarade av att läsa ut Mammutjägarna av Jean M. Auel. Läste knappt till hälften, men det gick bara inte. Jag har aldrig lagt undan en bok förut. Jag tänker att jag kanske kan plocka upp och läsa den framöver lite i taget, hoppas jag. Det blev nog som en följd av att jag nu försöker läsa efter lusten mer och mer.

Och på tal om att avbryta böcker. De receptböcker som jag nämnde för dig att jag lånade hem fungerade inte riktigt för mig. Den ena var alltför krånglig för mig och den andra behövde jag inte för jag har redan fått hjälp på den fronten. Så så är det med det.

Varma hälsningar
Fanny

fredag 24 mars 2017

Columbus koden av Mike Evans


Handling
Information från säker källa är hans enda vapen...
   Den amerikanske Secret Service-agenten John Winters tycker att påståendet att han i nedstigande led är släkt med Christopher Columbus är löjligt. Han tror att avslöjandet att Columbus hade en hemlig agenda för sina resor till den Nya världen förmodligen är falskt. Men, tänk om han har fel...?
   När Christopher Columbus reste för att upptäckta Amerika och den Nya världen, var det för att han ville tjäna den spanske kungen och drottningen? Eller var det för att han ville fly ifrån dem? Var hans band till Jerusalem starkare än någon kunde ana? Var han egentligen en jude som flydde från den spanska inkvisitionen? Och kan en upptäckt av dessa hemligheter stoppa en internationell katastrof i dagens värld av terrorism?
   Secret Service-agenten John Winters är fast besluten att finna svaren i denna spännande roman som är baserad på verkliga och fram tills nu, aldrig tidigare avslöjade fakta.

Kommentar
Jag måste säga att den här boken tycks utlova enastående läsning som både bjuder på spänning och fakta. Det här med Christofer Columbus tyckte jag verkade superspännande. Det var det som fick mig att plocka upp boken, av nyfikenhet.

Bland författarinformationen längst bak i boken står det att Evans har skrivit över 60 böcker, herregud tänkte jag. Men det var också något som märktes vid läsningen för det fanns ett flyt och en naturlighet.

När jag började läsa boken tyckte jag att det började bra och spännande och jag blir nyfiken på vad som ska avslöjas. Men efterhand ändras fokuset en aning och bokens handling består plötsligt av något annat än vad jag tänkte mig. Att det inte heller var så mycket om just Christopher Columbus tyckte jag var tråkigt då jag fick för mig att boken skulle handla ganska mycket om det. Så den här vändningen gjorde att jag tappade den lite, framförallt läslusten kring den.

Slutsats och betyg
Okej läsning, men inte riktigt min smak och dessutom blev jag något besviken vilket gör att boken får av mig betyg 2.

Columbus code | Spänning | 359 sidor | semnos förlag | 2016 | 978-91-87827-44-0

torsdag 23 mars 2017

Veckans bokbloggfråga - vecka 12

Frågan som Carola på Barnboksbloggen ställer låter såhär:

Då och då skickar ju bokförlagen ut pressutskick och recensionsexemplar. Ibland kommer det bara böcker, och ibland kommer boken tillsammans med något annat roligt som anknyter till bokens tema. Jag har dock funderat lite på hur det går till hos förlagen när de bestämmer vilka bloggar som ska få sådana här pressutskick. Har någon av er koll? Har ni på något sätt anmält er eller jobbat aktivt för att få vara med på listorna över vilka som ska få pressutskick? Eller tvärtom, tillhör du de som innerligt önskar, men aldrig får något? Och till sist, vad tycker ni om själva konceptet, är det bara kul att få sån här post eller känner ni att det förpliktigar?

Det här är en fråga som jag har klurat på. En stor anledning till att jag startade min bokblogg var för att jag tyckte att det var så himla häftigt att man kunde på hem rec.ex. Men nu är jag så kluven till det. Jag tycker det är jättejobbigt och känner sån press att skriva om dem, jag känner mig mer fri om jag inte fått boken på det sättet. Sedan har jag börjar omvärdera att jag kanske rent av inte vill samla på mig en massa böcker. Och då blir det ju knepigt.

Jag tillhör dem som får några förfrågningar men det är inte från några större förlag precis. Jag antar att man får jobba aktivt för att få rec.ex och pressutskick, göra sitt bokbloggande bra, konsekvent och uthålligt. Och kanske visa att man vill. Men jag vet inte om jag vill längre så jag håller mig bara på avstånd. Inte vet jag, men de som skickar ut kanske rent av har sina favoriter, de vill ju ändå sälja sina böcker (och har några kriterier) och just det krockar med mig. Inte för att jag tycker att det är något fel med detta, jag tycker det är så fint och bra att bokbloggar får lyftas fram.

onsdag 22 mars 2017

Det här med Goodreads...

... har jag bråkat lite med. Det har lite att göra med mitt köpstopp av böcker som jag nämnde förra veckan. Nu är det ännu en boklig sak som jag vill göra något åt för att underlätta för mig själv. För jag har inte riktigt gillat Goodreads. Jag använder det ju nästan inte. Det har mest bara varit bökigt att söka upp böcker för att markera först "pågående läsning" och sedan "läst" och sedan gå in och betygsätta. Plus att jag ska leta upp en bild som ska visas i bloggen så att ni kan se vilken bok som jag läser just nu. Detta för varenda bok. Ni hör ju vad omständligt det är. Det tycker jag i varje fall.

För några veckor sedan tog jag bort de rutor som jag hade i menyn på bloggen som har med Goodreads att göra. Mest för att jag inte tycker att de är så fina. Sedan undrade jag varför jag trots allt fortsatte använda dem, när jag ändå inte är så aktiv eller gläds åt det. Så nu tänker jag helt enkelt sluta med det. Det räcker väl gott att jag göra små listor på min blogg om de böcker som jag läser och skriva om dem här. Jag ser inte så stor mening i att dokumentera det på ännu fler platser.

måndag 20 mars 2017

Röta av Siri Pettersen


Handling
Hon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.
   Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.

Kommentar
När jag läste den första boken i serien, Odinsbarn, hade jag svårt att komma in i den. Det är en originell serie det här och jag var nyfiken på den, så det kanske inte är så konstigt att det inte gick som jag hade förväntat mig. Jag tror också att läsmetoden som jag hade för den boken inte riktigt passade mig. Jag var med ett readalong och då skulle vi läsa vissa sidor under vissa veckor. Det var jätteroligt att läsa boken tillsammans med andra. Jag tror också att det hjälpte mig en del med några förklaringar. Dock har jag förstått att det passar bättre att läsa utifrån min egen takt och mer sammanhängande. Men mot slutet av Odinsbarn var jag däremot indragen i berättelsen och det höll sig kvar inför den här andra boken, Röta.

Nu den här gången hänger jag med redan från början och fortsätter att göra det under i stort sett hela boken. Jag gillade att läsa Röta. Framförallt när Hirka nu har kommit till vår värld, det tycker jag var väldigt intressant. Kanske blev det då lite lättare för mig att hänga med, vem vet. Det är ju tydliga skillnader mellan Ymslandet och vår döende värld. Jag gillar de här kontrasterna och den samhällskritik som kommer fram nu när spelplanen ändrades.

Det är nog det som får mig att känna ännu mer för berättelsen. Det som Pettersen också skriver om vid allra första början - "... och till dig. Du som bryr dig om jorden. Du som kämpar på egen hand, eftersom avgrunden mellan din dröm och verkligheten är alltför stor. du som vill lämna världen i bättre skick än den var när du kom. Du som alltid har vetet att vi går i fel riktning. Det här är din bok." Jag gillar verkligen att få en glimt av författarens intentioner med sin berättelse, det blir så mycket mer då när jag läser den.

Jag var som sagt mer i samklang med historien den här gången och njöt av att läsa och följas med i svängarna. För det svängde verkligen, ibland visste jag inte vad jag skulle tro. Är riktigt nyfiken på hur den här serien ska sluta!

Dock är jag ju rätt så känslig av mig, så när de kommer de där äckliga scenerna avskys jag av det och tänker hur egentligen ungdomarna tar det, för boken har väl en lite yngre målgrupp än mig. Annars blir ju rätt så inlevelsefullt...

Slutsats och betyg
Det klickade mer för mig nu när jag läste Röta , tyckte den var väldigt spännande och intressant och jag ser fram emot att läsa den sista boken i serien. Röta klättrar upp och får en 4:a av mig.

Korpringarna #2 | Fantasy, Ungdom | 525 sidor | B. Wahlströms | 978-91-32-16619-9

fredag 17 mars 2017

Bokbloggsjerka 17-20 mars

Frågan som Annika ställer denna fredag låter såhär: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Hmm, vad tycker jag egentligen? Jag grubblar inte så jättemycket på detta får jag erkänna. Så mest tryggt skulle jag nog säga. Men visst, ibland blir jag medveten och kan tycka att något irriterar, men oftast om jag uppmärksammar något blir det mest som en iakttagelse och inte något som grämer mig så värst. Jag är väl en av dem som bara sväljer när allt är så normalt. Samtidigt så kan jag ändå känna att jag uppskattar och kan tycka att det blir intressant om det kommer in andra influenser. Så jag tycker ändå att det är något bra att lite alternativ får komma fram också, annars blir det väl tråkigt.

torsdag 16 mars 2017

Heidenstams misstag av Jakob Sverker

Recensionsexemplar från författaren
Handling
Madeleines farfar besöker 1932 Verner von Heidenstam på Övralid. En doktorand vid litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala blir i vår tid mördad som en konsekvens av mötet. Mordoffret lämnar efter sig en anteckning som får polisen att kontakta Carl-Henrik, nyligen hemkommen från Paris.
   En förbjuden kärlek i trettiotalets Uppsala, via Vinterkrigets Finland, leder till en kapplöpning i Nordafrika om hemligheten som kan förändra Europa.

Kommentar
Vid den här andra boken om Carl-Henrik och Madeleine kände jag att det flöt på bättre vid läsningen. Språket var mindre komplicerat, även om det fortfarande var innehållsrikt. Den här boken är också snyggt uppbyggd med tydlig spänningshalt och jag hölls ända fram till slutet för att få reda på hur det egentligen skulle gå för personerna. Plus att lockas jag till en fortsättning till sista boken.

Jag tycker att boken är okej som helhet men det finns en viss aspekt som inte faller mig i smaken. Det är egentligen hela dramat som jag inte går igång på, kanske mest för att genren inte är något som jag så ofta dras till. Något annat är det här med det sexuella som så ofta kommer in i handlingen och får stå för rätt mycket, det tycker jag känns pressat och smått uttjatat.

Däremot tycker jag att den här andra boken i serien är något mer utvecklad än den första. Mer flyt som sagt, men också mer tilldragning rent historiemässigt för min del. Jag tycker till exempel att historien och uppbyggandet av Madeleines farfar är intressant att läsa om och även det som Carl-Henrik i den här boken ställs inför. Boken har ett mer djup som jag gillar och som får mig som läsare mer intresserad.

Slutsats och betyg
Mer läsvänligt för mig än den första boken i serien fast med samma spänning. Det är inte riktigt min smak men med språket och uppbyggandet kring historien inkluderat landar den på en 3:a.

Europatrilogin #2 | Spänning182 sidor | Jakob Sverker förlag | 2016 (2014) | 978-91-981827-3-6